Jag är hemma. Alltså hemma hos mig. Det känns väl inte helt okej egentligen, för jag är helt ensam hemma. Ingen Ticke, ingen mamma, ingen Lillebror och ingen Dennis. Det är tomt och jag lär inte sova i sovrummet. Jag känner mig rätt ensam just nu..
Men, anledningen till att jag är hemma och inte hos Dennis är för att vi inte sitter ihop. Eller ja, det är väl bara en liten anledning, den största (och egentliga) anledningen till jag är här, det är faktiskt för att målarna kommer hit imorgon och ska fixa i ordning i hallen och vardagsrummet åt mig. Nya tapeter, me like! Dessutom ska dom ta med sig alla innerdörrar för att dom ska omlackeras eftersom färgen är helt krackelerad på dom.

Nej, nu ska jag klampa lite i golvet, får se om grannen diggart eller inte..

Jag försöker berätta. Försöker förklara hur jag känner, men när jag öppnar munnen kommer inga ord. Det jag vill säga sitter kvar i huvudet som tankar. Dom släpps inte ut. Fuck it, jag skiter i hela grejen istället..

Ikväll ska jag ha en fantastisk kväll! Min lillebror Jonathan fyller 18 år och det ska firas med pompa och ståt! Och NU kom jag på att jag inte har köpt någonting i födelsedagspresent till Jonte heller! Gosh, hur ska denna kväll sluuuuta? Dennis ska vara hemma med Christopher, vet dock inte vad dom ska göra. Antagligen inte så mycket eftersom det är läggdags för Ticke vid 19-tiden. För oss funkar det inte att ha en senare läggdagstid på helger för Ticke, för då blir han helt upintheblue dagen efter. Och det orkar vi inte imorgon.
Imorgon är det tvättstugedags också, vi ska tvätta upp lite kläder och lakan och sånt som ligger i smutstvätten, det ska bli skönt. Och så ska vi köpa lördagsmys imorgon också. Sen är det söndag helt plötsligt och då åker jag och Christopher till Göteborg, där han ska spendera dom kommande två veckorna. Det känns inte lika skrämmande längre att han ska vara borta så länge, men jag kommer sakna honom som sjutton ändå.


Just nu sitter min prins på golvet framför teven och äter äppelbitar från Mc Donald's. Jag ska ställa mig och diska alldeles strax, men först ska jag plocka i ordning lite i hallen.

Haha, inatt drömde jag en relativt hemsk dröm. Den var iallafall lite läskig. Dennis kom hem från jobbet och hade med sig någon randombrud som han hade "hittat" på parkeringen. Hon var jättetjock och helt finnig i ansiktet och hade långt, rött, flottigt hår och saknade flera tänder. Jag tod och lagade mat när han kom hem med henne i släptåg och när jag frågade honom om han skulle behålla henne (haha, va?!) så svarade han att han skulle tänka på saken. Den här stackars tjejen blev behandlad som en liten hund, hon fick gå och lägga sig i ett hörn på golvet och stanna där tills maten var kvar. Wellwell, efter maten ville D ha "roligt" med den här stackars, feta randombruden så han gick och slog henne på skinkorna och skrek "JORDBÄVNING!" högt som fan.

Det är tur att han är snäll mot mig iallafall.

Jag vet att jag är en svår människa. Jag har alltid varit det. Jag är duktig på att gnälla, skälla och bråka. Eller ja, jag var väl duktig på det. Nu är jag mest duktig på att vara tyst. Jag orkar inte riktigt med allting som hör det här till. Jag är bättre på att vara tyst helt enkelt.. Det blir väl så när man märker att man får smaka på sin egen medicin. Jag tycker dock inte om den, inte alls faktiskt.

Jag är nog världens mest bittra människa. Jag lär nog vara det iallafall..

