Tjolahopp! Jag och Ticke har ganska precis kommit hem från en promenad utan vagn - hela vägen från dagis! Tänk er att det tar 20 minuter för en vuxen att gå därifrån, hem till mig.. Tänk er sen hur lång tid det tar när man har ett barn som inte åkte vagn till dagis på morgonen. Sjukt lång tid.. Vi gick från dagis fem i tre, var hemma förungefär tio minuter sen lite drygt. Så ja, mer än en timme tog det iaf. Men som "belöning" fick Ticke åka ankan (karusellen mittemot Skagen) en gång och sen fortsatte vi kämpa på hela vägen hem. Han har varit så duktig på att gå idag, förstår knappt själv att han orkade gå hela långa vägen från Aspnäs..

Om en liten stund kommer nog pappa hem och då åker vi och handlar lite mat för dom sista pengarna som finns kvar. Sicken tur då att det bara är 17 dagar kvar tills barnbidraget kommer, eller hur?

PUSS!

Nu ska jag nog säga upp mig för ikväll. Jag har vräkt i mig choklad, stjärnor och ostbågar och druckit massvis med läsk, så jag lär vara uppsvullen som en ballong imorgon när jag vaknar igen. Det kändes riktigt lockande att vräka i sig allt det där från början, men nu när jag har gjort det mår jag bara illa. Det ger väl med sig så småningom...

Imorgon ska jag åka och lämna Ticke till hans pappa i Södertälje. Det känns inte alls lika bra längre att ha honom borta från mig.. Anledningen till att det inte känns så bra längre är väl helt enkelt för att jag saknar honom så sjukt mycket när han är borta. Men jag får se det positivt; Jag kan ju hitta på andra saker då. Typ... Tvätta upp alla våra smutsiga kläder som säkert är nersmittade med någon baskilusk.

Ticke med sin rosa dockvagn, på väg till centrum häromdagen.

Godnatt allihopa, hoppas ni kommer sova gott. Och för er som har varit ute och slösat pengar på krogen: Trevlig bakfylla imorgon!

PUSS!

Ja, det blir akuten trots allt. Jag fick ju inte i Ticke någon vätska tidigare idag, men nu har han iaf druckit pretty much. Men istället för att vägra dricka så hostar han tills han spyr nu och febern har stigit till 39.4 grader. Min lille älsklutt, när ska han bli frisk?

Nu har soc. varit här och hälsat på, trevligt med lite besök i den sjuka vardagen. Vi pratade lite grann om hur Christopher är och så, nu har ju inte hon fått se den "riktiga" Christopher ännu med tanke på att han är sjuk - men det kommer väl det också!
Nu ska vi klä på oss och gå ner till centrum en stund, hörs sen.

PUSS!

När jag och Ticke gick till tåget tidigare idag blev jag riktigt lycklig! Solen värmde på mina ben, nice! Just nu väntar vi på taxin som kommer 19.45, den ska ta oss till Närakuten. Ticke är lite sjuker, stackaren.. Febern vill inte gå ner, så nu är det dags att göra något åt det.

Jag tror att jag är skengravid. På riktigt. Jag mår illa, får "mensvärk", brösten spänner och ömmar, jag är trött hela tiden.. Så, jag är nog pretty skengravid med typ Nathalie. Jag gjorde ett graviditetstest igår (?) och det visade negativt, tacka gudarna för det. Jag vill inte ha fler barn just nu, jag måste fokusera på mig och Christopher, på våran livssituation.
Förresten så blir Ticke nog hemma imorgon igen, han har 38.4 grader varm. Hans normala temp. ligger på runt 36.4-36.6 så han är två grader varmare än han brukar vara.. Stackaren. Men han är pigg och glad iaf, det enda som är ltie jobbigt är andningen. Christopher har blivit så stor och duktig nu så han säger till när han behöver medicin. "Mamma, nu vill jag ha medicin, det är tungt." säger han och så går han och hämtar medicinerna. Pluttson då.

Nu ska jag ta en cigg, sen tänkte jag lägga mig och titta på The Simpsons eller Two and a half men. Me lööööjk it, a lot!

