Så, nu har jag ändrat i min design lite snabbt. Ska fixa i ordning en bättre någon annan gång när jag har lärt mig lite mer grejer i Photoshop.
Om en liten stund kommer målarna hit som ska tapetsera om hemma hos D, och jag ska ner till centrum så fort dom har dykt upp. Innan jag går måste jag dock äta lunch, sminka mig och ta på mig något anständigt klädesplagg. Känner mig som sju svåra år just nu..

Jag och Christopher sa hejdå till varandra för en liten stund sen. Han ska vara med sin pappa i 2 veckor nu.. Gissa vem som kommer sakna honom otroligt mycket! Precis, jag. Det känns konstigt att han ska vara i Göteborg så länge, vad ska jag göra under dom här två veckorna? Det finns så otroligt mycket jag skulle vilja göra, men jag har aldrig haft tid.. Och nu när jag har tid så vet jag inte vad jag vill göra. Jag kommer nog på någonting så småningom.

Nu sitter jag på tåget som ska ta mig tillbaka till Stockholm igen. Jag kommer vara framme om ca. 3 timmar och 10 minuter. Tur att jag har min iPhone med mig så att jag har något att göra under den långa resan!

Jag har nog en dröm, trots allt. Min dröm är att få leva ett drägligt liv, resten av tiden som är kvar. Jag drömmer om ett hus med en fin tomt, hund, häst och ekonomi så att jag klarar mig. Jag drömmer om att kunna åka på semester, till något varmt land, på vintern. Det är nog en liten dröm iallafall.

Jag tror att jag kanske reagerar lite väl starkt ibland, på vissa saker. Det var två män på tåget, den ena luktade lite alkohol och den andra blev irriterad över det, så han började gapa och skrika på den stackars mannen som luktade. Jag överreagerar ibland, vid ytterst få tillfällen, men när jag väl gör det så är det på allvar. Det känns som hela kroppen kokar av ilska, och jag ser rött. Men ja, den där andra mannen spottade iallafall den alkoholluktande mannen i ansiktet och folk stod bara och såg på. Fy fan, alltså! Äcklad, det är vad jag blir! Jag var på väg att resa mig upp, inte för att jag vet vad jag hade kunnat göra isåfall - antagligen ingenting egentligen - men ändå. Spottmannen klev av tåget och den luktande mannen satte sig ner. Stackars honom, bara gör att man dricker ska man väl inte bli spottad på? Jag var iallafall bröa på att börja fälla ett par tårar eller tre, men jag lyckades hejda mig. Nu är alla glada och nöjda igen.

Tio första:

första bästa kompis: Linda.h
första bil: Jag har ingen egen bil.
första kärlek: -
första husdjur: Ronja, en blandishund. Världens mysigaste!
första semester: Frankrike
första jobb: På en förskola i Stockholm, kommer dock inte ihåg vad den heter..
första köpta skiva: Carola, haha.
första riktiga kärlek: E.
första piercing: Navelpiercing.
första konser: Backstreet Boys

Nio sista:

sista alkoholdrycken: Cider
sista bilfärd: I söndags, jag och Ticke fick skjuts till tåget.
sista filmen du såg: A Serious Man
sista ringda telefonsamtal: Daniel
sista bubbelbadet: För ett par veckor sen.
sista spelade cd: Någon skiva som spelas på repeat i bilen typ..
sista kyss: <3
sista gången du grät: Natten till idag.
sista måltiden: Dagens lunch; päron, keso och en hård smörgås med ost, tomat och örtsalt.

Åtta har du nånsin:

dejtat en av dina bästa kompisar: Njae..
blivit arresterad: Haha, njaa..
blivit kär vid första ögonkastet: Ja, typ.
varit på tv: En gång, när jag gick i lågstadiet. Det var någon som kom och filmade vid Aspnässkolan och då visades några elever i bild.
fått ditt hjärta krossat: Ja, fast jag har lagat det igen.
sagt att du älskar någon utan att mena det: ..
haft ett one night stand: Ja.
busringt till nån: Haha, jaa!