Idag har vi varit i Sundbyberg och fixat med bostadsbidrag hos Försäkringskassan. Efter det gick vi till Swedbank och fixade en ny dosa till mig och sen gick vi till Mc Donald's så att Ticke kunde få i sig lite lunch. Just nu har dom Bakugan-leksaker där, men Ticke fick en Bakugan-gubbe och han ville egentligen ha en boll så han gick fram och frågade om han fick byta och det fick han. När han hade ätit färdigt gick han fram till kassan och sa tack för maten, och jag tror minsann att personalen blev lite charmade, för en kille som jobbade där sa åt Ticke att komma in bakom kassorna så att han kunde få göra en glass till sig själv. Ja, Ticke var väldigt glad och glassen var uuäten efter ungefär en halvtimme.

Annars har dagen varit relativt bra.. Men så är ju allting relativt också.

Jag finner det ganska irriterande att jag har en wow-spelande pojkvän. Det är inte själva spelandet som är irriterande, utan det faktum att spelet faktiskt verkar vara mer intressant att umgås med än med mig. Dom kvällar vi ska se en film lyckas Dennis alltid somna, helst redan innan klockan har blivit tio. MEN dom kvällar han spelar kan han lätt, utan problem, sitta vaken hur länge som helst. Det där jävla spelet är hans andra flickvän, och jag lär aldrig kunna konkurrera mot henne. Någonsin.

Jag är typ världssämst på att blogga vissa dagar, men det blir så ibland. Dom senaste dagarna har varit überbra! I lördags var vi ett gäng hemma hos Sofie och firade att hon skulle fylla 20 efter kl. 00.00. Vi drog in till stan lite senare på lördagskvällen, till The Bridge och vi hade så jäääävla roligt! Hela kvällen var helt fantastisk och jag skulle lätt göra om den igen och igen och igen. Vi drog visserligen ett tag innan dom stängde, men det var bara positivt eftersom vi då hann med pendeltåget. Att slippa åka nattbuss är GULD! Somnade väl runt kvart i fyra på morgonen och vaknade kvart över åtta och var relativt utvilad, så jag ringde min pappa som var barnvakt åt Ticke och frågade om han orkade komma hem till Dennis och lämna min guldklimp.
Christopher berättade att han hade haft roligt med sin morfar och han vill träffa honom snart igen, så det blir väl till att ordna en dejt mellan dom snart igen.

Nu ska jag fixa i ordning Ticke inför läggdags, och sen ska jag bara sitta och vänta på att Dennis kommer hem så att vi kan äta lite middag.. Just nu är han på Villan och hjälper till med att slänga massa grejer från köket där eftersom dom har renoverat om.

Byebye!

Hela min dag har varit KAOS. Jag orkar inte.. Min dag förstördes redan imorse när jag drack mitt kaffe, jag vet dock inte varför. Det känns som att allting skulle vara så mycket lättare om jag bara.. Ja, vad?

Något positivt är iallafall att Ticke har varit torr två nätter i rad.

I natt har Ticke varit blöjfri. Det gick superbra! Jag tog upp honom vid elva för att han skulle få kissa, men det kom inget då. På morgonen var han torr och jätteglad över att inte ha kissat på sig under natten. Så ja, nu är det slut med blöjor för hans del! Självklart är jag beredd på att det kan hända en liten olycka, men det är sånt man får räkna med, eller hur?

Jag, Ticke och Robban åkte hem till Emily och Melvin idag. På vägen dit höll Ticke i Robbans hand och eftersom det var så kallt ute drog Robban jackan över sin hand för att slippa frysa. "Varför vill du slippa frysa?" frågade Ticke och robban svarade att han vill kunna spela gitarr när han blir äldre också. "Vill inte du det, Ticke? Du kommer bli värsta tjejtjusaren då och få massor med pussar!" Ticke svarade: "Då kommer jag vara kung och alla prinsessor kommer pussa mig och så får jag barn!" Öhm, det där är väl en lektion vi tar senare i livet, va? Jag känner iallafall det.

