Mitt ute i skogen är vi. Verkligen MITT UTE i skogen. Jag och Christopher ska mysa ner oss i sängen nu, dags att sova för flera timmar sen egentligen - men skönhetssömnen går väl att ta igen? Jag ska kolla om det går att slå igång en film som vi kan somna till, hoppas att Ticke somnar snabbt bara så jag slipper Nicke Nyfiken.

Om tjugo minuter ska jag och Christopher gå mot stationen, för vi ska åka pendeltåg ända till Flemingsberg.

.. till Petra och hennes familj i Motala! Vi kommer hem på söndag, med mycket frisk luft i lungorna, lagom till en ny vecka med nytt jobb börjar, för både mig och Dennis tror jag.

 

Idag blir det inte mycket gjort. Jag och Ticke ska åka in till Stockholm Södra och träffa Nathalie och hennes son Lukas, vi ska till öppna förskolan som ligger där i närheten någonstans. Det ska bli kul, och det roligaste är att det verkar vara gammal personal från Xist som jobbar där!


Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sminka mig lite snabbt, för nu börjar det bli bråttom.

Jag borde egentligen fixa mig i ordning. Ni vet, klä på mig anständiga kläder, inte bara glida omkring i mjukisbyxor och linne. Men ptja, vet inte om jag orkar. Jag kommer ändå bli så illa tvungen att klä på mig, för vi ska åka iväg om en och en halv timme och hämta ett släp..

Min hosta är oövervinnerlig. Jag hostar så mycket att jag får träningsvärk = jag behöver inte träna magen! Nej, men skämt å sido; jag måste ha en hostmedicin. Jag tror att vi kanske ska åka iväg och hämta ut den och min andra astmamedicin nu. Vad annars, liksom?

Jag vet inte om jag är bara är dum eller om jag är både dum och korkad.. Imorgon ska jag åka och skriva anställningsavtal och så inför nya jobbet som jag börjar den fjärde oktober. VD:n från företaget där jag börjar ringde mig idag och sa att jag skulle komma in mellan 10.00-10.30 imorgon och fråga efter. Va? Efter vem? Jag tänker och tänker, undrar och funderar och kliar geniknölarna.. Vem sjutton var det jag skulle fråga efter?! Han nämnde namnet inte mindre än tre gånger, tror jag, och ÄNDÅ glömmer jag bort! Jag som aldrig någonsin tillåter mig att glömma såna här viktiga detaljer.. Men ja, tur i oturen; Jag har ett namn på en annan person som jag kan fråga efter.. Pjuh! Nu kan jag andas ut lite.
Jag ska fixa en kopp te nu, och sen sätta mig och avjnuta det.. I lugn och ro.

Fyra år.

Visst är jag korkad som sitter uppe såhär länge fast jag ska upp tidigt imorgon? Klockan halvtio ska jag vara på intervjun angående nya jobbet, får dricka mycket kaffe innan och knapra i mig några alvedon.

Dags för valvakan igen!

Ikväll ska jag lägga ut rätt mycket kläder på Tradera.com. Hoppas på att bli av med det mesta, samt tjäna lite extrapengar på det.
Nu ska jag ta ett varmt, långt bad och läsa klart min bok. Jag tror att jag har feber nu, fryser inne i kroppen, men utanpå känner jag mig varm och gosig nästan. Och jag som ska på min andra intervju imorgon.. Typiskt!

Hjärtat mitt!

 

 

Det känns nog lite konstigt ändå, att det snart har gått fyra år. Jag var visserligen ingen bästa vän, men jag var fortfarande en människa i närheten. En av dom som grät, önskade, var uppriven, uppgiven och ledsen. En som kunde skratta emellanåt, en som fanns där för dom andra sörjande. Och om fyra dagar, då har det gått fyra år. Det är ganska lång tid om man tänker på hur länge jag har levt, men det är kort tid om man tänker på hur mycket som hur mycket som har hunnits med. Om två dagar är det fyra år sen jag kände sparkarna från Christopher första gången. Om två dagar är det fyra år sen jag var i vecka 16, och fick fjärilar i magen när jag tänkte på pyret i min mage. Pyret som skulle komma att heta Christopher. Om fyra dagar är det fyra år sen Chris.

Det värsta är nog att det inte finns någon som tänker på att fråga hur man mår, det finns ingen som tänker på hur man mår. Det är nog det värsta. Tror jag. Eller så är det vetskapen - att vad som helst kan hända - som är det värsta.

Och där tog historien slut..

Det tar tid.. Riktigt lång tid! Vi håller på att packa upp alla textilier igen, allting ska läggas och hängas tilbaka. Vi har diskat förhand och i maskinen, allt porslin blev ju också besprutat i tisdags när den där snubben var här och sanerade. Det är ganska jobbigt, men det är ju värt det i slutändan.. Den största nackdelen med den här saneringen är att vi inte får torka golven på MINST fem veckor, helst ska vi låta bli i SEX veckor.

Nu ska jag fortsätta med det jag gjort en stund: Vika kläder och lägga och hänga på dess plats.

Se till att ALDRIG få in skadedjur i er lägenhet! Det är ruskigt jobbigt, vi var ju tvungna att tvätta precis varenda plagg i lägenheten, så i tisdags åkte vi hem till Dennis mamma.. Och tvättade. Och tvättade. Fyra timmars tvättid blev det i tisdags. Igår tvättade vi igen. Vi började klockan sju, och hade sånt flyt att vi fick ha tvättstugan HELA dagen! Så, 14 timmars tvättid igår plus 4 timmars tvättid i tisdags, blir.. ARTON timmar! Gosh, förstå att vi var två trötta människor igår när vi var klara..

