Ikväll och inatt har jag hand om Jack-Dylan. Sofie har nämligen gått till my beloved Pergola för att festa till det lite och efter Pergola går hon och resten av tjejerna till my beloved MP. Jag sitter i fotöljen med laptopen i knät och TV:n påslagen. O.C. går för fulla muggar, så det kikar jag på lite grann mellan varven.

Jag har nog iaf fått mina farhågor besannade nu, men jag hade inget annat val än att berätta för dig hur det ligger till. Nu ligger bollen hos dig och jag hoppas att du inte skjuter för hårt in mot mål... Jag har tid på mig att smälta det här, jag behöver inte träffa någon om jag inte vill. Jag behöver inte ens prata med någon eller ha kontakt med någon överhuvudtaget om jag inte vill. Jag har blivit en starkare person.

Jag tror jag ska upprepa det för mig själv typ var tredje minut eller så. Jag har blivit en starkare person. Så har det blivit och jag är glad över det. Jag vet inte vad det är som har gjort att jag vågar säga saker rakt ut till folk, kanske är det preggosaurusen här hemma som har hjälpt mig på traven? Eller så har min självkänsla och mitt självförtroende helt plötsligt bara ökat till en enorm storlek.

Imorgon har jag en väldigt viktig grej att göra. Jag ska skriva ytterligare ett brev och bekänna en sak till. Jag måste få det här ur världen en gång för alla och det kommer säkerligen ta all min energi tills jag får svar på brevet. Men jag måste få veta...

Det kanske bara är jag som är dum och läser in för mycket mellan raderna? Jag vet att personen (X) ifråga bryr sig, annars hade X inte hjälpt mig i somras. Jag fick mycket hjälp på alla sätt och vis, men den bästa hjälpen jag fick var att lära mig stå upp mot folk som ville bestämma vad jag skulle tycka och tänka. Jag vet, mycket snack om vad jag tycker och tänker. Men för tillfället är det viktigt för mig att få skriva om det. Hah, den som orkar läsa ända hit ska ha mycket creds för det. Det blir mest en massa svammel nu, känner jag och det kan väl bero på att jag är väldigt sällskapssjuk. Jag har två barn hemma just nu, båda ligger och sover. Mia är inte hemma för tillfället. Dennis är på Karlsson's och lirar. Sofie och Denise är på MP nu och jag hoppas att dom har roligt. Jag sitter hemma och glor på O.C och dricker Coca Cola. Men ja.. Jag fick iaf som sagt mycket hjälp av X i somras och jag är verkligen så himla glad för det.

Jag har förresten bestämt mig angående vissa saker. Det må låta löjligt, men jag ska leva i celibat ett tag framöver. Jag kan klara mig utan någon som jag ska krama och pussa på. För ja, jag saknar att ha någon att pussa på ibland. Jag saknar någons mjuka läppar. Jag kommer klara mig utmärkt utan någon som tar på mig, håller mig i handen, någon som är lycklig. Med mig. Jag klarar mig utan det, jag vill inte ha någon nu.

Nu har jag skrivit på det här i typ 1½ timme, så det får räcka nu. Jag ska gå ut och röka och sen gå in i rummet och plocka undan lite från sängen och bädda med rena lakan. Jag skriver säkert mer sen, vi får se.

Puss!