Tio första:

första bästa kompis: Linda.h
första bil: Jag har ingen egen bil.
första kärlek: -
första husdjur: Ronja, en blandishund. Världens mysigaste!
första semester: Frankrike
första jobb: På en förskola i Stockholm, kommer dock inte ihåg vad den heter..
första köpta skiva: Carola, haha.
första riktiga kärlek: E.
första piercing: Navelpiercing.
första konser: Backstreet Boys

Nio sista:

sista alkoholdrycken: Cider
sista bilfärd: I söndags, jag och Ticke fick skjuts till tåget.
sista filmen du såg: A Serious Man
sista ringda telefonsamtal: Daniel
sista bubbelbadet: För ett par veckor sen.
sista spelade cd: Någon skiva som spelas på repeat i bilen typ..
sista kyss: <3
sista gången du grät: Natten till idag.
sista måltiden: Dagens lunch; päron, keso och en hård smörgås med ost, tomat och örtsalt.

Åtta har du nånsin:

dejtat en av dina bästa kompisar: Njae..
blivit arresterad: Haha, njaa..
blivit kär vid första ögonkastet: Ja, typ.
varit på tv: En gång, när jag gick i lågstadiet. Det var någon som kom och filmade vid Aspnässkolan och då visades några elever i bild.
fått ditt hjärta krossat: Ja, fast jag har lagat det igen.
sagt att du älskar någon utan att mena det: ..
haft ett one night stand: Ja.
busringt till nån: Haha, jaa!

Sju saker du har på dig:

1. Linne
2. Tjocktröja
3. BH
4. Trosor
5. Treggings
6. Strumpor
7. Smink..?

Sex saker du gjort idag:
1. Vaknat
2. Ätit frukost
3. Ätit lunch
4. Lämnat Ticke på förskolan
5. Varit på arbetsintervju
6. Fått jobbet

Fem favoritsaker (ingen speciell ordning):
1. Min iPhoooooone!
2. Mina böcker
3. Min ögonbrynspenna
4. Min alldeles egna kaffemugg
5. Min kaffebryggare

Tre val:
Svart eller vit: Vit
Sommar eller vinter: Sommar
Choklad eller chips: Choklad!

Två saker att göra innan du dör:
1. Flytta till hus
2. Sluta bita på naglarna. Föralltid.

En sak du ångrar:
Jag ångrar att jag inte lyssnade på vad alla vuxna sa till mig när jag började högstadiet och blev skoltrött. Hade jag bara lyssnat på dom, så hade jag vetat att jag skulle ångra mig nu om jag inte pluggade på.. Och ja, nu ångrar jag mig.

Jag har sökt jobb som en dåre idag, och har nu tre arbetsintrrvjuer inbokade denna vecka. Två är imorgon och en på onsdag. Jag hoppas nog mest på förskolan som jag ska till, dock blir det ju bara timvikariat då.. Men det överlever jag!

Imorgon ska Robert hämta Ticke från förskolan, jag borde vara hemma igen till fem tror jag och då är klockan lagom mycket, så då blir det lite middagslagning. Visserligen har jag en väldigt snäll bror, så jag tror nog att han fixat någon middag som är klar tills jag kommer hem.

Nu ska jag sova, klockan är snart tolv! Tiden går fort när man har roligt, och det har jag haft. Spelat lite BlackJack, och ja.. Det var rätt kul.

Nu på morgonen har jag ägnat lite tid till att ringa runt till olika stället som jag skulle kunna tänka mig att jobba på. Av 7 olika ställen var det ett som svarade och jag ska dit på onsdag och prata lite med chefen. Det är en förskola som ligger här i Bro, inte alltför långt borta från där jag bor. Just nu håller jag på att ringa till polisen, för jag måste begära ett utdrag ur belastningsregistret. Sitter i telefonkö, och har gjort det i 7 minuter. Det går oerhört segt, och NU BRÖTS SAMTALET! Skit också.. Jaja, det är bara ringa upp igen och låta glad när dom väl svarar.

Jag är beredd att ge upp. Allt. Eller ingenting. Det känns så otroligt jobbigt nuförtiden, för jag vet inte var jag har.. Dig. Det är fruktansvärt jobbigt att tänka på. Att försöka se något positivt med allt som händer. För mig är det här en rätt svår situation. Jag väntarväntarväntar, men det händer liksom ingenting. En sekund känns som en evighet, och jag förstår inte var allt är på väg.. Men det är väl bara att vänta ut tiden, för den som väntar på något gott..

Och uppdateringen går bra? Njae, inte riktigt va? Hah, det blir väl lätt så när man har så mycket annat att tänka på.. Ny vecka har ju iallafall börjat, för typ två dagar sen, och allting är bra. Inskolningen på nya förskolan påbörjades igår och jag var rak mot dom från början och sa att jag och Christopher går på BUP. Dom skulle hålla uppsikt över honom och försöka göra det lite lättare för honom i förskolan, för redan igår märkte dom att han har jättesvårt med koncentrationen. Han påbörjar gärna ett projekt, men avslutar det ogärna, han blir "stirrig" när det är för mycket liv runt omkring honom (även när det bara är ett barn). Och en av pedagogerna har dessutom erfarenhet av barn med ADHD/DAMP osv. och hon sa att Christopher är precis som ett av ADHD-barnen hon har haft hand om. Jag trivs iallafall på nya förskolan och det verkar Christopher också göra. Han går på en "storbarnsavdelning" (3-5 år) och det är.. Bra!

