Sen jag skrev sist har jag hunnit hänga en omgång tvätt, tvättat av mig sminket, noppat ögonbrynen och slängt i ännu en ny omgång tvätt i maskinen. Väntar bara på att den ska bli klar så jag kan hänga den också, sen är det faktiskt dags för mig att säga god natt! Men först ska jag röka min cigarett och spela lite...

God morgon, eller jag kanske ska säga god natt? Kom hem från dagis för en halvtimme sen ungefär, nu tänkte jag passa på att vila lite innan det är dags att hämta Ticke igen. Det känns så jobbigt att lämna honom när han gråter och säger att han inte vill leka med dom andra barnen på dagis, men jag kan inte göra annat än att säga hejdå och gå.

Nu ska jag titta på en film och försöka sova lite grann.

Puss!

Vi bestämde oss för att gå ut en stund förut, så vi gick till centrum. Träffade Johannes vid Wayne's, så vi satt där en liten stund. Sen gick vi iväg till Träffen så att barnen fick äta lite och sen blev en tur till Le Riddarpark. Johannes var med oss hela tiden och nu har jag lovat honom att följa med till House Of Pain på fredag när han ska tatuera sig. Ska bli trevligt. Göra lite "vuxensaker" när Christopher är på dagis, det är väl aldrig helt fel?

Åhå, jag har ju glömt att berätta! Vi har fått tillbaka dörrarna till lägenheten nu och allt är bra. Det enda som är lite störande är att toalettdörren är borta nu, men jag satte dit badrumsdörren... Spegelvänt. Snyggt? Njae. Bra? Njae. Bekvämt? Verkligen inte! Det är lite läskigt att sitta på toaletten och veta att någon kan stå utanför och nästan höra vad man tänker...

Och så är det ju en sak till jag har glömt att berätta. Jag kan slappna av ordentligt nu, 5 veckor försent kom mensen men det var ingne bebis som grodde sig i magen på mig. Skönt, kan jag lova! Som det är just nu vill jag inte ha fler barn. Inte ännu. Först vill jag jobba, plugga, jobba, ta hand om Christopher, jobba lite till, skaffa egen lägenhet, umgås med Ticke ännu mer och vara med Christopher typ dygnet runt, 24/7.

Idag är en händelselös dag. Lämnade Christopher på dagis vid nio, kom hem halvtio ungefär och sen dess har jag suttit i fotöljen med laptopen i knät. Om 20 minuter ska jag gå och hämta mitt barn, sen hem igen. Skulle visserligen behöva hämta ut mediciner till lovely Ticke, men då måste jag få tag på hans pappa först... It really sucks to be a socialfall! Men ja, nästa vecka får jag pengar från soc. Har tid hos dom den sjunde, så jag ska dit då och böna och be om lite ekonomisk hjälp.

Den nya katten (Skitsöt) ligger bakom mig (på fönsterbrädan). Hon ligger och släpper sig och det luktar så illa att jag helst bara vill stoppa fingrarna i halsen och spy.

Men jag gör inte det, för då får SamboMia torka.

Jag förstår inte varför jag envisas med att sitta uppe tills ögonlocken faler ihop av sig självt. Jag är så trött nu så att jag nästan ser stjärnor, men jag vill inte sova! Jag vill vara uppe länge till och spela lite spel, klappa katten som ligger bredvid mig i fotäljen... Jag vill koka nudlar och brocolli och äta lite grann. Jag är verkligen vrålhungrig!

Imorgon ska jag och Ticke gå till dagis. Mia frågade honom om han skulle dit imorogn och han sa ja. När hon frågade vad han skulle göra på dagis svarade han att han skulle leka med dom andra barnen. Han förstår numera att man leker MED dom andra barnen och inte bara tittar på.

Jag är fortfarande hemma hos min syster Petra, fast nu har hon och Antonio kommit hem igen. Jag blir kvar ett par timmar till, för dom ska på ett Bomöte ikväll och skulle behöva lite barnvakt, så jag ställer upp igen.

