Nu känns det inte lika illa, så lite bättre är det nog. Jag vågar dock inte låta hjärnan arbeta så som den vill. Det är lättare att ignorera dumma tankar, eller tankar överhuvudtaget på det sättet.

Jag är hungrig. Igen. Jag är tamejfan alltid hungrig. Nästan.

Jag försöker tänka positiva jävla tankar, försöker tänka på sånt som gör mig glad. Inte ens det hjälper nu.