Förut var jag den som bäst kunde beskriva vad jag tyckte, tänkte och kände. Nu är det någon annan som är bättre än mig på det. Det jag lyckas få fram är "men du vet, det känns såhär...". Den här tiden jag har fått med mig själv har varit så grymt välbehövlig. Trots att min lilla hjärna är helt confused så får jag dagarna att gå, konstigt nog. Här ska det stå massa smörja egentligen, så jag skippar den här delen av texten.