Ska föra över bilder från kameran till datorn nu, sen lägger jag upp lite bilder.

Puss!

Efter en mycket kaotisk helg har vi nog landat någorlunda bra, allihopa. Jag & Ticke, Sofie & Jack-Dylan och mamma är hemma hos Petra m. familj. Jag ska vara barnvakt imorgon åt Claudia, så det var lika bra att jag och Ticke kom hit redan idag så får vi sova kvar.
I natt ska Jack-Dylan få sova med mig och Christopher. Jag erbjöd mig själv att ta honom så att Sofie kunde få sova ut lite. Och det gör inte mig någonting att ha honom över natten, bara mysigt med lite bebissällskap.

Jag tror att jag kommer få den där superroliga veckan idag. Eller ja, snarare den där roliga åtta dagars-perioden. Förstå den då. Åtta dagars molande värk i underlivet. Nice, eller hur?

På lördag ska Ticke eventuellt till sin farfar och stanna tills på söndag. Och då ska jag antagligen till Dennis och kolla film. Någon som hette Jumper(?) skulle vi se tydligen och sen High School Musical 2&3, för dom har jag inte sett ännu.

Det blev en sen middag för oss alla idag. SamboMia åkte iväg och storhandlade med Stefan (tack så mycket, det behövdes en stor, stark karl med bil och körkort!) och köpte med sig pizza hem, så när klockan var ungefär halvåtta började vi äta. En och en halv timme senare låg båda barnen i varsin säng och var på väg att somna. Eftersom Christopher har varit sjuk har han fått sova i min säng varje natt, bara för att jag lätt ska kunna ge honom medicin om han skulle behöva det, men så tipsade A-K mig om att inte ha fönstret öppet under natten, för det förvärrar hostan väldigt mycket. Så ikväll stängde jag fönstret redan vid 18-tiden och hör och häpna - han har inte hostat en enda gång! Fast medicin har han fått iallafall eftersom han ändå är lite förkyld fortfarande...
När båda barnen somnat började jag och min sambo städa och när det var dags för mig att städa badrummet såg jag att det låg en leksak i brunnen, så jag ropade på Patrik.
Jag: Det ligger något där.
Patrik: Jag ser det.
Jag: Ja? Det ligger något där...
Patrik: Ja. Och det är något som inte ska ligga där.
Jag: Ja?! Det har jag också konstaterat. Kan du plocka upp den?
Patrik säger ja och plockar upp en diskhandske (som av någon anledningen ligger å badrumsgolvet). Han öppnar handsken och tittar ner i den och säger: Ja, alltså, hos er vet man väl aldrig vad man hittar...
Det berättade jag för min lilla sambo, så hon slog honom lite grann. Rätt åt dig, haha. Och nej, vårat hem är inte äckligt. Och det är framförallt inte en knarkarkvart.
För övrigt så är Olibaj's lilla kossa som har varit försvunnen ett tag hittad igen. Den låg också i brunnen och den plockade Patrik upp. Han är en snäll kille. Ibland.

Idag åker SamboMia och handlar. Hon ska få posta två brev åt mig. Ett brev som är klart och ett brev som jag inte riktigt vet om jag ska posta. Det känns tungt.

Och du finns väl runt omkring mig ännu?

Btw... Får man slå en gjutjärnspanna i bakhuvudet på barn som bara gnäller och skriker och är allmänt bråkiga?

När jag loggade in på Blogg.se upptäckte jag att jag har typ.. Fem (?) inlägg sparade som utkast. Får se när jag har ork att publicera dom, inte just nu iallafall. Om en timme lite drygt är det dags för barnen att gå och sova. Dom sitter och tittar på Musse's Klubbhus nu. Och jag ska väl pallra mitt arsle härifrån, har suttit vid datorn i princip hela dagen.

Idag känner jag mig helt utmattad, trots att jag inte har gjort något speciellt alls i helgen. Jag är så sjukt trött i huvudet, vet inte ens om jag orkar tänka så mycket länge till..

