Jag blev kär, riktigt brakkär, när jag bodde i Norrköping. Det var en kille som jag aldrig trodde att jag skulle falla för, men jag faller för lite udda typer tydligen.. Jag skriver inte hans namn, hänger inte ut folk i min blogg. Men ja, jag blev riktigt jävla tokkär i honom och vi blev tillsammans. Vi hade det bra dom första månaderna, men han var lite svartsjuk av sig. Det eskalerade så småningom och övergick till ett kotrollbehov. Han höll koll på mig vad jag än gjorde, även efter att jag flyttat upp till Stockholm. Trots allt stannade jag kvar ytterligare ett par månader, för jag älskade honom. Jag trodde väl att han skulle bli bättre, att han skulle mogna med tiden.. Men det gjorde han inte och till slut sa jag ifrån.

Nu förstår jag inte att jag kunde stanna kvar hos honom i ett helt år.. Men jag är väl lite smartare idag.

Jag hatar att berätta om mig själv, men jag ska väl göra mitt bästa..

Jag heter Sandra och är 23 år, mamma till Christopher 3½ år. Jag föddes den 20 september 1987 i Skellefteå. När jag var runt 1 år flyttade vi till Stockholm. Jag har två äldre syskon och fyra yngre.
Jag har inte mycket att säga om mig själv egentligen.. Hela min uppväxt var en kaotisk tid och allt som hände under den tiden vill jag bara glömma. Dom senare åren har varit bra mycket bättre. Men lite ska ni väl få veta om en sån som jag.

Jag är en väldigt komplicerad människa, jag är svårförstådd. Det finns väl några få som förstår mina tycken och tänken, men som sagt; jag är svårförstådd.
Jag blir lätt kär, i vem som helst, var som helst, när som helst. Jag blir tokkär, för att i nästa stund inse att men neej, jag är inte kär.
Jag blev kär sommaren 2004, i en helt underbar kille. Han var världens bästa, och jag var verkligen tokkär! Efter ett halvår flyttade han tillbaka till Landet i Ingenstans och han försvann ur mitt liv. Han är fortfarande den jag tänker på. Jämt.
Jag har pissdåligt humör. Man jävlas inte med mig i onödan.
Jag är nagelbitare, rakt igenom.
Jag går aldrig ut utan att ha målat åtminstone mina ögonbryn.
Jag är kaffeoman. Jag dricker kaffe när jag vaknar, när jag har duschat/badat, när jag sminkar mig, när jag äter (inte alltid dock), innan jag ska sova ibland..
Jag är rökare.
Egentligen är jag en ganska snäll människa.
Jag tror inte att jag är menad att leva med någon livet ut. Eller så är det någon som inte är menad att leva sitt liv med mig.
Jag tror inte på kärleken. Jag tror att man kan vara kär, att man kan älska, men inte på kärleken i sig.
Här var det tomt.
Jag har världens sämsta morgonhumör.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.

♥ Dag 2 – Min första kärlek.

♥ Dag 3 – Mina föräldrar.

♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.

♥ Dag 5 – Vad är kärlek.

♥ Dag 6 – Min dag.

♥ Dag 7 – Min bästa vän.

♥ Dag 8 – Ett ögonblick.

♥ Dag 9 – Min tro.

♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

♥ Dag 11 – Mina syskon.

♥ Dag 12 – I min handväska.

♥ Dag 13 – Den här veckan.

♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

♥ Dag 15 – Mina drömmar.

♥ Dag 16 – Min första kyss.

♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.

♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.

♥ Dag 20 – Den här månaden.

♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.

♥ Dag 22 – Det här upprör mig.

♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.

♥ Dag 25 – En första.

♥ Dag 26 – Mina rädslor.

♥ Dag 27 – Min favoritplats.

♥ Dag 28 – Det här saknar jag.

♥ Dag 29 – Mina ambitioner.

♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Idag ska jag koppla in datorn. Och så ska jag prata allvar. På riktigt den här gången..

Jag behöver tid. Tid att tänka. Jag vet inte vad jag själv vill, allting är så komplicerat. Eller nej, jag är komplicerad. Jag är en väldigt komplicerad människa, jag känner fel, tycker fel, vill fel. Jag är svår. Svårförstådd.. Så ja, nu måste jag tänka för jag vill inte att det blir fel igen, som så många gånger förr.

Lägenheten har blivit besiktad och jag kommer få omtapetserat i sovrummet!

Idag tömmer vi lägenheten helt och hållet!

Det är jobbigt att blogga från iPhone. Riktigt jobbigt! Men snart har jag en dator och det ska bli så skönt!

Idag ska jag och Ticke åka till Märsta och hämta sista paret nycklar till gamla lägenheten. Nice!

Vi skulle ha åkt till IKEA idag med Emily och Melvin, men jag kom på att det ska komma elementgubbar hit, så vi blev hemma istället. Jag håller på att fixa lite korv och pommes till mig och Ticke. Man blir lätt mer hungrig när Man plockar och har sig hela tiden, iallafall jag..

Jag har tänkt tillbaka. Det är snart jul.. Och ångesten dämpas inte alls. Inte någonting eller någonstans. Jag vill ge Christopher en oförglömlig julafton varje år. En julafton som han kan referera till när han blir äldre. Julafton är fint för alla barn, eller ja, för nästan alla barn. Det här året har jag inga planer alls för jul. Jag vill att det ska bli julafton, jag vill att julafton ska bli överstökad och jag vill kunna längta till nästa julafton istället. Då kanske allt blir mycket bättre?

