Usch, det är inte alls roligt när Christopher har astma. Jag har gett honom både alvedon och hans astmamediciner, men febern verkar inte sjunka och astman ger sig inte. Om inte astmas har blivit bra tills imorgon ringer jag vårdcentralen till att börja med, dom borde ju ha andingshjälp för småbarn. Om inte dom har det, får dom skicka oss vidare med sjukresetaxi eller något sådant, för då lär jag ju behöva åka in till KS med honom.

Jag måste hänga lite tvätt innan jag går och lägger mig, för då är det bara för mig att slänga igång en ny maskin imorgon bitti. Det var väl allt för mig den här gången, see you!

Vi är hemma hos hos Sofie nu. Skönt som fan att vara ute på landet. Och ja, jag har mitt mobila bredband med mig, så jag lär ju blogga sen igen.
Ikväll ska vi äta massor med chips, godis och dricka massor av läsk. Till det blir det nog en mysig film också.

Nu ska jag ta Christopher som är Sveriges veligaste barn.

Nu är det slut med äventyr för våran del idag. Vi kom till Riddarparken strax innan klockan elva. Det första Ticke gjorde när vi kom dit var att leta efter "motorcykeln" och när han hittade den åkte han iväg med en väldans hög fart. Han har verkligen fått in snitsen med sina ben, hur han ska göra för att få upp farten till MAX!
Det ända som är kvar att göra av den här dagen är att gå hem till pappa och Camilla. Vi ska sova där i natt, för imorgon börjar jag jobba klockan nio(!).

Sen vi kom hem har jag tvättat en maskin och fixat i ordning i mitt och Tickes rum. Nu är det dags att hänga tvätten och slänga i en ny maskin... Jag kanske hinner tvätta en till innan vi går iväg sen.

Den katasrofala morgonen övergick till en relativt lugn och stillsam dag. Vi gick ner till Riddarparken för att träffa Christophers morfar en stund. Ticke fick en glass och jag drack mitt efterlängtade kaffe. Efter en timme ungefär reste vi oss och gick därifrån, bort till BVC där vi skulle möta upp Sofie, mamma, Jack-Dylan och Sofies vän J. Min lille grabb fick hålla i Sofies lille grabb en stund (med hjälp av mig) och han var så himla stolt!

Världens värsta morgon har nog passerat nu... Christopher vaknade innan klockan sex (!), han som alltid sover till tidigast sju, halv åtta. Han vaknade iallafall och det första han gjorde var att skrika "Jag vill se på Teletubbies!". Alltså, ursäkta mig.. MEN JAG ÄR INTE DÖV! Han var rena rama gangstern imorse! Han slog mig, sparkade mig, skrek på mig... Och det var just imorse som jag kände att jag kanske inte har lyckats SÅ BRA med mitt föräldraskap. Jag hoppas verkligen att Christopher lugnar ner sig när han börjar på dagis, för om det fortsätter såhär kommer han ha en mamma som känner sig lastgammal inom en snar framtid.

Men frågan är: Vad gör man egentligen när barnet håller på sådär?

Jag och Christopher tog oss tid till en liten promenad. Jag hade tänkt att vi skulle promenera bort till Säby Gård och titta på hästarna, men vi hann inte ens komma till bananhusen (där Christopher f.ö. kommer gå på dagis!) innan han somnade. Tji, fick jag. Men jag hittade en mysig parkbänk som jag slog mig ner på och så skrev jag ett brev. Eller ja, ett brev och en blankett blev det visst.

Just nu sitter Christopher och tittar på Teletubbies. Han blev så himla ledsen förut när Oliver fick ett dockhus, så han bara grät och grät helt otröstligt. Jag försökte trösta honom med allt möjligt, men ingenting dög - ända tills han fick syn på Teletubbiesskivan. Så nu sitter han i soffan och jag står i köket och emellanåt ropar han på mig: "Mamma! Det är Tinky-Winky!".

Ja, Christopher. Det går liksom inte undgå att se (höra!) att du tittar på Teletubbies...