Sju saker du har på dig:

1. Linne
2. Tjocktröja
3. BH
4. Trosor
5. Treggings
6. Strumpor
7. Smink..?

Sex saker du gjort idag:
1. Vaknat
2. Ätit frukost
3. Ätit lunch
4. Lämnat Ticke på förskolan
5. Varit på arbetsintervju
6. Fått jobbet

Fem favoritsaker (ingen speciell ordning):
1. Min iPhoooooone!
2. Mina böcker
3. Min ögonbrynspenna
4. Min alldeles egna kaffemugg
5. Min kaffebryggare

Tre val:
Svart eller vit: Vit
Sommar eller vinter: Sommar
Choklad eller chips: Choklad!

Två saker att göra innan du dör:
1. Flytta till hus
2. Sluta bita på naglarna. Föralltid.

En sak du ångrar:
Jag ångrar att jag inte lyssnade på vad alla vuxna sa till mig när jag började högstadiet och blev skoltrött. Hade jag bara lyssnat på dom, så hade jag vetat att jag skulle ångra mig nu om jag inte pluggade på.. Och ja, nu ångrar jag mig.

Jag har sökt jobb som en dåre idag, och har nu tre arbetsintrrvjuer inbokade denna vecka. Två är imorgon och en på onsdag. Jag hoppas nog mest på förskolan som jag ska till, dock blir det ju bara timvikariat då.. Men det överlever jag!

Imorgon ska Robert hämta Ticke från förskolan, jag borde vara hemma igen till fem tror jag och då är klockan lagom mycket, så då blir det lite middagslagning. Visserligen har jag en väldigt snäll bror, så jag tror nog att han fixat någon middag som är klar tills jag kommer hem.

Nu ska jag sova, klockan är snart tolv! Tiden går fort när man har roligt, och det har jag haft. Spelat lite BlackJack, och ja.. Det var rätt kul.

Nu på morgonen har jag ägnat lite tid till att ringa runt till olika stället som jag skulle kunna tänka mig att jobba på. Av 7 olika ställen var det ett som svarade och jag ska dit på onsdag och prata lite med chefen. Det är en förskola som ligger här i Bro, inte alltför långt borta från där jag bor. Just nu håller jag på att ringa till polisen, för jag måste begära ett utdrag ur belastningsregistret. Sitter i telefonkö, och har gjort det i 7 minuter. Det går oerhört segt, och NU BRÖTS SAMTALET! Skit också.. Jaja, det är bara ringa upp igen och låta glad när dom väl svarar.

Jag är beredd att ge upp. Allt. Eller ingenting. Det känns så otroligt jobbigt nuförtiden, för jag vet inte var jag har.. Dig. Det är fruktansvärt jobbigt att tänka på. Att försöka se något positivt med allt som händer. För mig är det här en rätt svår situation. Jag väntarväntarväntar, men det händer liksom ingenting. En sekund känns som en evighet, och jag förstår inte var allt är på väg.. Men det är väl bara att vänta ut tiden, för den som väntar på något gott..

Det är inte många saker jag ångrar, men om jag ska välja en av de få grejer som jag verkligen ångrar så är det väl någon av dom gångerna när jag inte låtit mig tänka klart, analysera sönder saker och ting, känna efter. Och så ångrar önskar jag att jag inte var så snäll som jag är, att jag kunde stå upp någon gång och säga nej. Men, det blir väl så också så småningom.

Men ja, det jag ångrar i mitt liv är som sagt dom gångerna jag inte lyssnat på mig själv riktigt, utan mest lyssnat på vad andra har haft att säga. Jag ångrar att jag inte vågat känna efter, eller snarare sagt inte velat känna efter.
Äh, nu vet ni iallafall vad jag ångrar.