"Förvänta dig bra saker så slipper du oroa dig i onödan. Ta en dag i taget." sa spåkulan på facebook till mig idag, och believe me.. I'm trying! Det är svårt att försöka låta bli att oroa sig, men jag.. Försöker. Hela jävla tiden. Jag måste väl bara, helt enkelt, lära mig att lita på folk och fä igen.. Vilket är lättare sagt än gjort.

Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.

En person jag vill träffa nu? Jag vill träffa min syster Petra och hennes underbara familj. Jag vill träffa min lillasyster Amanda, för det var ungefär hundrafemtioelva år sen hon och jag träffades. Jag har planerat in en resa till Västerås, där Amanda bor, men jag har inte fått något svar ännu om jag och Ticke kan komma eller ej. Jag hoppas dock att vi kan komma dit, det skulle vara sjukt kul!

Min prins är på dagis nu. Vi sov ju hemma hos Dennis igår, och imorse när vi skulle åka till Bro var tåget ca. 30 minuter sent (!!!). Men vi stod snällt och väntadew på tåget och Christopher var jättesnäll och lyssnade nästan helt perfekt på mig.
Imorse, när klockan bara var 05.22 kom Ticke in och väckte mig och sa "dags att kliva upp nu, mamma!". Jag sneglade på klockan och sa till honom att gå och lägga sig en liten stund till, för det var inte dags än på 1½ timme att kliva upp. Så, ja. Han gick och la sig igen. Vilken helomvändning från hur det var för bara några veckor sen när han kom in och väckte mig varje morgon och tvingade upp mig ur sängen!
Han blödde näsblod i natt, jag tror att det var därför han vaknade så tidigt. Vi tog lite papper och hjälptes tillsammans åt att torka bort blodet och köra upp en liten papperstuss i näsan.

God morgon! Jag har druckit mitt morgonkaffe nu och ska strax börja sminka mig. Mina ögonbryn ska på plats igen!

Jag har fått tillbaka min iPhone nu! Dom gjorde någon systemråterställning på den och skruvade fast baksidan eftersom den satt lite löst, så nu hoppas jag verkligen att den ska funka som den ska. Jag och Ticke sover med andra ord hemma hos Dennis i natt igen, kuljultyp. Eller?

Idag har jag fått lite smått panik ett antal gånger, men det är lugnt nu. Eller jag tror att det är lugnt iallafall.

Dag 1
En bild på mig + 10 fakta om mig.

Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – Min favorit årstid och varför.
Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Dag 6 – Typ av killar jag faller för.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 12 – En bild på ett ställe jag vart på.
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min favorit film.
Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 23 – En låt som får mig att gråta.
Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 25 – Min favorithögtid

På torsdag kommer det några snubbar hit och byter min ytterdörr. Just nu har jag bara en vanlig gammal trädörr med sågspån inuti typ, men på torsdag får jag en säkerhetsdörr! Ska bli så skönt, då blir det inte lika lyhört ut i porten sen.

Jag och mamma har fixat lite med kartonger från förrådet idag, men nu måste vi vänta med resten tills Christopher har åkt till sin pappa igen. Det är nämligen vääääldigt många kartonger som ska gås igenom, men det kommer bli så rörigt och jag vill inte ha det så när Ticke är hemma hos mig.

Jag vill ha bevis.

Amanda om Prinselitus.:


hur gör ni sen när han ska börja i skolan?


Svar:
Jag vet inte, det är sånt vi får ta då. Jag kommer inte vilja att han går i två olika skolor. Alla skolor följer ju läroplanen, men gör ju olika saker vid olika tillfällen.. Så vi får väl se helt enkelt. Förhoppningsvis kommer Christopher fortsätta bo hos mig då och gå i skolan hos mig och åka till sin pappa varannan helg eller så :)

