Ända sen Christopher blev sjuk förra veckan har han tjatat efter nappen. När han blir ledsen ropar han: "Ge honom nappen, han är ledsen!". Hade det inte varit så att han slutade med napp för nästan ett halvår sen, då hade jag säkerligen stått där med nappen i handen och tänkt att självklart, min lilla älskling, här har du nappen och så hade jag försiktigt stoppat in den i hans mun. Allt för att få ta del av barnets missbruk. Och barnet känner ju självklart till det, det är vi föäldrar som uppmuntrar barnet till att ta nappen eller tummen som tröst. Att Christopher helt plötsligt började fråga efter nappen för att han blev sjuk är nog inte heler så konstigt egentligen, vi vill ju också gärna ha något vi känner oss trygga med när vi blir sjuka..

Men hur SJUTTON ska jag få honom att sluta tjata om den där nappen?