Nu ska jag äta lite popcorn och godis och dricka läsk, och passa på att ta en mysstund i soffan med tända ljus på vardagsrumsbordet och så.. Jag gillart!

Just nu känns hela livet åt helvete. Jag har inga pengar, ingen mjölk, inga tamponader för vissa tillfällen (mittimånaden-tillfällen), inga.. CIGG! Jag är så äckligt jävla röksugen, så skulle det råka vara så att min äckliga jävla skitgranne skulle visa sig utanför porten med en cigg i munnen, då skulle jag överfalla honom. Lätt.

Jag var nog uppe lite för länge i natt.. Jag och Robban satt uppe till två och skrev en låt, så nu har vi skrivit två på bara ett par dagar. Bra jobbat! Dock får jag lida för min dumhet nu, för jag är trött som sjutton. Lite kaffe på det, så vaknar nog hjärnan till liv igen..

Jag och Ticke ska äta frukost strax och sen ska jag fixa i ordning i mitt sovrum och se till att hörnskåpet kommer in dit, så att jag även kan få lite ordning i vardagsrummet. Och alla kläder som ligger och väntar på att få komma in i garderob och byrå, dom ska jag också ta hand om.

Det är svårt att låtsas att man inte ser någonting, inte hör någonting, inte känner någonting. Det är svårt att låtsas att man inte bryr sig alls, när det ända man vill är att skrika ut allt man ser, hör, känner.. Det är svårt att låtsas hela tiden

Med risk för att låta tjatig; jag är rädd. Det känns redan nu som att jag är på väg att förlora allt jag har, allt jag inte har och allt jag någonsin kommer att ha. Det är en märklig situation för mig. Aldrig tidigar har jag varit rädd, jag har tagit dagen som den kommit förut, men nu är jag inte beredd att göra det längre. Jag vill få ett slut på det här. Jag får ont i magen miljoner gånger om dagen för att jag är orolig, huvudet sprängs i tusen små bitar, kroppen skriker efter sömn.. Jag kan inte somna i tid. Tankarna mal, äter upp allting annat som jag försöker tänka på. Det finns ingen början på det här längre, va? Det ända jag ser nu är ett slut. Samla tankarna nu, kvinna! Önska mig lycka till.

Godnatt!

Jag går bredvid men halkar efter
Jag orkar inte springa mer..
Försökt att visa dig med blicken
Men det är inte mig du ser
Den här platsen är nån annans
Och jag måste hitta ut
Hur ska man älska nån
Som har älskat nån förut?

Jag och Robert har städat i köket idag. Drog ut spisen för att göra rent bakom och under och det var rätt så.. Vidrigt. När vi bodde i förra lägenheten drog jag ut spisen en gång i veckan och gjorde rent ordentligt. Likaså under frysen och kylen, där ska jag också göra rent idag. Lite senare i eftermiddag ska jag ta och städa i ordning i vardagsrummet, jag måste få någon slags organisation här inne, men vi får väl se hur det blir med den saken.. Det är svårt. Riktigt svårt att få det som jag vill ha det!
Imorse var jag förresten nere på områdeskontoret och skulle välja tapeter. Jag hittade inte en enda tapet som jag skulle trivas med.. Eller jo, en SVART tapet, men den skulle vara snygg som fondvägg om jag har en ljusare tapet i resten av rummet. Jag ska prata med bovärden om det nästa vecka, för då har dom fått in nya tapetkatalogerna också. Spännande!

Ommöblering AB?

Jag är trött. Fruktansvärt trött. Skulle varit barnvakt åt två stora barn idag egentligen, men det behövdes inte, så nu är jag barnvakt åt litet barn istället. Hans föräldrar behövde verkligen det och eftersom jag är snäll, så ställer jag upp.

Den sista tiden har varit jobbig för mig på flera olika sätt. Jag har tänkt för mycket på att inte tänka alls och det har resulterat i hjärnspöken, som fortfarande bor kvar i mitt huvud. Jag har inte vågat känna efter hur jag vill ha det med mitt liv, och när jag väl börjar våga känna efter - ja, då blir det kattpiss av alltihop istället. Men som jag skrev igår så känns det lite bättre. Hela min inställning till det runtomkrin mig är bättre än vad den var tidigare, jag känner mig lite gladare. Eller bara bättre.

Ikväll ska jag och en vän kolla på film, dippa gurka och morötter och dricka Coca Cola Zero. Myspysfaktorn steg plötsligt ett par snäpp.
Nu måste jag börja skära ochblanda i ordning allting, uppdaterar någon annan gång.

