Helt ärligt så vet jag inte vad jag ska göra. Fyra nätter i rad har Ticke vaknat och varit helt jävla rabiat. Han har slagits, sparkats och skrikit. Jag är livrädd att jag ska slå tillbaka! Jag ligger ju och sover när han börjar med det och han slåss så himla hårt. Tänk er själva att åka på världens snytingar medans du sover, det blir ju en ren reflex att man vill försvara sig, och den dagen (natten) jag gör det... Jag vill inte ens tänka tanken. Kan lika gärna drämma in honom i väggen med huvudet före och det är det sista jag vill. BVC håller på att kontakta BUP åt mig så att jag och Christopher kan få hjälp. Vi måste ha det, för det här fungerar inte längre. Om inte annat får jag kontakta soc. och be om hjälp med avlastning, för jag håller på att gå sönder av det här. Jag kämpar så jävla mycket med honom och det är så påfrestande att jag inte ser några resultat av allt jag gör.

Jag orkar inte hur mycket som helst och dom som har hjälp och stöd dagligen, ta vara på det! Det är fan inte lätt att vara ensamstående, men jag valde det ju själv och jag ångrar mig inte. Men sånt här ska man inte behöva gå igenom med sitt eget barn, inte med någon...