7/3-2011, fyra år.
Idag är det den sjunde mars. Det betyder att för fyra år sen min son beräknad att födas. Jag var inställd på minst en veckas övertid (det blev 13 dagar, bra!). Om åtta dagar är det fyra år sen jag såg ut såhär:
Men idag är det fyra år sen mitt älskade barn var beräknat att födas. Tiden har gått så sjukt fort! Ja, jag vet. Alla småbarnsföräldrar säger så.. Men det har gått fort. Ibland iallafall. Äh, jag är inte särskilt bra på sånt här.
Jag saknar Ticke så fruktansvärt mycket! Jag pratade med honom i telefon häromdagen och ungefär såhär löd konversationen oss emellan:
- Vad gör du, mamma?
- Jag lagar mat, korvsoppa.
- Jaha. Är du hemma på två och ett? (Två och ett = 21 = numret på porten vi bor i)
- Nej, jag är hemma hos Dennis.
- Okej. När jag kommer till Stockholm igen, mamma, då ska vi vara hos Dennis och så ska du göra korvsoppa och när vi har ätit maten måste jag vila för då tar mitt tålamod slut!
- Hahahaha, varför tar ditt tålamod slut?
- För när jag bär en tung låda med leksaker tar mitt tålamod slut när jag har ätit maten. Och då blir du och Dennis arga och då går jag och vilar.
Jag skrattade en hel del under vårat samtal, älskade grabb alltså! Hans tålamod kommer ta slut när han har ätit mat, för jag och Dennis blir arga då. Vanligtvis blir vi faktiskt inte det, men vi säger alltid till honom när han har ätit färdigt att han måste gå och tvätta händerna och munnen. Ibland behöver vi säga till fler gånger, så jag antar att han tycker att vi kanske låter lite arga då?
Christopher verkar trivas bra nere i Göteborg.. Jag hoppas bara att han kommer hem till sin mamma på ett glatt humör och inte är negativ och så. Sist han kom tillbaka till Stockholm efter 2 veckors vistelse i GBG berättade han klart och tydligt för mig att han inte ville bo hemma hos mig, han ville faktiskt bo hemma hos sin pappa. Det gör ganska ont att få höra sånt av den jag älskar mest, den jag alltid vill ha hos mig.. Men han är bara 4 år snart och förstår väl inte riktigt att det sårar att säga sådant. Men ja, Ticke är förlåten :)
Nu ska jag lägga mig i soffan och titta lite på TV. Somnade förut, men tror inte att jag sov särskilt länge, för när jag vaknade (?) satt jag på sängkanten och letade efter något. Antar att det var mitt linne, för jag tog iallafall på mig det och gick ut i vardagsrummet istället.
Jag saknar Ticke så fruktansvärt mycket! Jag pratade med honom i telefon häromdagen och ungefär såhär löd konversationen oss emellan:
- Vad gör du, mamma?
- Jag lagar mat, korvsoppa.
- Jaha. Är du hemma på två och ett? (Två och ett = 21 = numret på porten vi bor i)
- Nej, jag är hemma hos Dennis.
- Okej. När jag kommer till Stockholm igen, mamma, då ska vi vara hos Dennis och så ska du göra korvsoppa och när vi har ätit maten måste jag vila för då tar mitt tålamod slut!
- Hahahaha, varför tar ditt tålamod slut?
- För när jag bär en tung låda med leksaker tar mitt tålamod slut när jag har ätit maten. Och då blir du och Dennis arga och då går jag och vilar.
Jag skrattade en hel del under vårat samtal, älskade grabb alltså! Hans tålamod kommer ta slut när han har ätit mat, för jag och Dennis blir arga då. Vanligtvis blir vi faktiskt inte det, men vi säger alltid till honom när han har ätit färdigt att han måste gå och tvätta händerna och munnen. Ibland behöver vi säga till fler gånger, så jag antar att han tycker att vi kanske låter lite arga då?
Christopher verkar trivas bra nere i Göteborg.. Jag hoppas bara att han kommer hem till sin mamma på ett glatt humör och inte är negativ och så. Sist han kom tillbaka till Stockholm efter 2 veckors vistelse i GBG berättade han klart och tydligt för mig att han inte ville bo hemma hos mig, han ville faktiskt bo hemma hos sin pappa. Det gör ganska ont att få höra sånt av den jag älskar mest, den jag alltid vill ha hos mig.. Men han är bara 4 år snart och förstår väl inte riktigt att det sårar att säga sådant. Men ja, Ticke är förlåten :)
Nu ska jag lägga mig i soffan och titta lite på TV. Somnade förut, men tror inte att jag sov särskilt länge, för när jag vaknade (?) satt jag på sängkanten och letade efter något. Antar att det var mitt linne, för jag tog iallafall på mig det och gick ut i vardagsrummet istället.
Ett par skrivna ord
Trackback
