Jag vaknade imorse och ringde till banken. "Saldo, minus åttiofem kronor" sa rösten. Ja, men TACK för att jag har fått mina pengar.. Inte. Jag ringde till min handläggare på soc och frågade var pengarna har tagit vägen. "Öhm, jag råkade visst skicka på utbetalningsavi.. Så tisdag eller onsdag nästa vecka kommer den hem till dig." Men VA?! Min hyra då? Mina räkningar? Äh, skitsamma. Fick verifikationsnumret och betalnumret på avin, så om ett tag ska jag ner till banken och säga "Heeeej! Kan ni sätta in pengarna från avin på mitt konto istället?" och så ska jag le och se jääääättesöt ut och blinka miljoner gånger med ögonen, så mina tindrande ögon får bankmannen att säga "Ja, men självklart, gullet!" Eller inte. Men jag ska iallafall fråga om dom kan göra så.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe medans jag tar en cigg. See you later!

Jag tycker om att städa ibland och idag var en sådan dag. Observera att jag skrev var och inte är. Jag älskar att plocka bort mattorna från golven för att kunna dammsuga och torka, jag tycker om att plocka undan från bord och datorbord och diskbänk och sånt.. Jag tycker om känslan av att kunna på ett golv utan strumpor och inte få brödsmulor och dyl. under fötterna. Jag tycker helt enkelt om att städa. Ibland.. Jag har städat i köket iddag, hemma hos Dennis såklart, och nu orkar jag inte lägga tillbaka mattorna. Jag orkar inte fixa i ordning i köket helt enkelt.

Jag har precis kommit ur duschen och ska när som helst gå och lägga mig. Idag följde jag med Dennis på jobbet, inte det roligaste kanske, men man gör vad man kan för att få roligt. Blev jättetrött framåt 15-tiden, så jag slocknade och sov i ungefär 40 minuter. När vi hade varit på sista stället som ligger i Norsborg åkte vi tillbaka till Södertälje för att hjälpa en av hans kollegor med ett paket som skulle levereras till mitt-ute-i-skogen. Vi åkte ut dit och när vi kom fram var det världens brantaste backe som vi skulle åka uppför.. Uuh, sjukt läskigt! Men vi stannade efter halva backen och backade ner igen, hade nog inte kunnat ta oss upp där ändå.. Men ja, kärringen var inte hemma, utan hon befann sig mitt i Södertälje, så Dennis kollega får ta paketet nästa vecka istället.

Nu ska jag mysa ner mig under täcket bredvid Dennis. Det har inte uppstått några problem med sömnpratande igen, ingenting om några andra tjejer iallafall. Godnatt!

Jag är hemma nu, sitter och väntar på att mamma ska komma från HVH.. Vi ska flytta möbler idag eftersom målarna kommer imorgon och fixar fint! Jag kan bara inte förstå varför vardagsrummet inte blev ogodkänt på besiktningen, tapeterna är äckliga och har värsta fettfläcken på ena väggen. Men det var inte så mycket att göra åt det, förutom att beställa tidigareläggning av underhåll hos hyresvärden. 2523:- går kalaset på. Dennis kommer och hämtar mig sen och då ska jag ta med kaffebryggaren och internetsladden.

Det blir inte så mycket bloggande för mig nuförtiden.. Det är väl ingenting nytt som har hänt, Ticke är i Göteborg och jag är hemma hos Dennis. Känns lite halvjobbigt att jag har sovit hemma tre ggr. på en månad. Det känns så jävla onödigt att sitta och betala hyra när jag ändå inte är hemma, så det ska bli en liten förändring där, tycker jag!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, gå ut och röka och hoppas på att illamåendet och huvudvärken försvinner.

Jag är hemma. Alltså hemma hos mig. Det känns väl inte helt okej egentligen, för jag är helt ensam hemma. Ingen Ticke, ingen mamma, ingen Lillebror och ingen Dennis. Det är tomt och jag lär inte sova i sovrummet. Jag känner mig rätt ensam just nu..
Men, anledningen till att jag är hemma och inte hos Dennis är för att vi inte sitter ihop. Eller ja, det är väl bara en liten anledning, den största (och egentliga) anledningen till jag är här, det är faktiskt för att målarna kommer hit imorgon och ska fixa i ordning i hallen och vardagsrummet åt mig. Nya tapeter, me like! Dessutom ska dom ta med sig alla innerdörrar för att dom ska omlackeras eftersom färgen är helt krackelerad på dom.

