Man ska inte ta allt jag säger eller skriver på största allvar. Ibland ska man ta det med en nypa salt. Vissa saker, iallafall. Jag känner mig rätt grundlurad. Jag känner mig ungefär som en sån där blond, uppblåst, korkad brud som bara finns i filmer och jag kan inte ens göra något åt saken. Egentligen är det väl ingenting speciellt som har hänt, förutom det gamla vanliga. Men jag borde väl vara van? Är det såhär jag ska leva resten av mitt liv nu? Som en galen brud med kontrollbehov och massa jävla svartsjukedrama? Är det meningen att jag aldrig ska bli som jag en gång var? Äh, det var väl allt jag hade att skriva tydligen, finns inte så mycket mer att säga nu..

Would I lie for you, baby?