Nu ska jag åka och hämta Ticke på dagis. Hoppas att han har haft det bra i snöovädret! Det snöar ju fruktansvärt mycket just nu, men det är ju bara kul för alla barn. Jag missade att publicera min utmaning, dag 7 igår, så jag får göra det när jag kommer hem idag. Orkar inte skriva något mer för tillfället, det är faktiskt ganska drygt att blogga från min iPhone.

Hej alla glada! Jag kände mig så jävla nere idag när jag kom hem, så jag bestämde mig för att möblera om. Synd att jag inte tog ett kort så ni fick se hur det såg ut innan. Men - håll ut! - bild på färdigt resultat kommer lite senare under dagen. Jag kan ju bara tala om för er att det är jävligt jobigt att flytta på soffor, TV-bänk, bokhyllor och ja.. Fan och hans moster.. Dessutom gör jag det helt själv, med sällskap av Nathalie i telefonen.

See you later, alligator.

Käpprätt åt helvete, så har det gått för mig.

Det finns någon för alla. Det finns någon för mig. Jag trodde det var givet att jag skulle vara med den jag är nu, åtminstone ett par år framöver. Men som det är nu så.. Jag vet inte. Tillit är jävligt viktigt, det är typ a & o i ett förhållande. Den bara försvann, putsväck! Och nu står jag i valet och kvalet, jag vet inte vad jag ska göra. Jag är ingen elak människa. Jag är snäll, egentligen lite för snäll för mitt eget bästa. Jag skulle egentligen vilja göra som häxan, bara kasta ut skiten. Men, jag kan inte göra så..

 

Det finns någon för alla och det finns någon för mig. Någonstans. Någon som faktiskt skulle orka leva ihop med mig. Någon som inte skulle ta åt sig av allting jag säger och gör. Ni vet, jag bara är sån. Jag kan vara dum. Riktigt dum, men inte så länge. Men jag är inte elak. För jag är faktiskt riktigt snäll.

Det finns någon för alla och det finns en för mig! Jag är säker på det. Det finns en som inte skulle kunna svika mig, en som skulle vara där för mig. Alltid. Det finns en som skulle låta bli att prata med mig på morgonen, innan kaffet är intaget. Det finns en för mig som skulle göra allt. Precis allt. Bara för att det skulle funka.

Det finns någon för alla,
det finns väl en för mig..

.. den här roliga utmaningen på hennes blogg. Jag tänkte försöka testa den, får se om jag lyckas nu!

Day 01- A recent picture of you and 15 interesting facts about yourself
Day 02- The meaning behind your Blog name
Day 03- A picture of you and your friends
Day 04- A habit that you wish you didn’t have
Day 05- A picture of somewhere you’ve been to
Day 06- Favorite super hero and why
Day 07- A picture of someone/something that has the biggest impact on you
Day 08- Short term goals for this month and why
Day 09- Something you’re proud of in the past few days
Day 10- Songs you listen to when you are Happy, Sad, Bored, Hyped, Mad
Day 11- Another picture of you and your friends
Day 12- Why did you start blogging?
Day 13- A picture of your room
Day 14- A picture of you and your family
Day 15- Put your iPod on shuffle: First 10 songs that play
Day 16- Another picture of yourself
Day 17- Someone you would want to switch lives with for one day and why
Day 18- Plans/dreams/goals you have
Day 19- Nicknames you have; why do you have them
Day 20- Someone you see yourself marrying/being with in the future
Day 21- A picture of something that makes you happy
Day 22- What makes you different from everyone else
Day 23- Something you crave for a lot
Day 24- A letter to your parents
Day 25- What I would find in your bag
Day 26- Your favorite time of the year
Day 27- Why are you doing this 30 day challenge
Day 28- A picture of you last year and now, how have you changed since then?
Day 29- In this past month, what have you learned
Day 30- Your favorite song.

Nu ska jag ringa Nathalie och ta med mig henne ut på ballefjongen, sen ska jag poppa popcorn i en kopp! Nej, det ska jag inte. Däremot ska jag poppa popcorn i en kastrull.

See you later!

Jag undrar vem som åker ur Idol ikväll! Sist åkte ju Linda ut, det tycker jag var bra. Och Minnah åkte gången innan det, men så kom hon ju tillbaka eftersom Alice hoppade av. Ikväll hoppas jag att Andreas åker ut!

Jag är RUSKIGT trött! Skulle egentligen behöva dra ett par varv med dammsugaren och så, men jag tror inte att jag orkar. Och så måste jag tvätta..

Jag väntar på samtal från min läkare. Glömde be honom om ett sjukintyg igår, jobbet vill ju ha det. Såklart..
Christopher är hemma med mig idag, jag mådde verkligen inte bra imorse och dessutom frågade Ticke så snällt och fint om han fick vara med mig. Självklart, tyckte jag!
Nu ska vi gå till affären.

Christopher är hemma nu, och allt är åter som vanligt. Nästan. Jag känner mig fortfarande lite kluven till vissa saker, jag kan inte ta ställning till det här ännu. Och jag är fortfarande glad as hell! Lägenheten BLEV MIN. Jag kan typ inte fatta det, jag har ett ALLDELES eget förstahandskontrakt, som kommer vara påskriver och klart 11/11-10. Vi flyttar till VÅRAN egna lägenhet den första januari. FATTA DEN DÅ!

Jag fick lägenheten. JAG FICK DEN! Jag är så förbaskat GLAD nu, vi kommer bo kvar i Bro. Och jag.. Jag är så glad, så jag kan jämföra min glädje med ilskan jag kände i lördags. Det är på samma nivå, fast olika humör bara.

