Ikväll när jag nattade Ticke ville han att jag skulle sjunga för honom. Jag skulle sjunga Lilla Sofie och en sång om Dylan och Sofie och en sång om hans mormor. "Jag vet inte hur man sjunger om mormor, Ticke" sa jag. "Du sjunger såhär: 'Mormor, kom och lek med mig. Mormor, kom hem till mitt hem" förklarade han. Det var ju typ världens enklaste lilla trudelutt, men jag undrar vad jag ska säga till honom om henne. Han frågar mer ofta än sällan var hans mormor är och varför hon aldrig kommer och leker med honom längre. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga om det. Det tär.

Nu ska jag antagligen kila ut på balkongen, Ticke har ju faktiskt somnat nu. Äntligen. Men ja, jag älskar mitt barn. Till tusen.