Underbara barn alltså! Helt plötsligt från ingenstans satte han sig bakom mig i soffan och började klia mig på ryggen. När jag frågade honom vad han gjorde svarade han "Jag vill klia mamma på ryggen!" och fortsatte. Efter ytterligare en stund slutade han och knackade mig på axeln. Så sa han "mamma är snäll" och så såg han lite eftertänksam ut. "Får jag godis nu?". Det finns alltid en baktanke med allt, tänk på det! ;)

God morgon! Idag ska vi bosätta oss vid plaskadammen som ligger uppe vid oss. Vi ska göra i ordning lite lätt lunch och ta med oss. Barnen kommer säkert tycka att det är jätteroligt, iallafall Christopher. Han älskar nämligen allt vad vatten heter!

Igår när vi hade varit inne i stan och träffat min mamma åkte vi, alla tre, tillbaka till Jakobsberg. Vi hade tänkt sitta Riddarparken i en halvtimme ungefär, men när jag precis hade beställt kaffe och5575 stod och pratade med en bekant till mig så öppnade sig himlen och regnet ÖSTE ner! Jag blev dyngsur och kall och Ticke blev nog minst lika blöt som mig...

Idag är en dag när det verkligen har känts att jag har lyckats med mitt föräldraskap. Det är viktigt att man känner så ibland, det uppväger verkligen alla gånger man känner sig totalt misslyckad. Christopher har uppfört sig exemplariskt nästan hela dagen. När vi gick hemifrån höll han mig i handen tills vi kom ner till bilvägen. Då tittade han på mig med allvar i blicken och sa: "Måste vara försiktig, det kommer bilar." och så satte han sig i vagnen - utan att bråka.
När vi satt på perrongen och väntade på tåget frågade han om han fick sitta på bänken och det fick han göra. "Måste sitta stilla då!" sa han och satt lugnt och snällt. När tåget kom satte han sig i vagnen och satt kvar tills vi kommit på ordentligt. När tåget började rulla frågade han om han fick sitta på en egen stol. Som sagt; Han har verkligen varit en helt underbar son idag!

Jag ska gå iväg till ICA och köpa lite snacks till mig och Mia så vi har något att mysa med ikväll. Dags för mig att gå nu, annars hinner väl ICA stänga innan jag väl har rest mig upp från stolen.

Christopher vaknade imorse hur pigg som helst och feberfri. Han var glad och alert och lekte mer än gärna. Så jag tog med honom ner till Riddarparken där han fick leka av sig. Men mitt i leken kom han bort till mig och såg alldeles sliten ut, stackaren. Han kändes lite varm, så det fick bli en sittning i vagnen istället.
Febern har fortfarande inte släppt helt, men nu vill jag inte ge honom massa febernedsättande. Jag tycker det är bättre att låta febern härja ut ordentligt, för då försvinner ju bakterierna i kroppen - och det är väl det ända positiva med feber?

På lördag och söndag ska jag jobba på mitt nya jobb. Fast egentligen är det nygammalt eftersom jag har jobbat där tidigare, nu är det tredje gången gillt! Vi kommer skriva anställningsbevis när jag börjar jobba på lördag, det är ju mer än vad man gör på Pergola där jag jobbade tidigare. Och dessutom så var lönen läskigt låg, nu kommer jag få ut ganska mycket mer än vad jag fick från Pergola. Stackars tjejer som jobbar där nu, de får ju minst lika dåligt betalt som jag fick. Fast å andra sidan... Det är inte min huvudvärk längre!

Nu har jag nog varit uppe alldeles för länge för mitt eget bästa, så nu säger vi GOD NATT!

Jag trodde att Christopher skulle vara sjuk ett par dagar eftersom han hade så hög feber igår. Men inte då! Han har inte minsta lilla feber idag och han är så pigg som han brukar vara. Det var ju skönt att han inte skulle gå och bli sjuk nu precis innan inskolningen på dagis börjar.
Nu ska jag ta itu med lite av vardagens bestyr, med andra ord; hänga tvätt.

Christopher är sjuk igen. Han har feber, närmare bestämt nästan 40 grader! Jag tog honom till närakuten tidigare på kvällen och då hade han 40,1 grader. Läkaren gjorde ingenting åt saken, vi blev hemskickade med ordniationen att ge honom Ipren och Alvedon samtidigt, för då går febern ner. Det är ju det jag har gjort hela dagen! Nu är ju jag visserligen ingen läkare, men det är väl aldrig bra att överdosera mediciner, även om det bara är den febernedsättande effekten man vill åt?
Jag hoppas innerligt att min sjukling blir frisk snart, för det kan verkligen inte vara roligt att vara så trött och hängig hela tiden..