Nej, nu ska jag klampa lite i golvet, får se om grannen diggart eller inte..

Jag försöker berätta. Försöker förklara hur jag känner, men när jag öppnar munnen kommer inga ord. Det jag vill säga sitter kvar i huvudet som tankar. Dom släpps inte ut. Fuck it, jag skiter i hela grejen istället..

Ikväll ska jag ha en fantastisk kväll! Min lillebror Jonathan fyller 18 år och det ska firas med pompa och ståt! Och NU kom jag på att jag inte har köpt någonting i födelsedagspresent till Jonte heller! Gosh, hur ska denna kväll sluuuuta? Dennis ska vara hemma med Christopher, vet dock inte vad dom ska göra. Antagligen inte så mycket eftersom det är läggdags för Ticke vid 19-tiden. För oss funkar det inte att ha en senare läggdagstid på helger för Ticke, för då blir han helt upintheblue dagen efter. Och det orkar vi inte imorgon.
Imorgon är det tvättstugedags också, vi ska tvätta upp lite kläder och lakan och sånt som ligger i smutstvätten, det ska bli skönt. Och så ska vi köpa lördagsmys imorgon också. Sen är det söndag helt plötsligt och då åker jag och Christopher till Göteborg, där han ska spendera dom kommande två veckorna. Det känns inte lika skrämmande längre att han ska vara borta så länge, men jag kommer sakna honom som sjutton ändå.


Just nu sitter min prins på golvet framför teven och äter äppelbitar från Mc Donald's. Jag ska ställa mig och diska alldeles strax, men först ska jag plocka i ordning lite i hallen.

Haha, inatt drömde jag en relativt hemsk dröm. Den var iallafall lite läskig. Dennis kom hem från jobbet och hade med sig någon randombrud som han hade "hittat" på parkeringen. Hon var jättetjock och helt finnig i ansiktet och hade långt, rött, flottigt hår och saknade flera tänder. Jag tod och lagade mat när han kom hem med henne i släptåg och när jag frågade honom om han skulle behålla henne (haha, va?!) så svarade han att han skulle tänka på saken. Den här stackars tjejen blev behandlad som en liten hund, hon fick gå och lägga sig i ett hörn på golvet och stanna där tills maten var kvar. Wellwell, efter maten ville D ha "roligt" med den här stackars, feta randombruden så han gick och slog henne på skinkorna och skrek "JORDBÄVNING!" högt som fan.

Det är tur att han är snäll mot mig iallafall.

Jag vet att jag är en svår människa. Jag har alltid varit det. Jag är duktig på att gnälla, skälla och bråka. Eller ja, jag var väl duktig på det. Nu är jag mest duktig på att vara tyst. Jag orkar inte riktigt med allting som hör det här till. Jag är bättre på att vara tyst helt enkelt.. Det blir väl så när man märker att man får smaka på sin egen medicin. Jag tycker dock inte om den, inte alls faktiskt.

Jag finner det ganska irriterande att jag har en wow-spelande pojkvän. Det är inte själva spelandet som är irriterande, utan det faktum att spelet faktiskt verkar vara mer intressant att umgås med än med mig. Dom kvällar vi ska se en film lyckas Dennis alltid somna, helst redan innan klockan har blivit tio. MEN dom kvällar han spelar kan han lätt, utan problem, sitta vaken hur länge som helst. Det där jävla spelet är hans andra flickvän, och jag lär aldrig kunna konkurrera mot henne. Någonsin.