Jag vill passa på att tacka en människa förresten. Tack för att du ser till att min jul, ännu en gång blir kaos. Kaoskris&helvete. Bara.. Tack liksom.

Jag ska försöka iallafall. Jag ska ge allt jag kan för att det här ska bli något minnesvärt. Allt jag kan!

Om bara ett par timmar kommer äntligen Christopher hem! Jag längtar som sjutton, saknar honom TOKMYCKET! Ikväll kommer han få sova med mig i min säng, för jag har inte skruvat ihop den ännu.. Bara det är ju ett heldagsprojekt. Imorgon är Ticke ledig från dagis, så onsdag blir hans första dag efter semestern.

Nu ska jag fortsätta diska. Köket sk vara klart när min prins kommer hem.

Jag är arg! Jag kan inte skicka bilder från min jävla iPhone.. Kan inte ens mms-blogga längre och det gör mig lite ledsen. Men det är väl ingenting som går att göra något åt förrän jag har lämnat in telefonen på service.

Jag har förresten hämtat nycklarna till min älskade lägenhet! Det gör mig glad. Har kört dit nio kartongen idag, resten kommer förhoppningsvis köras dit imorgon, men jag måste få tag på min lillebror först.. Segt!

Nu ska jag fortsätta med mitt.

Jag är trött! Jag har packat och packat och.. Packat. Nämnde jag att jag har packat? På kvällens schema står packning. Jag skulle egentligen ha jobbat på Julgalan ikväll, men kände att packningen var lite viktigare för mig, så ja. Jag packar. Shit, ett tristare inlägg får man nog leta efter i min blogg.. Ett helt inlägg tillägnat packningen som pågår - inte illa!

Idag träffade jag en kille från Bloglovin' som heter Dan. Han mejlade mig tidigare i veckan och frågade om jag ville testa deras iPhone-app och jag var självklart inte sen till att tacka nej. "En app från dom skulle ju vara guld" har jag tänkt typ 1, 2, 3.. TUSENMILJONER gånger! Och ja, nu har jag den. Jag ä l s k a r den redan. Den har dock inte släppts på App Store ännu, men snart så!

Jag är nog inte Sveriges gladaste människa för tillfället. När jag kommer tillbaka till Stockholm igen så ska jag packa. Det är inte bara mina och Christophers saker som ska packas, det är D's också.. Bara för att han inte haft tid. Tack för den liksom. Jag flyttar på måndag och JAGHARINTETIDMEDDETHÄR! Men jag gör det ändå, annars blir det väl gjort typ aldrig? Ja, ungefär.

Nu ska jag äta kärleksmums och dricka vatten, me like!

Ibland känns allting helt underbart! Jag ska skriva om kontraktet så jag har tillgång till nya lägenheten fr.o.m 13/12. Jag tror att jag har fått världens bästa julklapp nu. Pappa ska hjälpa till att köra över lite saker från nuvarande lägenheten till den nya. Jag hoppas att han kan hjälpa till att koppla in disk- och tvättmaskinen också - det skulle ju vara guld! Efter den här flytten blir det ingen mer på flera år. Nästa gång vi flyttar är om vi flyttar till hus, men det krävs ju en hel del innan det. Jag har sett massor av fina hus.. Dom är små, söta, fina, vackra.. Helt underbara helt enkelt.

Just nu känns mitt liv komplett, fulländat. Allting flyter på utan problem. Jag har fått egen lägenhet. Ett hem till mig och Christopher, en chans att börja om igen, en chans att göra rätt val i livet. Jag har fått jobb, ett arbete som jag förhoppningsvis kan hålla på med ett tag. Hela mitt liv har tagit en stor vändning. Och ja, jag kan nog påstå att jag är lycklig. Jag är lycklig och lyckligt lottad, för jag har helt underbara människor i mitt liv. Gammalt bös är borta och nya, fräscha kontakter har tillkommit. Jag känner mig bättre än tidigare, jag är gladare, lite piggare också kanske.


Jag är helt enkelt nöjd med tillvaron.

Jag är tröttare än tröttast typ och funderar starkt på om jag ska gå och sova snart. Mysa ner mig i sängen och bara vara. Christopher är i Göteborg med sin pappa nu, han kommer hem på onsdag, precis som jag.

Jag tror förresten att jag glömt berätta att flytten nog blir av redan den 12 eller 13 december istället för första januari. Det känns riktigt skönt att äntligen ha hittat hem! Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att få flytta, det går liksom inte beskriva med ord hur det känns..

Nu ska jag lägga mig en stund..

Det är så lugnt och tyst. Man hör till och med snöflingorna falla till marken. Det är så tyst, så jag hör vad jag tänker. Och det är så lugnt.. Så jag kan inte sova. Men ja, det löser sig, till slut somnar nog även jag!

• Plockat undan √
• Dammsugit √
• Torkat golven √
• Packat till mig själv √
• Packat till Christopher √
• Lagt in ny musik i min iPhone √
• Lagt in en film i min iPhone √

Ja, nu är allting klart för avfärd. Jag väntar bara på att mamma ska komma hit med väskan jag ska få låna av henne så att jag kan lägga mina kläder i den.
Just nu i denna sekund har Christopher ett alldeles eget minidisco. Han dansar järnet till julsånger, barnsånger och Waka Waka. Ibland tar han en liten tur med dammsugaren här i vardagsrummet också.
Jag tror att vi ska gå till centrum om en liten stund. Jag måste köpa någon frukt och en dricka till Christopher som han kan ha på bussen ner till Göteborg.