Min vackraste, min finaste, min mest älskade!

På söndag kommer min efterlängtade,älskade, lille Ticke-Litus hem till mig igen! Det känns som en evighet sen jag såg honom, fast det har "bara" gått två veckor på söndag.. Vad har jag missat, liksom? Jag kan ha gått miste om så otroligt mycket under den här tiden han har varit borta. Men å andra sidan så tror jag att det här kan vara bra för hans och min relation. Jag tror att det kan vara bra att vi får sakna varandra. För det gör han väl? Han måste väl sakna mig lite? Tänk om han kommer hem och pratar... Göteborgska?! Haha, det skulle vara charmigt! Fast det var ju inte alls länge sen han gick omkring hemma och sa att vissa saker var gööööör-roliga. Åh, min underbara grabb! Jag saknar att kunna gå in till honom på natten och se efter att han verkligen ligger och sover. Jag saknar att han kommer in till mig på morgonen och väcker mig (halv fem!). Jag saknar hela min son, så det värker lite grann. Jag saknar kvällarna när han ska sova, när jag talar om för honom att jag älskar honom och han säger tillbaka "jag älskar dig också, mamma!". Jag behöver ha min son nu, helst igår eller för en vecka sen. Gaaaah! JAG SAKNAR CHRISTOPHER!
Det är nog bra för honom ändå att han ska vara i Göteborg 2 veckor i månaden.. Det är bra för relationen mellan honom och hans pappa. Allt kan väl bara bli bättre?

Ticke kom in och väckte mig imorse, som han gör varje morgon. Jag var supertrött och kunde inte riktigt förstå att klockan var så mycket att det var dags att kliva upp. det kändes som att jag bara hade sovit i 4-5 timmar. Men upp gick jag, och när jag sneglade på klockan på telefonen så blev jag lite ledsen, för klockan var bara 05.10! Vi har varit uppe sen dess, och nu känner jag mig någorlunda pigg. Två stora glas kaffe gjorde susen för mig! Jag ska börja fixa mig i ordning snart för om en timme och en kvart ska vi klä på oss för att gå till dagis. Christopher verkar trivas där än så länge och idag är första dagen för honom att vara själv där. Jag har berättat det för honom och han verkar ta det med ro, för mamma kommer ju tillbaka sen!

Idag ska vi ut och åka pulka. Ticke har sett fram emot det ända sen i onsdags. Men först ska jag se till att bli lite mer människa och så ska vi äta frukost och klä på oss. Dessutom måste jag städa lite grann, är trött på att det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig här hemma..

Jag skulle städa egentligen, men uppenbarligen tyckte inte Christopher att jag skulle göra det. Han anser nog att hans mamma har blivit en liten tjockis, för han krävde en brottningsmatch som ingen av oss vann. Han körde några fula knep (sånt som man inte får göra), så nu har jag ett bitmärke på handen, några nypmärken på underarmen, ett blåmärke precis övanför armbågen och lite avskavd hud på några ställen på armen. Jag har dessutom fått ett pyttelitet blåmärken på högra benet också, för han sparkade mig där. Efter ungefär 20 minuters brottande satte jag mig på golvet i hans rum och stortjöt. Jag grät som en liten flicka som ramlat och skrapat upp både armbågar och knän. För fy SATAN vad ont det gjorde! Han är så stark också..
Nej, men allvarligt. Det här är typ vardagsmat hos mig och Christopher. Grannarna måste tro att vi slår ihjäl varandra. Det börjar alltid med att Christopher gör någonting som han vet att han inte får göra, och så var det även idag. Vad som hände är en annan historia.. Det är inte alltid så lätt att vara ensamstående förälder. Inte lätt alls..

Nu sitter jag på tåget på väg till Bro. Idag ska Tickes pappa hämta honom, när jag berättade det för Ticke igår blev han superglad! Det är synd att dom inte kan träffas oftare, och det lär ju bli mer sällan när hans pappa flyttar ner till Göteborg. Men ja, det är inget jag kan göra något åt.. Idag ska jag på möte hos soc i Kungsängen och i eftermiddag ska jag på möte hos soc i Jakobsberg. Det sista mötet är bara uppföljning om kontaktfamiljen, det har ju inte blivit någon mer helg sen Ticke var där i september..

Sitter i Jakobsberg nu och väntar på tåget. Det är förseningar idag, jag tror att det är första gången för mig sen först snön kom i år. Men men, så kan det gå. Christopher var duktig vid lämningen idag igen. När vi kom in i hallen stod en av pedagogerna där och hon berättade för Ticke att dom skulle gå till fågelrestaurangen idag ovige fåglarna mat. "Jag tycker vi stannar här." sa Ticke och flirtade lite extra med henne. Hon förklarade att fåglarna också måste få mat. "Men du kan stanna med mig och mina kompisar!" sa Ticke då. Och ja, det blev så. Dom barn som inte ville gå fick stanna på gården och resten gick och gav fåglarna mat. Ticke har förresten en bästa kompis på dagis, och jag hoppas att vi kan ordna så dom kan träffas ibland när Ticke har bytt..