Det känns hela tiden som att jag blir trampad på, förstår du inte det? Jag vill inget hellre än att allt ska återgå till en normal vardag igen, men.. Det går inte.

Jag är ledsen, men just nu är det ganska omöjligt. Och det enda jag känner är typ smärta. Överöveröverallt. Precis överallt. I varje liten led i kroppen, varje ben. Det gör ont.

Det som skulle vara allra skönast nu är om tårarna bara kunde komma, för det har dom inte gjort än. Dom bränner under ögonlocken, jag får en klump i halsen, det gör ont. Eller ja, ondare ska jag väl säga. Det känns som att jag är nerslängd på marken, spottad på, trampad på, upplyften och avskakad, nerslängd och trampad på. Igen. Hela tiden. Och det värsta är att jag ser det där lilla... Jag ser den där människan framför mig hela tiden och jag vill skrika. SKRIKA OCH VARA ARG. För arg är jag. Verkligen. Jag behöver ha tid för mig själv nu.

Och till råga på allt ska jag till läkaren 10.30. Jag kanske blir sjukskriven. Jag är inne på min fjärde vecka på jobbet, och jag kanske blir sjukskriven.

Och där kom dom.

Jag har fortfarande inte lyckats fixa något att äta, sen igår alltså. Eller i förrgår blir det. Jag orkar inte ställa mig och göra någonting, jag vill bara ligga ner i soffan eller sängen hela dagen och vara.
Mamma kom hit igårkväll, tur var väl det. När hon hade varit här i nån timme började jag få riktigt ont överbröstbenet och lungorna, och fick ännu svårare att andas än vad jag borde haft. Jag försökte ta min Bricanyl, men den jävla medicinen får jag inte i mig när jag inte kan andas in knappt. Men ja, mamma ringde 112 och ambulans kom hit och jag fick inhalera. Idag har jag fortfarande ont i bröstet, mest på höger sida, men förhoppningsvis slipper jag ringa akut igen. Jag har dock ringt läkaren, så dom ska ringa mig alldeles strax, tio över åtta, enligt tanten i luren.

Nu ska jag dricka mitt kaffe..

.. men är det kanske bara lugnet före stormen nu?

Jag har hämtat ut mina kortisontabletter. Det var då själva fan vad dom var äckliga! Man kan välja om man vill lösa upp dom i vatten eller svälja dom hela, och med tanke på att jag avskyr att svälja tabletter så löste jag upp dom i vatten. Och jag tog en klunk. Och jag sprang in på toaletten och kräktes. Hur ska jag lyckas ta dessa tabletter? Fem stycken om dagen ska jag ta i fem dagar, men HUR? Vidrigt är det iallafall..

Jag måste fixa någonting att äta till mig, för jag är vrålhungrig. Jag orkar bara inte hålla på att tina upp mat som ligger i frysen nu, för det tar så lång tid, men jag har inga pengar heller så jag kan inte gå och köpa något att tillaga. Grönsaker då? Jo, det har jag. Det får bli något trevligt av lite gurka och paprika, pasta också kanske..

Idag är jag inte på jobbet. Jag kunde inte gå imorse, för jag har inte kunnat hämta ut mediciner, eftersom pengarna inte kommer in förrns imorgon. Om jag mår bättre framåt eftermiddagen kommer jag åka iväg till jobbet iallafall, men just nu har jag ingen ork i kroppen. Jag känner mig mörbultad.

.. hur många chanser man kan ge samma människa. I min värld har jag alltid gett folk nya chanser gång på gång, men nu orkar jag inte mer. Jag vill bara gå tillbaka till en normal vardag, jag vill sova i MIN säng, kliva upp tidigt på morgonen och dricka mitt kaffe och göra mig i ordning för jobbet.. Jag vill leva ett normalt jävla liv.

Dom tänkte skicka hem mig från jobbet idag, men jag sa att jag inte ville gå förrän jag lyckats sälja någonting. Och ja, TIO I FEM, (10 minuter innan jag slutar om dagarna) fick jag ett inkommande telefonsamtal och sålde min första order idag. Visserligen var det under 1000-lappen, men det ger en lite högre lön inför nästa månad iallafall!

Nu ska jag sno med mig Nathalie ut på balkongen och röka, sen ska jag gå och lägga mig.

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga eller göra. Vissa saker skämtar man INTE om, men somliga förstår inte det. Dom sista broarna är brända nu, och det finns inte en chans att bygga upp dom igen. Jag är sviken, av den som jag faktiskt älskade. Igår åkte jag ambulans in till Danderyd för att jag fick ett astmaanfall när jag blev arg, sårad och.. Ledsen. Typ. Jag var tydligen en väldigt opåverkad astmapatient, men inte fan mådde jag bra för det.
Jag är så fruktansvärt trött på det här. Har man redan varit med om såna här saker i tidigare förhållanden, och berättat för den nya partnern om det, då vill man inte vara med om det igen.
Jag är så less på att nästan alla killar tänker med kuken, om dom ens tänker med något alls. Jagär så fruktansvärt besviken och arg. Det är nog det enda jag har att säga.

Jag är hemma hos vänner tills på onsdag, och när jag kommer hem så kommer  även min efterlängtade son hem från sin pappa. Just nu är jag glad att han inte är hemma, han ska inte behöva uppleva vissa saker som folk ställer till med.

Nu ska jag ut och röka med Nathalie.

Det känns inte riktigt bra.. Och nu har jag väldigt svårt att andas också, men jag hittar inte mina mediciner. Jag vill inte vara hemma, inte nu. Orkar inte riktigt.

.. så jävla illa av det här!