Morgonen började katastrofartat. Fast jag vet inte riktigt om jag kan säga att det var morgonen som började katastrofartat, för egentligen började det hela igår. Jag låg i sängen och kunde inte somna. Jag var trött - men inte sömnig. Sista gången jag kollade på klockan var den 02.49.. Christopher somnnade vid 22-tiden igår och han brukar alltid sova tills klockan är åtminstone 07.30.. Men inte idag. Klockan var 05.56 när jag hörde Tickes glada stämma, försökte ligga kvar i sängen en stund till så att pappa kunde komma iväg till jobbet ifred, men det var fan nätt och jämnt att det gick. Jaja, det var bara att gå upp till slut...

Camilla hämtar Ticke från dagis idag, skönt. Äh, nu ska jag ringa Nathalie och få sällskap över en cigg.

PUSS!