Igår blev jag hotad av Christophers pappa. Han sa: "Om inte du ser till att klippa Christophers hår innan han kommer ner nästa gång, så drar jag fram rakapparaten och SNAGGAR honom!". OHSHITVADFANSKAJAGGÖRANUDÅ? tänkte jag och fick lite smått panik. Men ja, jag tog fram stora kökssaxen idag (den är ganska liten egentligen, men det låter rätt löjligt att säga lilla kökssaxen, eller hur?) och satte Christopher på sin stol och började klippa. Note to self: Klipp inte ett barn med en slö kökssax. Christopher gnällde, pep och rörde på sig hela tiden och nu ser han mest ut som sin pappa gjorde när han och jag träffades för hundrafemtioelva år sen (sex år sen snart), så det blir till att ta det hela ett steg längre på fredag; Vi ska nämligen gå till en frisör, första gången eeeeever. Min son ska bli SNYGG i håret, han ska få en frisyr. En fin frisyr.. Han får nämligen inte se ut som hans pappa gjorde för tre miljoner år sen, för det var inte fint.

Nu ska jag fortsätta med avtorkningen av skåpsluckorna i köket. Dom är fläckiga, smutsiga mao. Har jag förresten sagt att jag ska få omtapetserat i hallen? Me like. Och i vardagsrummet med, men det kommer gå på 2523:-. Me no like.

Nu är Christopher hemma igen och jag känner att jag lever, kan jag lova. Ända sen vi vaknade imorse har det varit tjaaaaat på hög nivå: "Mamma, kan vi göra det?" och "Mamma, varför gör vi inte blablablaaaa?" och tusen andra frågor på en gång. Men jag är glad, för min prins är hemma igen. Jag har saknat honom fruktansvärt mycket och vill nog inte släppa iväg honom till Göteborg igen, typ aldrig. Dock blir jag så illa tvungen att göra det eftersom hans pappa har valt att bosätta sig där. Sååå ja, två veckor i månaden har jag ledigt från Christopher..

Nu ska jag och prinselitus leka lite grann.

Jag räknar minuterna.. Det är 33 minuter kvar tills bussen går, den bussen som ska ta mig till Jakobsbergs station. Vid Jakobsbergs station går tåget som ska ta mig till Stockholm Central, den centralen där min älskade son kommer befinna sig vid 16.30 (lokal tid, haha). Jag kommer vara världens lyckligaste Ticke-mamma idag! Min skatt kommer hem, och ååååh, jag ska pussapussapussapussapussa honom sönder och samman och laga honom igen med tusenmiljonerhundra pussar! Jag har längtat efter den här dagen i TVÅ VECKOR.

Ja, jag är knäpp. Jag är knäppast i världen.

Ingenting har hänt, eller så har allting hänt på samma gång. Det är nog dags att ta tag i livet ordentligt och försöka ta sig samman. Kanske..

Om några timmar åker jag till Stockholm Central och möter upp min älskade lille son! Jag har saknat honom SJUKLIGT mycket och kommer nog pussa och krama honom tills han ska åka till sin pappa igen..

---

Din äckliga människa.

Jag tänker mer på andra än på dig.



Godnatt.

Man ska inte ta allt jag säger eller skriver på största allvar. Ibland ska man ta det med en nypa salt. Vissa saker, iallafall. Jag känner mig rätt grundlurad. Jag känner mig ungefär som en sån där blond, uppblåst, korkad brud som bara finns i filmer och jag kan inte ens göra något åt saken. Egentligen är det väl ingenting speciellt som har hänt, förutom det gamla vanliga. Men jag borde väl vara van? Är det såhär jag ska leva resten av mitt liv nu? Som en galen brud med kontrollbehov och massa jävla svartsjukedrama? Är det meningen att jag aldrig ska bli som jag en gång var? Äh, det var väl allt jag hade att skriva tydligen, finns inte så mycket mer att säga nu..

Would I lie for you, baby?

Gårdagen var rätt bra, helt okej för att vara en fredagkväll. Det blev lite kaotiskt när kvällen tog slut, men ja. Jag är glad att det blev det. Jag är jävligt glad över att ha fått veta saker som jag har trott mig veta, men aldrig fått svar på när jag frågat om dom. Luddiga svar ger mig ingenting. Fast å andra sidan så är jag nog mest besviken, för jag trodde att det var slut. Jag trodde det skulle vara slut på allt vad lögner och hemlighetsmakeri heter, men icke. Nu känner jag mig mest.. Korkad. Jag skäms nästan för att jag är så otroligt jävla korkad..

