Nu ska jag börja med att berätta om hur det har varit att hämta Ticke på förskolan den här veckan. I vanliga fall brukar det gå åt helvete, men dom tre dagarna han har varit där nu har det gått hur bra som helst. Jag försöker att inte stressa på honom när vi ska klä på oss ytterkläderna, han leker gärna att han är hund precis då och säger ofta "säg 'hunden, kan du hämta jackan?'" och då gör jag det. Allt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Dessutom säger Jenny till honom flera gånger om dagen att mamma kommer och hämtar klockan tre. Jag tror faktiskt att det är det som gör att det har blivit mycket lättare för honom att säga hejdå till förskolan och hej till mamma! Nu bävar jag inte inför hämtningen längre...

... Men det är fortfarande väldigt mycket som vi behöver jobba på för att Christopher ska bli ett lugnt och harmoniskt barn. Just nu är han den vildaste och mest aggressiva du kan tänka dig. Det räcker med att jag talar om för honom att det är middag snart så får han världens utbrott! När han blir så arg får man ingen kontakt med honom och ofta upplever jag det som att man måste "akta sig" för att inte åka på en smäll eller fem. Ni som inte känner varken mig eller Ticke kan nog inte riktigt förstå hur det är, inte genom att bara läsa min blogg iaf. Man måste uppleva situationerna för att få en riktig inblick i vad det innebär att vara med Christopher. Och ja, allt det här har gjort att jag faktiskt har kontaktat socialtjänsten i Järfälla Kommun, för jag orkar inte hur mycket som helst. Jag har bett om någon form av avlastnings- eller kontaktfamilj. Någon som kan ha Christopher någon gång ibland, för jag känner inte att jag kan ge honom allt det han behöver.
Christopher är ett väldigt aktivt barn, han somnar oftast runt mellan klockan tio och tolv på kvällen och vaknar igen vid åtta på morgonen. Han har ett tufft morgonhumör (Korhola-syndromet, here we go!), så det är inte speciellt lätt att handskas med honom vid den tidpunkten. Men hur jobbigt, påfrestande och ansträngande det än kan vara så är jag så sjukt glad att jag har Christopher.


"Mamma, jag älskar dig!"
"Jag älskar dig också, Christopher."
"Puss, puss!" <- Ticke
"Puss, puss!" <- Jag
"Kan jag få krama dig, mamma?"
"Självklart, hjärtat." Jag gick in till honom och gav honom en kram och sen gick jag ut ur rummet igen.
"Jag vill ju pussa dig också!"
"Ja, vänta lite då så kommer jag in."
"Nej, mamma. Jag är en stor pojke nu och stora pojkar väntar inte!"