Jag är förresten skittrött, för den som är intresserad av att veta. Att hämta Ticke från dagis idag var en plåga! Eller egentligen inte, för det var tågresan hem som var ett rent helvete. Han slogs, sparkades, försökte bitas, försökte riva mig och så nöp han mig. Han skrek och var allmänt.. Arg..? Det var inte roligt iallafall. Varenda människanpå tåget måsta ha sett och hört honom, och jag känner mig rätt maktlös i en sån situation. Jag vet ju hur jag hanterar liknande situationer i hemmet, men det blir extra svårt ute bland folk. Om man skulle säga ifrån på skarpen så är man en icke-godkänd mamma för att man höjer rösten lite, men om man inte höjer rösten lite så är man en icke-godkänd mamma då också. Jag tycker verkligen att det här är svårt! Men snart får vi förhoppningsvis en förklaring och hjälp med detta. På torsdag ska jag, Tobbe och Ticke till BUP och träffa läkaren som ska göra utredningen på min kära son. Jag hoppas att vi får den hjälp vi behöver, för om det fortsätter såhär så kommer jag vara gråhårig innan nyårsafton!