En liten bit inom mig dör. Varje dag. Hela tiden. Varje timme, minut, sekund. Bara för att jag inte kan. Inte vågar. Jag vill inte, för då förlorar jag. Stort. Och allt. Eller så förlorar jag ingenting, egentligen, men det blir som att förlora. Jag tappar greppet, kan inte hålla fast längre. Jag trillar, faller, famlar i mörker. En evighet passerar och jag hänger inte med. Förstår inte vad som händer. Orkar inte inse vad som är bäst. För mig. Fan.