Christopher verkar för övrigt tro att randomkillar är hans pappa. Pappa Tobbe, Pappa Patrik, Pappa Stefan, Pappa Dennis, Pappa Niklas... You name it. Försöker tala om för honom att han bara har en pappa, men det örat vill han inte lyssna på.

God morgon. Jag och Ticke sitter och äter en väldigt långsam frukost. Han är inne på sin första macka och den började han på för ungefär en halvtimme sen. Så fort vi är färdiga med frukosten ska vi klä oss och sen gå ut och invadera några lekplatser, det är alltid roligt. Fast innan jag går ut någonstans måste jag tvätta håret, fastän det tar emot att göra det. Jag vill inte att mitt finger ska bli blött, för då börjar det blöda igen eftersom det fortfarande är ett öppet sår. Och en plastpåse på handen var ju jävligt osmidigt kan jag lova.

På torsdag ska jag fixa mitt legitimation så att jag kan få känna mig som en riktig människa igen. Man är fan inte sig själv utan sitt legg, haha. Och när jag väl har fått legitimationet så händer det grejer. Lovar.

Solen i Teletubbies, den som har ett litet barn i sig.. Vad gör den för nytta i det programmet egentligen?

Idag är Christopher hemma från dagis pga. ögoninfektionen. Det skulle inte kännas alldeles jättebra att skicka iväg honom till förskolan med kladdiga ögon... Och dessutom risken att smitta ner dom andra barnen eftersom ögoninfektion sprider sig som en löpeld.
Jag måste fixa frukost till oss två nu, annars kommer min mage att hungra sig sönder och samman.

Lite senare, vid lunch ungefär, sticker jag och Christopher in till stan för att träffa mamma och Petra.

Varje gång jag gör pannkakor till lunch/middag så blir det alltid en sån succé. Christopher älskar mina pannkakor! Receptet får jag av min mamma och vid det hätr laget har jag nog fått det uppåt hundra gånger så nu har jag lovat mamma att sätta upp receptet på kylskåpet, precis som min bror Daniel har gjort.

Nu har nog Christopher ätit minst fyra pannkakor. Undrar hur mycket som får plats i den där lilla magen..?

För en timme sen kom Oliver in i mitto ch Tickes rum, precis när Ticke hade lagt sig ner bredvid mig för att ta det lugnt. Ungen ställer sig i min säng och hoppar i den, medans vi fortfarande ligger kvar. Men jag fräste till åt honom och sa åt honom att gå ner. NU. Han gick ner ganska snabbt...

Jag börjar känna mig lagom irriterad.. Jag har inget bankomatkort till SEB, jag har inget legitimation och nu har jag dessutom, till råga på allt, lyckats slå fel kod tre gånger på min digipass. Hur sjutton ska jag få tag i mina pengar nu då? Kan säkert fixa på något sätt så att jag kan föra över pengar till pappas konto, men då tar det väl evigheter innan jag får tag på honom ens... Äh. Jag klarar mig väl helt ok.

Fast det skulle sitta fint med ett paket cigaretter nu.

Allting fungerar prima ballerina på dagis för Christopher. Han blir arg på mig om jag inte går därifrån, så arg att han bara sitter ner och inte gör ett skit. Så idag, tredje dagen, vinkade jag hejdå till honom och gick ner till centrum. Där träffade jag Kate och jag visade henne mitt finger. Det har ju inte läkt minsta lilla! Det blöder fortfarande lite grann när jag tar bort den där cääääpägrejen som sitter på. Det är väl bra skit?

Man sätter alltid sin egen lycka framför andras olycka. Jag är bra på sådant, tror jag. Skillat.

Jag har glömt bort att publicera det här, skrev det för en sisådär 3 timmar sen (?) kanske.

Okej... Jag brukar vara relativt glad på min omgivning, men det här tar ju det högsta priset av alla. Jag har precis pratat i telefon, lycka på hög nivå typ. Och som pricken över i:t blir det nog en Playa Del Sol eller L Word-kväll.