Jag vet att jag är en svår människa. Jag har alltid varit det. Jag är duktig på att gnälla, skälla och bråka. Eller ja, jag var väl duktig på det. Nu är jag mest duktig på att vara tyst. Jag orkar inte riktigt med allting som hör det här till. Jag är bättre på att vara tyst helt enkelt.. Det blir väl så när man märker att man får smaka på sin egen medicin. Jag tycker dock inte om den, inte alls faktiskt.