Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.. Och det har det ju uppenbarligen inte blivit idag. Christopher har varit en sån där hemsk inåtväxt finne, som sitter på det mest ömtåliga stället i ansiktet, idag. Han har låst ut mig och Dennis på balkongen, han hr hoppat i våran säng så han sparkade mig rätt i ryggen, han har skrikit, han vägrade äta upp sin lunch (så nu står den och väntar på att få bli hans middag), han var nära på att låsa ut mig på balkongen och han har.. Helt enkelt varit en smärta långt upp i anus. MEN det finns inget ont som för något gott med sig! Han är ju fortfarande min son, han är världens sötaste grabb när han väl inser att han faktiskt har gjort fel och kommer då ich säger förlåt. "Fölåt, mamma. Jag älska dig! Dlöm söta dlömmar! Vi ses väl imollon bitti igen?" säger han med sammetslön röst. Jo, förvisso ses vi ju imorgon, men lilla gubben.. Klockan är inte ens fem! Hade han tänkt sova nu så blir det då ingen sömn för någon i natt. Ni vet väl vad man säger? Sover inte jag - då sover ingen!