Men jag erkänner, jag är den mest svartsjuka människa som finns idag. Vad den än är så blir jag svartsjuk. Jag ser saker som inte ens händer, jag hör saker som inte ens har sagts eller kommer bli sagda. Jag märker saker som görs.

Jag har tre namn i huvudet, tre namn jag tänker på. Eller ja, tre människor och jag hatar dom även fast jag aldrig har träffat dom (thank God for that!).

Jag ångrar att jag någonsin träffade dig. Jag ångrar allt.

Haha, en vacker dag kommer jag få fyrkantiga ögon! Dagar som denna, när jag inte har någonting alls att göra, då sitter jag som klistrad framför datorn och kollar igenom sidor som GratisBio.se. Jag gillar den sidan, har varit medlem där i ett århundrade typ, och har dessutom fått biobiljetter och sådant hemskickat förut.. Back in the old days, när jag bodde i Södertälje. Jag har redan suttit och klickat runt på flera olika "besök hemsidor" och fått massa gratis poäng genom det, I like it!

Det är lite lagom roligt när man ligger bredvid någon man tycker om, så har man myst in sig ordentligt hos den andra och helt plötsligt får man höra "blablabla... Hanna". Jag frågade vem fan Hanna var, och fick som svar "ja, men du vet vem det är". Okej? Är det något jag har missat? Jag frågade flera gånger vem Hanna var, och fick samma svar varje gån utom någon gång när han mumlade något ohörbart. Är det NU jag ska börja oroa mig, eller ska jag vara nöjd som det är?

Jag blir bedragen i sömnen?

 

 

 

Jag tror att det är tredje gången på 2½ timme som plogbilen åker utanför Dennis och plogar nu.. Helt sjukt! SÅ mycket snö kan det väl knappast komma på så kort tid? När jag tittar ut genom fönstret ser det inte ens ut attsnöa så mycket, men vad vet väl jag?

Om en liten stund ska jag fixa lite lunch, men innan det ska jag ner i tvättstugan och kolla om det finns någon ledig tvättid idag..

Det är tydligen KAOS i Stockholm idag, vilket jag kan förstå med tanke på rådande väderlek. För det är verkligen så, vädret leker med oss. Men det drabbar inte mig, för jag ska ingenstans idag!
Min plånbok kommer vara i tunnaste laget sen när räkningarna och sånt är betalda, förresten. Eftersom jag aldrig köpte något busskort var jag tvungen att köra på sms-biljetter, så istället för en faktura på 849:- kommer den ligga på det dubbla (!!!), alltså 1600:- någonting sånt. Gosh, påminn mig om att fylla på Accesskortet sen...

Morsning! Jag vaknade pigg och glad idag, är på ett stråååålande humör! Snickaren är här och ska fixa litegrejer i garderober och så, hoppas att D får det lite finare nu än vad det var tidigare. Han borde egentligen ha fått hela lägenheten renoverad innan han ens flyttade in. Den var så otroligt nergången och äcklig vid inflytten, plus att den stank av typ curry? och något mer äckligt. Förresten så undrar jag när dom kommer hit och fixar värmen? Sitter man i soffan så känns det nästan som att man sitter ute på öppet hav, så mycket blåser det! Nästan.

Nu dricker jag mitt älskade morgonkaffe, jag har redan hunnit sminka mig lite grann och snart ska jag klä på mig och göra miig ytterligare lite representabel.

See ya!

Godnatt, igen! Jag kunde inte somna förut, låg och vände och vred på mig som en tok. Men nu är det, som jag skrev, dags att försöka sova igen..

Haha!!

Min vackraste, min finaste, min mest älskade!