Ticke kom in och väckte mig imorse, som han gör varje morgon. Jag var supertrött och kunde inte riktigt förstå att klockan var så mycket att det var dags att kliva upp. det kändes som att jag bara hade sovit i 4-5 timmar. Men upp gick jag, och när jag sneglade på klockan på telefonen så blev jag lite ledsen, för klockan var bara 05.10! Vi har varit uppe sen dess, och nu känner jag mig någorlunda pigg. Två stora glas kaffe gjorde susen för mig! Jag ska börja fixa mig i ordning snart för om en timme och en kvart ska vi klä på oss för att gå till dagis. Christopher verkar trivas där än så länge och idag är första dagen för honom att vara själv där. Jag har berättat det för honom och han verkar ta det med ro, för mamma kommer ju tillbaka sen!

Jag har medvetet struntat i att skriva om dag 14 och 15, av diverse olika anledningar. Utmaningarna kommer hädanefter som vanligt igen.

Min första kyss har jag inget minne av, men vi kan ta den första kyssen som betydde allt då.

Det var sommar, år 2004. Jag träffade en kille, argentinare. Jag kommer bara ihåg känslan av första kyssen. Det blixtrade, dundrade, jag fick hjärtklappning, blev kallsvettig, yr, vimsig, snurrig, galen, trött, pigg, glad, ledsen, arg.. Alla känslor man kan känna, dom kände jag då. Det var underbart, och skrämmande. Underbart för att jag trodde att jag träffat rätt. Skrämmande för att jag visste att jag träffat rätt. Men då var då och nu är nu. Jag har tänkt på honom många gånger genom åren, det är mer än sex år sen han drog, men idag.. Näej, inte längre. Det är väl klart att han smiter in i tankarna ibland, men ingenting skulle få mig att lämna allt jag har nu. För ett år sen hade jag lätt gjort det om han kom tillbaka till Sverige, men det gäller att leva i nuet. Och eftersom nu är nu och då var då, så har jag släppt det. I lagom bra takt, för mig.

Och det tog ju bara sex år, trots allt.

Och uppdateringen går bra? Njae, inte riktigt va? Hah, det blir väl lätt så när man har så mycket annat att tänka på.. Ny vecka har ju iallafall börjat, för typ två dagar sen, och allting är bra. Inskolningen på nya förskolan påbörjades igår och jag var rak mot dom från början och sa att jag och Christopher går på BUP. Dom skulle hålla uppsikt över honom och försöka göra det lite lättare för honom i förskolan, för redan igår märkte dom att han har jättesvårt med koncentrationen. Han påbörjar gärna ett projekt, men avslutar det ogärna, han blir "stirrig" när det är för mycket liv runt omkring honom (även när det bara är ett barn). Och en av pedagogerna har dessutom erfarenhet av barn med ADHD/DAMP osv. och hon sa att Christopher är precis som ett av ADHD-barnen hon har haft hand om. Jag trivs iallafall på nya förskolan och det verkar Christopher också göra. Han går på en "storbarnsavdelning" (3-5 år) och det är.. Bra!

Nu ska jag äta lite popcorn och godis och dricka läsk, och passa på att ta en mysstund i soffan med tända ljus på vardagsrumsbordet och så.. Jag gillart!

Just nu känns hela livet åt helvete. Jag har inga pengar, ingen mjölk, inga tamponader för vissa tillfällen (mittimånaden-tillfällen), inga.. CIGG! Jag är så äckligt jävla röksugen, så skulle det råka vara så att min äckliga jävla skitgranne skulle visa sig utanför porten med en cigg i munnen, då skulle jag överfalla honom. Lätt.

Jag var nog uppe lite för länge i natt.. Jag och Robban satt uppe till två och skrev en låt, så nu har vi skrivit två på bara ett par dagar. Bra jobbat! Dock får jag lida för min dumhet nu, för jag är trött som sjutton. Lite kaffe på det, så vaknar nog hjärnan till liv igen..

Jag och Ticke ska äta frukost strax och sen ska jag fixa i ordning i mitt sovrum och se till att hörnskåpet kommer in dit, så att jag även kan få lite ordning i vardagsrummet. Och alla kläder som ligger och väntar på att få komma in i garderob och byrå, dom ska jag också ta hand om.