Jag ska ställa mig i duschen om en liten stund, känner att jag vill bli av med tvättdammet som har samlats sen i tisdags..

 

Jag är nog tröttast i världen just nu. Christopher är hemma från dagis för att han har ögoninfektion, så jag har tagit ut VAB idag. Vi ska äta lunch nu, men jag återkommer med en uppdatering lite senare idag om helgen!

När man enbart har jobb, hem och barn att tänka på så blir det inte så mycket bloggande har jag märkt. Kefft, men ja. Vi ska strax äta mat, korv och makaroner blir det idag. Yay, kreativiteten sprudlar här, det känner ni va? Det går riktigt dåligt på mitt jobb nu för alla - inte bara för mig. Jag får skitbra kontakter och så, men det blir alltid fel. Jämt och ständigt.

Fotograf: Nathalie Agnekil
En liten bild på världens vackraste, Rålambshovsparken.

Ikväll ska jag hem till min lillebror Robert och spela in den där jävla låten, är trött på hur segt det har gått för honom och jag önskar nästan att den bara kunde ploppa fram, bara sådär. Men ja, önsketänkande ni vet.
Imorgon åker vi till Märsta och lämnar Ticke hos sin kontaktfamilj, sen är det raka vägen till Bålsta och hämta DJ-utrustningen som Dennis ska köra på och sen sticker vi iväg till Linköping. Det kommer bli en riktigt stressig dag imorgon och på lördag, vet inte ens hur jag ska orka hålla mig vaken på lördag.. Men det löser sig väl som allt annat brukar göra.

Nu ska vi äta.

Okej, jag fick gåshud över hela kroppen. Typ, iallafall. Får nästan aldrig det på armarna av någon anledning, men ja.. Hela jag rös. Flickebarnet sjunger riktigt bra!

Ja, godmorgon eller något. Självklart, eftersom det är helg, vaknade jag med en ilande huvudvärk imorse. Jag ska ta två alvedon om en liten stund för att se om den möjligtvis vill pysa iväg, men jag skulle inte tro det. Jag ska fixa lite frukost till mig och Christopher, kaffe till mig och något annat till grabben.
Planerna idag var egentligen att åka till Skansen, men sällskapet som skulle följt med blev sjuka, så vi stannar också hemma. Pappa och Camilla kommer hit i eftermiddag och äter middag med oss, Jonathan kanske följer med också.
Nej, nu måste jag göra någon nytta.

Idag känner jag mig riktigt duktig! Jag lyckades få iväg 5 st. pling på jobbet, så nästa vecka ligger jag 2000:- plus i kassan, naaaajs! Dock tappade jag motivationen framåt eftermiddagen någon gång när jag insåg att vi inte alls skulle få gå hem så himla mycket tidigare, blev bara 30 minuter. Varje gång någon hade plingat och ordenr gått igenom drogs 10 minuter av från klockan fyra. Så, ja, ni som kan räkna ser ju själva att det bara var 3 ordrar som gicks igenom fram tills vi slutade. Bajs på den. Jag dröjde mig kvar på jobbet i typ en kvart för att det var kö till toaletten, sen var jag tvungen att rusa iväg till H&M för att hinna köpa en jacka till Ticke innan jag var tvungen att springa bort mot tåget i Karlberg.

Min grabb har förresten blivit stor och stark, på typ två sekunder? Han åker inte vagn längre. Både jag och Dennis har sagt att den är trasig, för Christopher behöver inte åka i den där satans vagnen längre, och det är ända sättet att få honom att inte vilja sitta i vagnen. Han föddes med två fullt funktionella ben av en anledning - och den anledningen var då inte att han skulle sitta i vagn i hundra år. Det är iallafall vad jag anser.

Hm, mycket till bloggpaus, va? Jag har börjat läsa Twilight-böckerna. Eller ja, den första iallafall, Om jag kunde drömma. Jag blir ledsen när jag läser den boken, och jag tappar andan när jag läser i ord vilken kärlek dom har till varandra. Jag får gåshud när jag har levt mig in i boken och nästan känner beröringen från Edwards kalla fingrar mot kinden. Jag blir berörd av boken. Jag vill inte läsa för mycket, bara på väg till och från jobbet - men det går inte! Jag läser när jag lagar mat, när jag ligger i badet, när jag sitter och kissar.. Jag vill inte att boken tar slut, för då vet jag att jag måste börja med nästa - och även den kommer ta slut. Jag hade en fundering på att enbart läsa ett kapitel åt gången, men hah! Trodde ni på den? Nej, inte jag heller.. Men jag måste säga att boken är mycket bättre än filmen. Och på tal om böcker - och för att släppa samtalsämnet Twilight - så fick jag hem en kartong FULL med böcker som har stått hos Tickes pappa i ett par år.. Mm, me like! Men innan jag ställer upp dom på hyllor så måste jag damma av dom. Helst varje sida, men det skulle ta för lång tid, haha.

Och nu ser jag att klockan börjar närma sig kvart i elva, vilket nästan ger mig panik, för det innebär att jag inte har så många timmars sömn framför mig.. Nu ska jag borsta tänderna och sen lrypa ner i sängen bredvid Dennis.

Förhoppningsvis somnar jag relativt fort, annars får jag ta gjutjärnspannan och slå mig själv i huvudet med.

Jag tar en paus nu. Återkommer någon annan gång, när jag har något intressant och trevligt att skriva.. Då blir det inte bara massa gnäll och så..