Nu är Christopher hemma igen och jag känner att jag lever, kan jag lova. Ända sen vi vaknade imorse har det varit tjaaaaat på hög nivå: "Mamma, kan vi göra det?" och "Mamma, varför gör vi inte blablablaaaa?" och tusen andra frågor på en gång. Men jag är glad, för min prins är hemma igen. Jag har saknat honom fruktansvärt mycket och vill nog inte släppa iväg honom till Göteborg igen, typ aldrig. Dock blir jag så illa tvungen att göra det eftersom hans pappa har valt att bosätta sig där. Sååå ja, två veckor i månaden har jag ledigt från Christopher..

Nu ska jag och prinselitus leka lite grann.