Antagligen befinner jag mig i en väldigt svårtolkad situation. Probably. Det är väl som man säger: Livet är en enda stor gåta och man får aldrig tillräckligt bra svar.

Btw, det är Heroes på tv4 idag igen! Två dagar i rad med min favoritserie, inte illa pinkat där inte. Jag är glad att Claire fortfarande finns, men jag har för mig att Sofie sa att hon typ dör i något senare avsnitt? Vilket som, me lööööjk Claire. Och Samantha. Och mig själv. Och någon. Och någon annan. Och Christopher.

Christopher hade det väldigt jobbigt ikväll vid nattningen. Han vill inte sova. Inte någonstans i den lilla kroppen fanns ett uns av trötthet på kvällen. Jag gör som jag alltid har gjort; Går in med honom i rummet, lägger honom i sängen och berättar hur mycket jag älskar honom. Och så frågar jag alltid "vem älskar du?" och han svarar alltid "mamma!". Men idag sa han "mamma kan inte älska mig" och sen var det kört. Typ. Han ville inte sova. Han ville inte ligga i sängen och han ville absolut inte ha sin kudde. När klockan hade passerat 21.00 gick jag in till honom igen, tog honom i famnen och satt med honom en stund. Jag berättade för honom att vi ska åka bil till dagis imorgon och att jag kommer vara där en liten stund och prata med fröknarna och sen kommer vi vinka av varandra. Allt jag sa tog väl cirkus tio minuter och när jag tittade ner på honom så sov han. I min famn, mitt älskade lilla mystroll.

Nu ska jag fortsätta titta på Heroes och i nästa reklampaus ska jag koka nudlar. För jag är hungrig.

Puss!