Jag såg nu att jag faktiskt har skrivit 100 inlägg i bloggen redan. Grattis till mig själv då.

Jag blir så jävla less! Eller besviken, kanske? Haha, vem försöker jag lura egentligen? Jag blir inte besviken. Jag läser en sak, men ser att det står något annat. Jag ser någons blickar och får för mig att jag ser något som inte finns. Jag vet, jag kan inte läsa mellan raderna. Det är upp till Mia att göra. Och hon verkar vara bra på det, när det inte gäller henne såklart..

Christopher gapar och skriker. Han gapar och skriker. Min son gapar och skriker. Mitt barn vill inte sova. Ticke gapar och skriker. Barnet gapar och skriker. Ungen gapar och skriker. Det finns nog hur många benämningar som helst på att ett barn gapar och skriker. Smeknamn, tilltalsnamnet, andra namn... Men i vilket fall som helst så älskar jag min son. Det gör jag verkligen. Men just nu ligger han i sin säng och gapar och skriker. Han är nog lite arg på mig för att han inte får vara uppe och leka och dessutom får han ingen varm mjölk att dricka, för det har vi slutat med sen ett par dagar tillbaka. Nu ligger han i sin säng, skjuter ut den från väggen och ropar "ojdå! mamma, ojdå!" och så förväntar han sig att jag ska komma springande på två röda mikrosekunder. Men tji fick han! Det gör jag inte. Jag går inte med jämna mellanrum, skjuter in sängen mot väggen igen och lägger honom, stoppar om honom med täcket och så lägger jag kaninen tillrätta.

Och nu tror jag dessutom att mina tuttar ska sprängas.