Det är svårt att låtsas att man inte ser någonting, inte hör någonting, inte känner någonting. Det är svårt att låtsas att man inte bryr sig alls, när det ända man vill är att skrika ut allt man ser, hör, känner.. Det är svårt att låtsas hela tiden

Med risk för att låta tjatig; jag är rädd. Det känns redan nu som att jag är på väg att förlora allt jag har, allt jag inte har och allt jag någonsin kommer att ha. Det är en märklig situation för mig. Aldrig tidigar har jag varit rädd, jag har tagit dagen som den kommit förut, men nu är jag inte beredd att göra det längre. Jag vill få ett slut på det här. Jag får ont i magen miljoner gånger om dagen för att jag är orolig, huvudet sprängs i tusen små bitar, kroppen skriker efter sömn.. Jag kan inte somna i tid. Tankarna mal, äter upp allting annat som jag försöker tänka på. Det finns ingen början på det här längre, va? Det ända jag ser nu är ett slut. Samla tankarna nu, kvinna! Önska mig lycka till.

Godnatt!

Jag går bredvid men halkar efter
Jag orkar inte springa mer..
Försökt att visa dig med blicken
Men det är inte mig du ser
Den här platsen är nån annans
Och jag måste hitta ut
Hur ska man älska nån
Som har älskat nån förut?

I måndags var jag och Christopher hemma hela dagen. Framåt eftermiddagen fick han en liten släng av magsjukan. Han kräktes ner hela vardagsrumsgolvet, stackaren. Men han mådde bättre redan efter några timmar.
Igår var vi hemma fram till 17-tiden. Vi tog bussen till Kungsängen och tog tåget därifrån till Jakobsberg och sen gick vi hela vägen upp till Söderhöjden. D's lillasyster fyllde nämligen år igår, så vi åkte dit för att fika lite.
Idag är Christopher på dagis igen, efter en ledighet på, vad jag tror, FYRA VECKOR. Gosh, hur jag orkat?! Om en liten stund ska jag ner till centrum och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.. Igen. Och det var ju kul..
Imorgon är det dagisdags för Ticke igen, 9-15 går han. Vi har inga planer för resten av morgondagen, förutom stäääädning! Och det var ju också roligt..
På fredag ska jag jobba mellan 18-23.30 i Globen. Christopher går på dagis på dagen, tror jag iallafall, och när jag jobbar ska Robban vara barnvakt.
På lördag ska vi åka till Jakobsberg eftersom D's lillebror fyller år och vi ska fika lite grann.
På söndag blir det nog lugnt.

Jag och Robert har städat i köket idag. Drog ut spisen för att göra rent bakom och under och det var rätt så.. Vidrigt. När vi bodde i förra lägenheten drog jag ut spisen en gång i veckan och gjorde rent ordentligt. Likaså under frysen och kylen, där ska jag också göra rent idag. Lite senare i eftermiddag ska jag ta och städa i ordning i vardagsrummet, jag måste få någon slags organisation här inne, men vi får väl se hur det blir med den saken.. Det är svårt. Riktigt svårt att få det som jag vill ha det!
Imorse var jag förresten nere på områdeskontoret och skulle välja tapeter. Jag hittade inte en enda tapet som jag skulle trivas med.. Eller jo, en SVART tapet, men den skulle vara snygg som fondvägg om jag har en ljusare tapet i resten av rummet. Jag ska prata med bovärden om det nästa vecka, för då har dom fått in nya tapetkatalogerna också. Spännande!

Ommöblering AB?

I vanliga fall skulle ni få se en bild på saker som jag har i min handväska just nu, men det kan bli svårt. Min älskade bäska ligger nämligen i Motala hos min syster och hennes familj! Så tyvärr, Ni får inte veta vad som finns i min handväska.

