Jag känner mig typ som sju svåra år eller något. Christopher är relativt lugn idag, ändå promenerar han rätt mycket på mina nerver. Huvudvärken gör sig påmind mer och mer, den tränger sig på som en oinbjuden gäst. Skitjobbigt. Kaffet smakar typ bajs (inte riktigt, men det känns fan så). Och till råga på allt ska jag till jobbet om en timme och måste ha med mig Ticke dit - ännu en gång! Tacka fan att det finns böcker att ta med dit, annars skulle det inte funka. Ljuspunkten i tillvaron för tillfället är ledigheten som väntar i helgen. Lördag och söndag är jag ledig, skönt som fan!


Ticke visar upp en film som han fick av sin morfar och Camilla.
Det är en Nalle Puh-film för er som inte ser det..