Jag är ganska trött egentligen. Har haft riktigt mycket att göra på jobbet dom här två första veckorna som varit. Samtidigt har jag försökt göra mitt bästa för att hinna hem i lagom tid, laga mat, umgås.. Ja, ni vet. Det där gamla vanliga. Jag jobbar som en dåre för att lära mig så mycket som möjligt, hjärnan är helt fullproppad med information om tejp, avspärrningsband, etiketter, bärkassar och allt vad det är. Det är ganska lätt att glömma att jag faktiskt har ett liv utanför jobbet också. I tre månader brukar det vara såhär körigt, sen har man vant sig och hittat sitt egna sätt att jobba på. Och det känns ju relativt skönt - men så är ju allt relativt också. Idag gick tiden så fort på jobbet så jag fattade inte riktigt att vi hade slutat förrän folk började ropa hejdå. Och det är också skönt; att det är så kul på jobbet och jag verkligen trivs (för en gångs skull tror jag att det är på riktigt också!). Nu måste jag lägga mig och sova, klockan ringer halvsex imorgon igen.