På söndag kommer min efterlängtade,älskade, lille Ticke-Litus hem till mig igen! Det känns som en evighet sen jag såg honom, fast det har "bara" gått två veckor på söndag.. Vad har jag missat, liksom? Jag kan ha gått miste om så otroligt mycket under den här tiden han har varit borta. Men å andra sidan så tror jag att det här kan vara bra för hans och min relation. Jag tror att det kan vara bra att vi får sakna varandra. För det gör han väl? Han måste väl sakna mig lite? Tänk om han kommer hem och pratar... Göteborgska?! Haha, det skulle vara charmigt! Fast det var ju inte alls länge sen han gick omkring hemma och sa att vissa saker var gööööör-roliga. Åh, min underbara grabb! Jag saknar att kunna gå in till honom på natten och se efter att han verkligen ligger och sover. Jag saknar att han kommer in till mig på morgonen och väcker mig (halv fem!). Jag saknar hela min son, så det värker lite grann. Jag saknar kvällarna när han ska sova, när jag talar om för honom att jag älskar honom och han säger tillbaka "jag älskar dig också, mamma!". Jag behöver ha min son nu, helst igår eller för en vecka sen. Gaaaah! JAG SAKNAR CHRISTOPHER!
Det är nog bra för honom ändå att han ska vara i Göteborg 2 veckor i månaden.. Det är bra för relationen mellan honom och hans pappa. Allt kan väl bara bli bättre?

Jag borde vara gladast i världen, jag borde skratta och hoppa av lycka. Men jag orkar liksom inte, för jag är sjuk, så jag säger "Woho" istället. Men det duger, för jag vet ju åtminstone att jag är glad.

Idag blir det en väldigt lugn dag. Jag ska ta ett bad, och fixa mig i ordning för att sen bege mig till Bro. När jag har kommit dit ska jag och mamma skruva ihop Tickes säng och fixa i ordning i mitt sovrum. Jag ska kolla runt på IKEA någon dag också efter silverfärgade ramar.. Ska slänga upp bilder senare också på hur mitt sovrum ser ut nu när det är nytapetserat. Det blev så himla snyggt! Jag är verkligen nöjd med mitt val av tapeter.

Dags för ett bad nu.

Min dag har varit superb! Gick ner till centrum och träffade Nathalie och Vincent, tog en kaffe på PG och sen gick vi runt ett bra tag i centrum innan vi bestämde oss för att äta en sen lunch på Skagen. Bakad potatis med skagenröra, yummie! En hel del skratt blev det också eftersom Nathalie berättade om en bajsincident som hände på Emil's för ett tag sen.. "Man skiter i blöjan då!", haha!
Jag  är ganska nyss hemkommen från PG (för andra ggn. idag) där jag träffade Denise och några av hennes vänner. Jag hade egentligen velat stanna lite längre, men jag började må ungefär som en överkörd ko gör när den blivit just överkörd.

Jag tror jag vet nu. Äh.. Det finns liksom inget engagemang någonstans längre och jag orkar inte riktigt ta tag i det här själv. Jag är trött. Slut. Allting vore så mycket lättare om det fanns någon, som i någon. Men nu finns det ingen... Som i ingen.
Jag ser den där jävla blicken dagligen och den oroar mig. Den oroar mig väldigt mycket, för det är som förr nu. Och det var väl ungefär där jag gav upp. Jag gav upp det jag trodde på och jag är beredd att göra det igen, för jag får ingen respons på någonting längre. Vissa saker pratar man inte om, bara. Eller?
Jag vet att jag behöver det här. Jag behöver få veta, jag vill inte gnaga sönder mig själv inifrån med miljoner frågor hela tiden. Men det gör jag ändå. Jag ställde en konkret fråga och fick bara ett luddigt svar tillbaka.
Jag kanske bara ska ge upp, helt enkelt?

Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.