Jag är förresten skittrött, för den som är intresserad av att veta. Att hämta Ticke från dagis idag var en plåga! Eller egentligen inte, för det var tågresan hem som var ett rent helvete. Han slogs, sparkades, försökte bitas, försökte riva mig och så nöp han mig. Han skrek och var allmänt.. Arg..? Det var inte roligt iallafall. Varenda människanpå tåget måsta ha sett och hört honom, och jag känner mig rätt maktlös i en sån situation. Jag vet ju hur jag hanterar liknande situationer i hemmet, men det blir extra svårt ute bland folk. Om man skulle säga ifrån på skarpen så är man en icke-godkänd mamma för att man höjer rösten lite, men om man inte höjer rösten lite så är man en icke-godkänd mamma då också. Jag tycker verkligen att det här är svårt! Men snart får vi förhoppningsvis en förklaring och hjälp med detta. På torsdag ska jag, Tobbe och Ticke till BUP och träffa läkaren som ska göra utredningen på min kära son. Jag hoppas att vi får den hjälp vi behöver, för om det fortsätter såhär så kommer jag vara gråhårig innan nyårsafton!

Nu är jag på väg hem efter en tur till dagis. Christopher har verklige. Blivit DUKTIG vid lämning! Jag blir så stolt över honom. Samtidigt känns det lite jobbigt att han bara kan springa ifrån mig när vi kommer fram.. Men äh, han är ju glad iallafall och det är ju huvudsaken. När jag kommer hem ska jag städa lite, ovanligt va? Nej, inte direkt.. Men jag måste städa undan i sovrummet, och så ska jag ner till förrådet och bära upp lite kartonger som ska gås igenom. Får se om jag hittar något spännande där. Nu är tåget i Kungsängen och jag sitter och gäspar som attan..

Jag börjar inse nu att min prins är en stor kille. Att lämna honom på förskolan går helg utmärkt och det känns nästan lite dumt att han ska byta nu till årsskiftet.. Men jag kan inte åka land och rike runt för att han ska få gå kvar på Aspnäs, det går liksom inte. Förskolan han kommer börja på i Bro är ännu inte öppnad. En av hans gamla pedagoger från Aspnäs tipsade mig om den och hon sa även att hon kommer börja jobba där, så jag har pratat med kommunen och dom har sagt att han får börja på hennes avdelning. Det känns tryggt, för mig iallafall.

Imorse fick jag ett härligt uppvaknande! Jag har sovit på soffan de senaste veckorna av diverse olika anledningar, och igår på kvällen frågade Ticke mig om jag skulle sova i min säng. "Nej, jag tror att jag sover på soffan" svarade jag. "Men mamma, du SKA sova i din säng!" sa han då så jag lovade att jag skulle göra det. Men.. Jag somnade på soffan och vaknade imprse av att Ticke puttade på mig. "VARFÖR sover du på soffan?! Du sa ju att du skulle sova i din säng! Du skulle ju inte sova på soffan, mamma!" nästan skrek han. Han var vrålförbannad! "Jag somnade på soffan, Ticke. Det var inte meningen." svarade jag. Han vände sig om och gick ifrån mig och precis när han kommit ut ur vardagsrummet vände han sig om och sa: "Förresten, din telefon bara ringde och jag vaknade av den! Gå upp och gör frukost nu!" Haha, man märker ju vem som är mannen i huset nu.. Till saken hör väl att mitt larm på telefonen hade ringt två gånger och jag är en snoozande människa. Men ja, han är underbar iallafall, och i natt sover jag i sängen!

Vi har haft finbesök av Mia och hennes barn Oliver och Aurora. Grabbarna lekte jättesnällt med varandra medans vi mammor satt i vardagsrummet och pratade. Lunch blev det också; köttbullar och makaroner och efter det fick pojkarna en varsin godispåse.

Nu ska jag ta en dusch, för vi ska åka till Dennis mamma och hälsa på om ett tag.

Jag har hängt tvätt. Skulle egentligen ha dammsugit och torkat golven idag, men min kropp har sagt ifrån. Den orkar liksom inte.. Men Tickes rum ska jag städa, alldeles strax, för han kommer hem om en stund. Jag ska pussa och krama min prins så mycket jag orkar! Sen ska jag lägga mig med honom i sängen och läsa en saga och pussa ännu mer på honom. Först nu känner jag hur mycket jag har saknat honom sen i fredags, och det känns tungt i mig.

Idag blir det inte mycket gjort. Jag och Ticke ska åka in till Stockholm Södra och träffa Nathalie och hennes son Lukas, vi ska till öppna förskolan som ligger där i närheten någonstans. Det ska bli kul, och det roligaste är att det verkar vara gammal personal från Xist som jobbar där!


Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sminka mig lite snabbt, för nu börjar det bli bråttom.

Snart är det dags för Christopher att säga godnatt till mig och HEJ till kudden. Jag testar förresten en ny grej med honom: om han sköter sig ordentligt måndag-fredag så får han en liten present att öppna på fredagseftermiddagen. Vi får se hur det funkar, hittills har det funkat helt okej!

Jag har inte riktigt någon inspiration till att blogga längre, den dyker väl upp så småningom igen.. Nu ska jag besöka Mr. Balcony och prata lite skit.