Jag har lite nya märken på kroppen.
Jag skulle städa egentligen, men uppenbarligen tyckte inte Christopher att jag skulle göra det. Han anser nog att hans mamma har blivit en liten tjockis, för han krävde en brottningsmatch som ingen av oss vann. Han körde några fula knep (sånt som man inte får göra), så nu har jag ett bitmärke på handen, några nypmärken på underarmen, ett blåmärke precis övanför armbågen och lite avskavd hud på några ställen på armen. Jag har dessutom fått ett pyttelitet blåmärken på högra benet också, för han sparkade mig där. Efter ungefär 20 minuters brottande satte jag mig på golvet i hans rum och stortjöt. Jag grät som en liten flicka som ramlat och skrapat upp både armbågar och knän. För fy SATAN vad ont det gjorde! Han är så stark också..
Nej, men allvarligt. Det här är typ vardagsmat hos mig och Christopher. Grannarna måste tro att vi slår ihjäl varandra. Det börjar alltid med att Christopher gör någonting som han vet att han inte får göra, och så var det även idag. Vad som hände är en annan historia.. Det är inte alltid så lätt att vara ensamstående förälder. Inte lätt alls..
Nej, men allvarligt. Det här är typ vardagsmat hos mig och Christopher. Grannarna måste tro att vi slår ihjäl varandra. Det börjar alltid med att Christopher gör någonting som han vet att han inte får göra, och så var det även idag. Vad som hände är en annan historia.. Det är inte alltid så lätt att vara ensamstående förälder. Inte lätt alls..
Ett par skrivna ord
Trackback