Jag tror att jag råkade ta en paus från bloggen, ganska omedvetet. Jag har skrivit varje dag, bara glömt att publicera inläggen och det känns ganska meningslöst att göra det nu. Det är rätt oväsentliga saker jag har skrivit ändå, så.

Mitt finger har nästan läkt ihop helt, önskar bara att den där sårskorpan som är kvar kunde lossna, men jag tror att mitt finger vill ha den som skydd eftersomd et fortfarande gör lite ont. Men det är ingen större fara med det, blir bara irriterad för jag kan inte göra någonting rätt med väsnterhanden bara för att jag har ett f.d. CP-finger. Men fuck it istället.

Christopher är inte hemma. Saknar honom så otroligt mycket. Vaknar på nätterna och tror att han gråter, så jag går upp och ska trösta honom, men när jag kommer till hans säng ligger han inte där. Han är ju hos sin pappa... Och så gråter jag en skvätt för att jag känner mig så himla ensam. Enda gången jag inte är ensam är när Ticke är hemma, det är så mysigt att ha honom här. Han somnar i sin säng, men någon gång mitt i natten eller väldigt tidigt på morgonen vaknar han. Då tar han sitt täcke, sin kudde och sin snuttefilt och kommer bort till min säng och bäddar ner sig bredvid mig. På morgonen när jag vaknar ligger han fortfarande och sover, så jag får väcka honom.

Vem älskar du?
Jag älskar mamma!
Och vem älskar mamma?
Mamma älskar Ticke!
Jag älskar dig, Christopher.
Jag älskar mamma.

Kan det bara bli den 27/9 så att jag får hem min grabb igen? Jag vill ha hit honom nununu. Helst i tisdags när han åkte...