Jag är typ världssämst på att blogga vissa dagar, men det blir så ibland. Dom senaste dagarna har varit überbra! I lördags var vi ett gäng hemma hos Sofie och firade att hon skulle fylla 20 efter kl. 00.00. Vi drog in till stan lite senare på lördagskvällen, till The Bridge och vi hade så jäääävla roligt! Hela kvällen var helt fantastisk och jag skulle lätt göra om den igen och igen och igen. Vi drog visserligen ett tag innan dom stängde, men det var bara positivt eftersom vi då hann med pendeltåget. Att slippa åka nattbuss är GULD! Somnade väl runt kvart i fyra på morgonen och vaknade kvart över åtta och var relativt utvilad, så jag ringde min pappa som var barnvakt åt Ticke och frågade om han orkade komma hem till Dennis och lämna min guldklimp.
Christopher berättade att han hade haft roligt med sin morfar och han vill träffa honom snart igen, så det blir väl till att ordna en dejt mellan dom snart igen.

Nu ska jag fixa i ordning Ticke inför läggdags, och sen ska jag bara sitta och vänta på att Dennis kommer hem så att vi kan äta lite middag.. Just nu är han på Villan och hjälper till med att slänga massa grejer från köket där eftersom dom har renoverat om.

Byebye!

Hela min dag har varit KAOS. Jag orkar inte.. Min dag förstördes redan imorse när jag drack mitt kaffe, jag vet dock inte varför. Det känns som att allting skulle vara så mycket lättare om jag bara.. Ja, vad?

Något positivt är iallafall att Ticke har varit torr två nätter i rad.

"Förvänta dig bra saker så slipper du oroa dig i onödan. Ta en dag i taget." sa spåkulan på facebook till mig idag, och believe me.. I'm trying! Det är svårt att försöka låta bli att oroa sig, men jag.. Försöker. Hela jävla tiden. Jag måste väl bara, helt enkelt, lära mig att lita på folk och fä igen.. Vilket är lättare sagt än gjort.

God morgon! Jag har druckit mitt morgonkaffe nu och ska strax börja sminka mig. Mina ögonbryn ska på plats igen!

Jag har fått tillbaka min iPhone nu! Dom gjorde någon systemråterställning på den och skruvade fast baksidan eftersom den satt lite löst, så nu hoppas jag verkligen att den ska funka som den ska. Jag och Ticke sover med andra ord hemma hos Dennis i natt igen, kuljultyp. Eller?

Idag har jag fått lite smått panik ett antal gånger, men det är lugnt nu. Eller jag tror att det är lugnt iallafall.

På torsdag kommer det några snubbar hit och byter min ytterdörr. Just nu har jag bara en vanlig gammal trädörr med sågspån inuti typ, men på torsdag får jag en säkerhetsdörr! Ska bli så skönt, då blir det inte lika lyhört ut i porten sen.

Jag och mamma har fixat lite med kartonger från förrådet idag, men nu måste vi vänta med resten tills Christopher har åkt till sin pappa igen. Det är nämligen vääääldigt många kartonger som ska gås igenom, men det kommer bli så rörigt och jag vill inte ha det så när Ticke är hemma hos mig.

Jag vill ha bevis.

Ingenting har hänt, eller så har allting hänt på samma gång. Det är nog dags att ta tag i livet ordentligt och försöka ta sig samman. Kanske..

Om några timmar åker jag till Stockholm Central och möter upp min älskade lille son! Jag har saknat honom SJUKLIGT mycket och kommer nog pussa och krama honom tills han ska åka till sin pappa igen..

---

Din äckliga människa.

Man ska inte ta allt jag säger eller skriver på största allvar. Ibland ska man ta det med en nypa salt. Vissa saker, iallafall. Jag känner mig rätt grundlurad. Jag känner mig ungefär som en sån där blond, uppblåst, korkad brud som bara finns i filmer och jag kan inte ens göra något åt saken. Egentligen är det väl ingenting speciellt som har hänt, förutom det gamla vanliga. Men jag borde väl vara van? Är det såhär jag ska leva resten av mitt liv nu? Som en galen brud med kontrollbehov och massa jävla svartsjukedrama? Är det meningen att jag aldrig ska bli som jag en gång var? Äh, det var väl allt jag hade att skriva tydligen, finns inte så mycket mer att säga nu..

Would I lie for you, baby?