Ja, som vanligt börjar jag med att säga god morgon! Fast jag är så trött att jag helst skulle ligga kvar i sängen hela dagen, är jag uppe. Christopher väckte mig med en stor puss för en timme sen. När jag klev upp gick jag in till honom i Camillas rum och skulle ge honom en kram. Redan innan kramen blev av kände jag hur otroligt varm han var, så vi är hemma från förskolan idag igen.Vi som hade en liten feber-fri-dag igår, men på kvällen fick han lite feber igen. Jag undrar vad det kan vara?
Nej, nu ska jag fixa frukost, sen måste jag och Ticke springa iväg till soc, har möte där vid halvelva.

En liten Ticke.

PUSS!

Ticke sitter och tittar på Shrek och jag ska börja städa vårat rum nu.

Nu ska jag börja med att berätta om hur det har varit att hämta Ticke på förskolan den här veckan. I vanliga fall brukar det gå åt helvete, men dom tre dagarna han har varit där nu har det gått hur bra som helst. Jag försöker att inte stressa på honom när vi ska klä på oss ytterkläderna, han leker gärna att han är hund precis då och säger ofta "säg 'hunden, kan du hämta jackan?'" och då gör jag det. Allt för att det ska gå så smidigt som möjligt. Dessutom säger Jenny till honom flera gånger om dagen att mamma kommer och hämtar klockan tre. Jag tror faktiskt att det är det som gör att det har blivit mycket lättare för honom att säga hejdå till förskolan och hej till mamma! Nu bävar jag inte inför hämtningen längre...

... Men det är fortfarande väldigt mycket som vi behöver jobba på för att Christopher ska bli ett lugnt och harmoniskt barn. Just nu är han den vildaste och mest aggressiva du kan tänka dig. Det räcker med att jag talar om för honom att det är middag snart så får han världens utbrott! När han blir så arg får man ingen kontakt med honom och ofta upplever jag det som att man måste "akta sig" för att inte åka på en smäll eller fem. Ni som inte känner varken mig eller Ticke kan nog inte riktigt förstå hur det är, inte genom att bara läsa min blogg iaf. Man måste uppleva situationerna för att få en riktig inblick i vad det innebär att vara med Christopher. Och ja, allt det här har gjort att jag faktiskt har kontaktat socialtjänsten i Järfälla Kommun, för jag orkar inte hur mycket som helst. Jag har bett om någon form av avlastnings- eller kontaktfamilj. Någon som kan ha Christopher någon gång ibland, för jag känner inte att jag kan ge honom allt det han behöver.
Christopher är ett väldigt aktivt barn, han somnar oftast runt mellan klockan tio och tolv på kvällen och vaknar igen vid åtta på morgonen. Han har ett tufft morgonhumör (Korhola-syndromet, here we go!), så det är inte speciellt lätt att handskas med honom vid den tidpunkten. Men hur jobbigt, påfrestande och ansträngande det än kan vara så är jag så sjukt glad att jag har Christopher.


"Mamma, jag älskar dig!"
"Jag älskar dig också, Christopher."
"Puss, puss!" <- Ticke
"Puss, puss!" <- Jag
"Kan jag få krama dig, mamma?"
"Självklart, hjärtat." Jag gick in till honom och gav honom en kram och sen gick jag ut ur rummet igen.
"Jag vill ju pussa dig också!"
"Ja, vänta lite då så kommer jag in."
"Nej, mamma. Jag är en stor pojke nu och stora pojkar väntar inte!"

Idag har jag haft en hel del att göra. Eller ja, det är så det känns iaf.. Först var jag på besök hos soc. vid kvart i tio och klockan elva befann jag mig på vårdcentralen för att kolla mina tår. Blev skickad på röntgen, men jag har bara skadat mjukdelarna. Jag har med andra ord ett stort jävla blåmärke i hela mittentån. Efter läkarbesöket åkte jag och Fia (som kom och mötte mig vid VC) hem till Nathalie och Zacke och drack kaffe och pratade massor.
Klockan tre hämtade jag Ticke på dagis och det gick förvånansvärt bra! "Nu är klockan tre och nu ska jag gå hem!" ropade han till sina kompisar innan han sprang ut i hallen för att klä på sig. Min underbara son... Det blev en vända hem till Nathalie och Zacke efter dagis också, kom hem därifrån för inte alls länge sen.