Nu känns det inte lika illa, så lite bättre är det nog. Jag vågar dock inte låta hjärnan arbeta så som den vill. Det är lättare att ignorera dumma tankar, eller tankar överhuvudtaget på det sättet.

Jag är hungrig. Igen. Jag är tamejfan alltid hungrig. Nästan.

Jag försöker tänka positiva jävla tankar, försöker tänka på sånt som gör mig glad. Inte ens det hjälper nu.

Det är äckligt, alltså den jag har blivit. Jag och Sofie måste ha switchat personligheter någonstans på vägen. Hon är sån som jag vill vara nu, jag är sån som hon har varit. Jag vill inte vara det, men.. Det är rätt svårt att undvika. Jag kanske inte har något att vara rädd för. Jag är rädd. Livrädd. För som jag tidigare skrivit; Jag kommer förlora. Stort. Och allt. Eller ingenting, men allting ändå.

Jagkaninte. Jagvillinte. Jag. Får. Inte.

Nu är den här och äter upp mig igen. Den där oron, den förbannade jävla skiten som hälsar på mig med jämna mellanrum, den som vill kalla sig för min vän. Jag orkar inte, orkarorkarorkar inte. Jag tycker inte om det falska hos den. Jag vill gråta som ett litet barn när hjärnan börjar arbeta och långsamt gör mig beredd på att agera. Fitta.

Jag har fått en laptop av Christophers pappa. En IBM ThinkPad T23. Inte så fin, men duglig. Jag har hittat två negativa saker med den hittills och det är att det inte finns en pekplatta, utan bara en liten styrplupp och så finns det inte så att jag kan ha trådlöst internet på den. Sugigt.

Polisen var här för en liten stund sen och pratade med mig. Grannen ringde dit för att en ljus man hade agerat hotfullt mot honom och mannen hade kommit från den här lägenheten. Ja, det var Christophers pappa, men hotfullt agerade han väl inte.. Jag längtar tills idiotjäveln flyttar!

Jag kommer snart slå in dörren hos min äckliga idiotgranne! Jag dammsög upp lite kaksmulor från soffan när klockan var kvart i sju och den där äckliga jävla människan bankade. Och bankade. Sen bankade han lite mer. Jag blev väl lite arg, lite smått irriterad först, men sen blev jag bara förbannad. Vansinnig. Jag kände ilskan koka upp inom mig, så jag gick ner och knackade på. "Förbannade jävla snorungar!" skrek han då. Vilken jävla idiot alltså. Jag hoppas att han är senildement eller något sådant, för han kan ju inte vara frisk i huvudet. Och om han är senildement eller liknande, då kan t.o.m. jag ha överseende med att han bankar i mitt golv, att han gapar och skriker och för ett jävla oväsen.

Tack kära granne. Tack för att du ska flytta snart!

Jag tror att det är hela grejen med att inte veta som gör det. Som gör att jag inte orkar. Jag tror att det är ovissheten, osäkerheten, oroligheten. Jag försökerförsökerförsöker. Det känns nästan som att vara liten igen, på väg hem från skolan. Man visste liksom aldrig hur det skulle vara, hur situationen hemma såg ut just då. Familjefrid eller familjekaoskrishelvete? Det är ungefär samma sak nu. Fast nu är jag mer osäker än någonsin. Det tär på krafterna att tänka. Att agera. Att prata. Men ja, jag försökerförsökerförsöker. Hela tiden.

En liten bit inom mig dör. Varje dag. Hela tiden. Varje timme, minut, sekund. Bara för att jag inte kan. Inte vågar. Jag vill inte, för då förlorar jag. Stort. Och allt. Eller så förlorar jag ingenting, egentligen, men det blir som att förlora. Jag tappar greppet, kan inte hålla fast längre. Jag trillar, faller, famlar i mörker. En evighet passerar och jag hänger inte med. Förstår inte vad som händer. Orkar inte inse vad som är bäst. För mig. Fan.

Ticke fick välja vad han ville ha till frukost idag och han valde en tallrik havregrynsgröt och ett litet glas o'boy. Det sistnämnda köpte jag igår för första gången på vääääldigt länge. Jag tycker det är onödigt att köpa hem sånt som bara triggar igång barn, vilket den där sötsliskiga drycken lätt gör. Men Ticke ville så gärna ha, och jag föll för hans viftande med ögonfransarna och hans pussar och kramar. Jag är svag för honom. Själv dricker jag ett stort glas kaffe och äter en smörgås med mosat ägg och kaviar.

Idag ska jag och Christopher bege oss till bromma och hämta en gammal laptop som grabbens pappa köpte till oss i julklapp. Den har inget os så han kommer hit imorgon och fixar det, och samtidigt passar han på att träffa prinsen. Christopher har en bra pappa.

Efter Bromma ska vi nog hem och bara vara med varandra. Jag måste gå igenom kartonger som står i förrådet eftersom jag har slarvat bort tvättstugenycklarna, och jag lär ju behöva dom inom en snar framtid eftersom jag inte har någon tvättmaskin längre..