Jag har sex syskon. Egentligen har jag inte så mycket att skriva om någon av dom, förutom att jag älskar alla. Mer eller mindre. Jag skriver om dom i storleksordning, äldst till yngst.

Petra - Den bästa storasyster man kan ha. Gjorde ett bra val i livet och köpte hus i Motala. Hund- och hästägare, gift, 2-barnsmor. Jag pratar med henne om det mesta, dock kan vi inte ses så ofta som förut längre.. Saknar henne och hennes familj enormt mycket!
Daniel - Min storebror som fick äran att bli morbror åt Ticke på sin födelsedag. Bor två gårdar ifrån mig och Ticke, men lik förbannat ses vi typ.. Aldrig?
Robban - Lillebror, vad säger man om honom? Musikalisk, rak och ärlig. Lillebror är en av dom artigaste grabbar jag någonsin träffat!
Sofie - Lillasyster med en jävligt vass tunga. Ibland kan min kära syster vara lite för ärlig och tål man inte det är hon ingen man ska umgås med. Jag gillar dock ärligheten hos henne.
Jonathan - Min yngsta lillebror. Vi har dålig kontakt, jag vet aldrig vad jag ska säga när jag ringer honom. Snäll, rolig och energisk.
Amanda - Yngst i syskonskaran. Vet inte riktigt vad jag ska säga om henne? Saknar henne fruktansvärt mycket, synd att vi har så dålig kontakt bara..

På riktigt, jag vet inte vad jag ska skriva om mina syskon. Jag önskar att kontakten mellan mig och några av dom var bättre, att vi kunde ses oftare.. Eller åtminstone prata i telefon. Men ja, nu är situationen dom den är.

Jag är trött. Fruktansvärt trött. Skulle varit barnvakt åt två stora barn idag egentligen, men det behövdes inte, så nu är jag barnvakt åt litet barn istället. Hans föräldrar behövde verkligen det och eftersom jag är snäll, så ställer jag upp.

Den sista tiden har varit jobbig för mig på flera olika sätt. Jag har tänkt för mycket på att inte tänka alls och det har resulterat i hjärnspöken, som fortfarande bor kvar i mitt huvud. Jag har inte vågat känna efter hur jag vill ha det med mitt liv, och när jag väl börjar våga känna efter - ja, då blir det kattpiss av alltihop istället. Men som jag skrev igår så känns det lite bättre. Hela min inställning till det runtomkrin mig är bättre än vad den var tidigare, jag känner mig lite gladare. Eller bara bättre.

Ikväll ska jag och en vän kolla på film, dippa gurka och morötter och dricka Coca Cola Zero. Myspysfaktorn steg plötsligt ett par snäpp.
Nu måste jag börja skära ochblanda i ordning allting, uppdaterar någon annan gång.

Nu känns det inte lika illa, så lite bättre är det nog. Jag vågar dock inte låta hjärnan arbeta så som den vill. Det är lättare att ignorera dumma tankar, eller tankar överhuvudtaget på det sättet.

Jag är hungrig. Igen. Jag är tamejfan alltid hungrig. Nästan.

Jag försöker tänka positiva jävla tankar, försöker tänka på sånt som gör mig glad. Inte ens det hjälper nu.

Det är äckligt, alltså den jag har blivit. Jag och Sofie måste ha switchat personligheter någonstans på vägen. Hon är sån som jag vill vara nu, jag är sån som hon har varit. Jag vill inte vara det, men.. Det är rätt svårt att undvika. Jag kanske inte har något att vara rädd för. Jag är rädd. Livrädd. För som jag tidigare skrivit; Jag kommer förlora. Stort. Och allt. Eller ingenting, men allting ändå.

Jagkaninte. Jagvillinte. Jag. Får. Inte.

Nu är den här och äter upp mig igen. Den där oron, den förbannade jävla skiten som hälsar på mig med jämna mellanrum, den som vill kalla sig för min vän. Jag orkar inte, orkarorkarorkar inte. Jag tycker inte om det falska hos den. Jag vill gråta som ett litet barn när hjärnan börjar arbeta och långsamt gör mig beredd på att agera. Fitta.

