Jag känner mig så otroligt lycklig. Jag är glad att jag har riktiga vänner som ställer upp i vått och torrt. Jag är glad att Nathalie och Zacke öppnade sitt hem för mig och Christopher. Jag är glad att Kate ska flytta till Örebro så att jag kan hyra hennes lägenhet i andra hand, men det ska bli tråkigt att hon flyttar, för då kan vi inte träffas så ofta längre. Jag är glad att jag och Christopher äntligen får den hjälp vi behöver från soc. och BUP och andra instanser, även fast hot om polisanmälan och kontakt med JO och barnombudsmannen var tvunget att mejlas iväg till soc. Jag är glad över att jag lyckades välja en BRA förskola till Christopher, men ledsen över att han antagligen måste sluta där snart. Och så är jag självklart glad över att jag har kaffe hemma.
Men jag är nog mest glad över livet i sig. Idag älskar jag livet!

Och jag är den lyckligaste Sandra i hela världen, för jag har
en son vid namn Christopher.