Det blev en ganska jobbig natt... När jag skulle gå och lägga mig hörde jag att Christopher knappt kunde andas, det lät verkligen jätteansträngt. Jag ringde då till 112 och dom skickade ut en ambulans till oss. När ambulanspersonalen kom upp i lägenheten tittade tjejen på Christopher och sa "Han har ju fin färg i ansiktet och är inte blå om läpparna, så han mår nog bra". Visst, han kanske mår bra egentligen, men det är andningen han behöver hälp med. Han måste få medicin som utvidgar luftrören, som får honom att andas normalt igen. Jag hade väl inte åkt in med honom om jag inte var orolig för honom?
Väl inne på akuten fick vi väl inte världens bästa bemötande. En sköterska kom in i rummet och lyssnade på Christophers lungor, tittade i hans öron och kände lite på magen. När hon var klar sa hon att en läkare skulle komma in alldeles strax (klockan var nu halvtre) för att ge honom Ventoline och Arenalin som han skulle få andas. När klockan var tjugo över tre (!) kom en sjuksköterska in med andningsmasken och sklle ge Ticke medicinen, men hon upptäckte då att hon hade glömt själva medicinen så hon skulle springa iväg och hämta den. När det hade gått ytterligare 15 minuter kom hon tillbaka med medicinen och skulle ge honom den. Med tanke på att allting hade tagit mer än en timme så var Christopher ganska slut vid det här laget så han var inte särskilt pigg på att medicineras, men det gick ändå.
Nästa gång han skulle andas var ungefär 20 minuter senare. Dengången gick det jättebra, vi räknade tillsammans ända upp till tolv, älsklingen är så duktig så! Direkt efter att han hade andats klart sa sköterskan att vi kunde åka hem. "Men hör inte du hur han andas? Han låter ju som en människa som knappt har någon luft kvar i lungorna..". Ja, jo. Visserligen, tyckte väl sköterskan. Vi fick stanna kvar till kvart över fem, sen blev vi hemskickade. Jag frågade om vi kunde få sjukresa med taxi hem, men det gick inte. Landstinget har nämligen inte råd med att ha massa sjuka människor som åker med sjukresa. Man får bar ta sjukresa om man inte kan gå eller om man är blind.. Typ. Jaja, det var inte en så big deal, men jag tycker ändå att man kunde få någon form av hjälp att ta sig hem. Tänk om jag inte haft några pengar/bussremsa så jag inte hade kunnat ta mig hem? Skulle vi få stanna kvar på sjukhuset då tills vi kom på någon lösning?

Btw, ny kategori för det här, va?