Nu är jag mest arg på livet, känner jag. Arg för att det inte riktigt har blivit så som jag har tänkt mig att det skulle bli när Ticke inte var hemma. Jag skulle jobba arslet av mig, tänkte jag. Men nja, så blev det ju inte för lilla mig. Först blev jag dålig i halsen, lät som om en viss Kalle Anka blivit påsatt i röven av Svarte Petter, kind of. Sen började min hals må lite bättre och då åker jag på väääärldens förkylning istället. Jag hostar och hostar och hostar. Igår fick jag lite svårt att andas dessutom och eftersom mina astmamediciner låg kvar i Bro och jag är i Jakan var det smidigast att ringa en mambalans som fick komma och hjälpa mig med inhalation. Så ja, sagt och gjort, mambalansen kom hit och inhalerade mig. När dom hade åkt skulle vi gå och lägga oss, klockan var runt 00.15, och när jag la mig ner började jag hosta. Jag hostade (om ni är extremt känsliga bör ni inte läsa resten) stora, feta, vita slemklumpar. Typ som när katter spyr upp hårbollar, fast mina var av slem.. När klockan var kvart i tre tröttnade jag lite grann, så jag gick upp och klampade in i badrummet, satte mig vid toaletten, stoppade fingrarna i halsen - och spydde. MEN jag spydde slem iallafall, och det är väl bra?

Nu kan dom känsliga börja läsa igen. Jag bestämde mig till slut för att sova på soffan, sittandes. Det gjorde att jag hostade mindre, tack gode Gud. Så jag satt i soffan, försökte somna.. Men naaaaej, det ville sig inte riktigt som jag ville. Jag fortsatte hosta, men till sist, någon gång efter klockan halv fem på morgonen var jag så slut i hela kroppen..Så jag däckade. BOOOOINK! sa det, och så sov jag.

(Det känns som att den här natten kommer bli väldigt lik föregående natt. Och till råga på allt jag har inte min iPhone..)

När jag vaknade igen var det ljust ute och klockan var ungefär halvtio. Tack för fem timmars sömn inatt, min älskade kropp. TACK SOM FAN.

Om en liten stund ska jag springa ner till bussen som kommer ta mig till Jakobsbergs Station. Jag ska jobba i Globen ikväll på Audi's galamiddag, ska bli sjukt kul! Igår var jag inne i stan och jobbade på en restaurang under lunchen, får veta på måndag om jag får jobbet eller inte.. Igår kväll var jag på Gällöfsta och jobbade. Det var skitkul det också, men att hitta dit var ju en upplevelse i sig! Det ligger verkligen mitt ute i ingenstans, men jag kan lova att det är värt att åka den biten ut dit för att smaka på den goda maten. Delicious!

Nu måste jag klä på mig tror jag minsann..

Jaha, imorgon är det jobb som väntar. Äntligen ska jag få jobba på restaurang igen! Arbetsdagen börjar inne i stan, på Drottninggatan. Jag börjar klockan 10 och slutar runt 15-16. Sen tar jag tåget till Kungsängen och försöker fixa skjuts till Gällöfsta där jag ska jobba från 17.30-?. Det ska bli så jävla kul! Jag hoppas på att jag får jobbet på restaurangen inne i stan, för det skulle vara helt underbart! Då kan jag nämligen jobba arslet av mig under tiden Ticke är nere i Göteborg hos sin pappa och hans fru och hennes son. Två veckor i månaden har jag chans till kvällar och helger plus luncher på det stället, två veckor i månaden är det bara luncher. Så småningom kanske jag t.o.m. tar mig i kragen och börjar plugga lite grann, så jag har någon utbildning att komma med inom restaurang också..

Nog om det. Jag ska slänga mig i soffan och läsa lite i sista boken i Twilight-serien. Me lööööjk it!

Jag är typ sjuk. Eller ja, sjuk vet jag väl inte om jag är, men någonting är fel iallafall. Om ett tag ska jag åka iväg till Jakan och så ska jag och D åka till KS (öron-näsa-hals) så dom får gå ner i halsen med något instrument och kolla vad som är fel. Kul att det är ganska precis ett år efter förra gången det var fel på min hals..