Jag har fått en laptop av Christophers pappa. En IBM ThinkPad T23. Inte så fin, men duglig. Jag har hittat två negativa saker med den hittills och det är att det inte finns en pekplatta, utan bara en liten styrplupp och så finns det inte så att jag kan ha trådlöst internet på den. Sugigt.

Polisen var här för en liten stund sen och pratade med mig. Grannen ringde dit för att en ljus man hade agerat hotfullt mot honom och mannen hade kommit från den här lägenheten. Ja, det var Christophers pappa, men hotfullt agerade han väl inte.. Jag längtar tills idiotjäveln flyttar!

Jag kommer snart slå in dörren hos min äckliga idiotgranne! Jag dammsög upp lite kaksmulor från soffan när klockan var kvart i sju och den där äckliga jävla människan bankade. Och bankade. Sen bankade han lite mer. Jag blev väl lite arg, lite smått irriterad först, men sen blev jag bara förbannad. Vansinnig. Jag kände ilskan koka upp inom mig, så jag gick ner och knackade på. "Förbannade jävla snorungar!" skrek han då. Vilken jävla idiot alltså. Jag hoppas att han är senildement eller något sådant, för han kan ju inte vara frisk i huvudet. Och om han är senildement eller liknande, då kan t.o.m. jag ha överseende med att han bankar i mitt golv, att han gapar och skriker och för ett jävla oväsen.

Tack kära granne. Tack för att du ska flytta snart!

Jag tror att det är hela grejen med att inte veta som gör det. Som gör att jag inte orkar. Jag tror att det är ovissheten, osäkerheten, oroligheten. Jag försökerförsökerförsöker. Det känns nästan som att vara liten igen, på väg hem från skolan. Man visste liksom aldrig hur det skulle vara, hur situationen hemma såg ut just då. Familjefrid eller familjekaoskrishelvete? Det är ungefär samma sak nu. Fast nu är jag mer osäker än någonsin. Det tär på krafterna att tänka. Att agera. Att prata. Men ja, jag försökerförsökerförsöker. Hela tiden.

Jag är inte troende. Jag är inte religiös, faktiskt inte överhuvudtaget. Däremot tror jag på människan. Jag tror att människan kan bli bättre på att visa hänsyn, vara snälla, trevliga och bättre. Jag tror att varje människa är ämnad för något speciellt. Människan är ämnad för att älska, älskas, bry sig. Det är vad jag tror på.

En liten bit inom mig dör. Varje dag. Hela tiden. Varje timme, minut, sekund. Bara för att jag inte kan. Inte vågar. Jag vill inte, för då förlorar jag. Stort. Och allt. Eller så förlorar jag ingenting, egentligen, men det blir som att förlora. Jag tappar greppet, kan inte hålla fast längre. Jag trillar, faller, famlar i mörker. En evighet passerar och jag hänger inte med. Förstår inte vad som händer. Orkar inte inse vad som är bäst. För mig. Fan.

Ett ögonblick som betyder något speciellt för mig är den dagen min son kom till världen. Underbar, liten, skrikande, söt, vacker, gudomlig.. Och så fruktansvärt efterlängtad! Dock blev ju inte allt som jag ville att det skulle vara, men ändå. Det bästa ögonblicket i mitt liv, det var sekunden efter att han kom upp på mitt bröst.

Ticke fick välja vad han ville ha till frukost idag och han valde en tallrik havregrynsgröt och ett litet glas o'boy. Det sistnämnda köpte jag igår för första gången på vääääldigt länge. Jag tycker det är onödigt att köpa hem sånt som bara triggar igång barn, vilket den där sötsliskiga drycken lätt gör. Men Ticke ville så gärna ha, och jag föll för hans viftande med ögonfransarna och hans pussar och kramar. Jag är svag för honom. Själv dricker jag ett stort glas kaffe och äter en smörgås med mosat ägg och kaviar.