Igår var Ticke för övrigt helt underbar! När jag hade mött upp honom och Tobbe vid pendeltåget så gick vi raka vägen hem. En av konversationerna vi hade på hemvägen löd:
Jag: "Vad heter pappa?"
Ticke: "Tobbe!"
Jag: "Vad heter mamma?"
Ticke: "Sandra!"
Jag: "Vad heter moster då?"
Ticke: "Nathalie! Och Zacke. Han pussar Natha, blääää!"

Vi har även haft en konversation om att Ticke har Zackes bebis i sin mage, "precis som Natha!". Min lille Ticke-Litus är nog den mest underbara grabb i universum. Honom älskar jag oändligt.

Det finns så mycket jag vill säga nu, så många tankar som fladdrar omkring i huvudet och vill komma ut ur munnen som ord. Jag låter allt vara osagt ett tag till..
Imorgon måste jag nog gå (läs: halta, försöka ta mig) till läkaren. Tidigare idag låg jag i sängen i pappas och Camillas rum och tittade på TV. Så tyckte jag att jag hörde min mobiltelefon ringa, den låg i mitt rum. Jag reste mig från sängen och började springa mot rummet och PANG! så hade jag sparkat till ett ben som hörde till datorbordet. Alla benen till det ligger ute i hallen för att det ska kastas. Nu är mina tre mittentår på höger fot helt svullna, det ilar i hela foten och det dunkar och bultar i två av tårna. Jag kan knappt gå, så ont gör det! Och då är frågan: Hur sjutton ska jag klara av att gå till dagis med Ticke imorgon?

Gosh, vilken jävla dag det har varit! Christopher har varit på sitt allra värsta humör, egentligen har han nog inte menat något illa med allt han har gjort - men det blir för mycket till slut. Han har varit en riktig pain in the --- hela dagen, skrikit, tjatat, gnatat, tjatat ännu mer..  Och så åkte vi hem till min faster och hälsade på framåt eftermiddagen och där höll han på att peta ut ögonen på stackars Zacke hela tiden och då sa Nathalie ifrån. Egentligen skulle vi åka och äta pizza efter att vi varit hos faster P, men jag bestämde att vi skulle hem istället. När vi kom hem så blev han helt underbar, ni vet som bara barn kan bli.. "Var är Natha och Zacke och Denise?" frågade han. Jag svarade att dom åkte för att äta pizza och frågade om han visste varför vi inte följde med. "Jag bråkade bara med dig, mamma, så vi är hemma nu" svarade han. "Förlåt mamma för att jag bara bråkar!".

Jag har aft en trevlig kväll, med lite bilåkande och lite prat. Inget prat om det jag vill prata om dock, vilket faktiskt stör mig relativt mycket. Men heter man Sandra Kristensen så gör man. Blev hämtad vid kvart i nio och då åkte vi först till macken och köpte ett paket cigaretter åt Nathalie. Efter det åkte vi mot målet: ......-berg-någonting. Punkterna är "första ordet" i ordet, men jag har inget minne för tillfället.
Nu ska jag - hör och häpna(!) - faktiskt berätta om min helt underbara son. Ja, ni vet.. Christopher, det är min son, han som jag nämner ibland i bloggen.. Jag har länge fasat för varje gång jag ska hämta honom från förskolan, för han blir alltid så himla arg när vi ska gå ut i hallen och klä på oss ytterkläderna. Han skriker och vägrar ta på sig overallen/termobyxorna och jackan, spänner sig till båge så det är helt omöjligt att få på honom kläderna.. Och när jag väl har fått på honom overallen och det är dags för skorna, så har han redan krupit ur plagget som ska skydda honom kyla och dyl. Istället ligger han under bänken som dom har i hallen på hans förskola. Det kan, på riktigt, ta uppemot 45 minuter att klä på honom och komma ut till vagnen.. Men så förra veckan pratade jag med en pedagog där och frågade om dom inte kunde förbereda honom redan innan mellanmålet att "snart kommer mamma och hämtar dig". Dom skulle göra det, sa hon. Så idag när jag kom för att hämta honom fick jag en smärre chock. Barnet var som förbytt! Jag klev in på avdelningen, med inställningen att det skulle bli en kaotisk hämtning även idag, och sa hej till Ticke. "Hej mamma! Vad glad jag är att se dig!" svarade han mig. Jag tittade på hans pedagog, jag såg nog ut som ett livs levande frågetecken, och hon tittade tillbaka på mig och log. Så sa hon att hon förberedde honom redan vid lunchtid (strax innan/strax efter.. Doesn't matter) vid att mamma kommer klockan tre och hämtar. "Jahaja." tänkte jag. "Vänta bara tills vi kommer ut i hallen, då ska ni få höra hur det låter!". Christopher sa hejdå till pedagogerna och kompisarna och så gick vi ut i hallen. "Först termobyxorna, sen jackan. Nu vill jag ha halsduken och mössan och sen stövlarna!". Hm, vad har hänt? Kan detta verkligen vara mitt barn? Hade jag inte tagit fel, trots allt? Jag tog på honom kläderna och förväntade mig att kaoset skulle börja när som helst - men det hände ingenting! Med kläderna på och alla saker i famnen tog vi oss ut till vagnen, han klättrade upp och satte sig lugnt och fint.
På väg ner till centrum var det inget tjaffs alls, jag berättade att vi skulle gå och handla lite så att jag skulle kunna göra pannkakor och Christopher satt och svarade ja på allting. När vi kom hem fick han titta på Shrek under tiden jag fixade maten, sen åt vi. När måltiden var avklarad klättrade han ner från stolen och sa att han ville ta av sig tröjan, så vi tog av den. "Och byxorna. Och strumporna. Och blöjan också!" sa han. "Varför ska vi ta av blöjan?" frågade jag och han sa: "För att jag ska bada nu, mamma." och så log han så mitt hjärta nästan smälte.
Jag har verkligen inte haft några problem alls med honom idag, han har verkligen varit som förbytt. Okej att jag älskar min son, men idag avgudar jag honom.



