Ibland finns det så otroligt mycket som jag vill kräkas över. Spy galla över allting tills det blir kletigt och äckligt och ingen vill tala om det igen. Någonsin. Idag är ett sådant tillfälle. Jag har lite för mycket tankar som vill komma ut som ord. Jag spar dom till någon annan gång.
Vi kan inte prata längre. Det har blivit ett slags tomrum mellan oss, trots att jag lovade mig själv att det inte skulle få hända igen. Du är lite för långt borta, som en suddig kontur. Man anar att du finns där - sen är du borta.
Jag ska svepa i mig en sista kopp kaffe innan det är dags för mig att vandra mot centrum igen. Mit tnya bankomatkort har kommit, så jag ska sätta in pengar på det så jag har lite att röra mig med.

Glöm inte att jag finns här, i vått och torrt.

<3