Idag ska jag och Christopher bege oss till bromma och hämta en gammal laptop som grabbens pappa köpte till oss i julklapp. Den har inget os så han kommer hit imorgon och fixar det, och samtidigt passar han på att träffa prinsen. Christopher har en bra pappa.

Efter Bromma ska vi nog hem och bara vara med varandra. Jag måste gå igenom kartonger som står i förrådet eftersom jag har slarvat bort tvättstugenycklarna, och jag lär ju behöva dom inom en snar framtid eftersom jag inte har någon tvättmaskin längre..

Det här äter upp mig inifrån.

Okej, det här var ju roligt.. Jag la ut grejer på blocket.se för ett tag sen och har mejlat fram och tillbaka med en kille ang. tvättmaskinen. Igår sålde jag den, så jag skrev det till honom. Nu vill han på blinddate med mig, har börjat skicka bilder på sig själv och vill att vi ska prata på MSN. Skum kille? Jaaops.

Nej, nu ska jag ta tag i livet här hemma, måste springa ner till affären när vi har ätit lunch och sen blir resten av dagen en hemmadag. Jag måste leta reda på mina tvättstugenycklar, förstår inte var jag kan ha lagt dom!

Jag har väl inte direkt någon "bästa vän" just nu, men vänner har jag. Jag värdesätter mina vänner lika högt, jag tycker inte att man ska göra så stor skillnad på folk och fä. Jag umgås gärna med folk, men vill gärna hålla mig hemma ofta. Jag tycker inte om att åka iväg hela tiden, vill folk träffa mig - ja, då kan dom faktiskt komma hit någon gång.

Jag och Chrsitopher började dagen vid halvnio. Vi åt frukost, klädde på oss och tog en kort promenad till områdeskontoret här i närheten för att lämna in nycklarna till gamla lägenheten. När vi var klara med det åkte vi till Jakobsberg och mötte upp Nathalie och Vincent, och tillsammans med dom åkte vi till det blågula varuhuset IKEA. Jag skulle egentligen bara titta efter någon vanlig, tråkig, omålad ram men kom hem med rätt mycket mer. Ben till min säng, en plastpåsehållare (rosa), ett duschdraperi, nya bestick, 5 st. handdukar, duschdraperiringar (som senare visade sig inte passa till plupparna i mitt badrum) och nya spotlights till hallampan. Spotlightslamporna visade sig vara helt fel, så det blir en sväng till IKEA snart igen så att jag kan byta dom.. Vi åkte hem igen med tåget som gick vid 16-tiden från Jakobsberg.
När vi väl var hemma igen ställde jag mig vid spisen och lagade mat och det blev spaghetti med köttfärssås. Ticke var nog otroligt trött efter den här dagen, för han somande sittandes vid middagsbordet och då var klockan inte mer än sex! Nu ligger han i sin säng och sussar sött och jag ska torka mitt hår eftersom jag precis kommit ur duschen.

Ja, det var min dag.

Jag har inaktiverat mitt Facebook-konto. Jag vet inte för hur lång tid, det är väl sånt framtiden får utvisa. Men det känns skönt. Jag kommer även lägga ner bloggen för ett tag framöver, däremot ska jag fullfölja den här bloggutmaningen jag håller på med.

Jag ska lyfta in Ticke i sin säng om en liten stund, först ska jag ut och röka och sen borsta tänderna och sånt.

Kärlek är vad man gör den till.

Jag har ätit kyckling med potatissallad idag, när Ticke kommer hem ska vi äta potatis, fiskpanetter och spenat. Har tyvärr inga smarriga bilder att bjuda på, men jag fixar väl det så småningom.

Jag har inte så värst mycket att skriva om mina föräldrar. Dom har väl försökt finnas tillhands, men ibland har det inte räckt hela vägen. Jag vill väl mest säga TACK. Utan mina föräldrar hade jag inte varit den jag är idag. Jag är glad att jag är den jag är, att jag har hamnat där jag hamnat. Så, tack.