PUSS!

Skitsnack som går just nu: Jag har tydligen bett X att vara barnvakt. Det skulle jag inte göra ens om det var den sista människan på jorden som andades förutom mig och Ticke.

Morgonen började katastrofartat. Fast jag vet inte riktigt om jag kan säga att det var morgonen som började katastrofartat, för egentligen började det hela igår. Jag låg i sängen och kunde inte somna. Jag var trött - men inte sömnig. Sista gången jag kollade på klockan var den 02.49.. Christopher somnnade vid 22-tiden igår och han brukar alltid sova tills klockan är åtminstone 07.30.. Men inte idag. Klockan var 05.56 när jag hörde Tickes glada stämma, försökte ligga kvar i sängen en stund till så att pappa kunde komma iväg till jobbet ifred, men det var fan nätt och jämnt att det gick. Jaja, det var bara att gå upp till slut...

Camilla hämtar Ticke från dagis idag, skönt. Äh, nu ska jag ringa Nathalie och få sällskap över en cigg.

PUSS!

Jag är sömnig, men inte trött. Jag kommer inte kunna somna på ett tag för jag har alldeles för mycket att göra egentligen. Jag måste städa lägenheten eftersom mormor kommer hit imorgon och det kommer vara fullt hus här! Petra, Antonio, Claudia, Stephanie, jag, Sofie och Natalie kommer vara här, så jag måste se till att det finns kaffemuggar och sånt till oss alla. Vid sådana här tillfällen är det skönt att ha diskmaskin! Antonio är snäll mot mig imorgon och skjutsar mig hela vägen till Södertälje så jag slipper strula med kommunaltrafiken och så nu när jag inte har någon barnvagn. Jag har lämnat hjulet till Zacke, och han har fixat till det nu, men han skulle förstärka det också så att det inte knäcks igen om någon kille på ~25 år får för sig att svimma och landa rätt över vagnen. Me like!

Jag kommer vara ett NERVVRAK.

Imorgon och på fredag blir det dagis för Christopher. Sen kommer inte han vara på dagis förrän den 11:e januari igen, så det blir en lång julledighet för oss båda och det ska bli så skönt! Hemma i tre veckor, förutom några dagar kring nyår då han ska vara hos sin pappa.. Jag längtar! Imorgon måste jag även ta med mig papprena från Försäkringskassan till dagis, för i januari skulle jag nog behöva mina VAB-pengar.

Tobbe ska ringa mig innan klockan 12 idag kom vi överens om igår, fast det ser ganska mörkt ut på himlen. Vi skulle eventuellt ses idag, Christopher tjatar om sin pappa dagligen, men jag kan inte göra så mycket mer än det jag redan gör. Jaja, han har ju 20 minuter på sig att ringa, hör jag ingenting innan 12 så planerar jag in något annat istället..