Ticke, världens finaste grabb.

Igår var Mia och Aurora här.

Och jag är den lyckligaste Sandra i hela världen, för jag har
en son vid namn Christopher.

Jag måste bara berätta om en sjukt läskig grej som hände mig idag! Jag stod i duschen och ahde precis schamponerat håret och tvättat bort tvålen från ansiktet. När jag öppnade mina ögon såg jag att lampan var släckt (dimmern var nerdragen). Jag ropade på Nathalie och frågade varför hon hade släckt lampan och hon svarade att hon inte hade gjort det. Plötsligt började lampan lysa starkare, och sen svagare igen. Det var alltså som att någon stod och tryckte på dimmern hela tiden. Jag fick panik!
"NATHALIE! Varför släcker du hela tiden?!"
"Men jag sitter ju och tittar på TV!"
"Vem är det som släcker och tänder hela tiden? Kan du komma hit Nathalie?"
"Nej, det där får du klara själv."
"KOM HIT NU!!!"
Nathalie ställde sig utanför dörren och jag sa åt henne att öppna, så hon gjorde det och började skratta. JAg hade duschat så varmt att det blivit imma på knappen till dimmern så den "trodde" att någon tryckte på den. Haha, jag har nog aldrig varit så rädd i duschen förut!

Tänk er att jag såg ut såhär.. Fast jag är ju blond, haha.

Talang 2010 är på TV nu, Ticke sitter i soffan och äter lite popcorn och jag ska strax joina honom. Jag hade tänkt lägga Ticke för ett bra tag sen, men när han såg att Talang började så ville han se det. "Det är folket som sjunger och dansar och trollar nu, mamma!" sa han och så satte han sig i soffan.

Lämningen på dagis gick över förväntan idag. Han var jätteglad när vi kom in på hans avdelning och berättade stolt för sina kompisar att han åkte bärgningsbil till dagis! Han var så himla glad över det. Hämtningen gick också relativt bra. Jag tror att han börjar förstå att hans fröknar inte stannar kvar på dagis över natten, utan att det faktiskt är deras jobb att vara där, så nu ville han faktiskt gå hem. Jag lovade honom att vi skulle stanna till ute på gården en stund också och det tyckte han var jätteroligt. Nu när det är lite mildare ute så går det mycket bättre att stanna ute en stund på eftermiddagen och leka av sig ännu mer energi. När vi hade varit ute i 45 minuter ungefär sa Christopher att han hade gjort number two.. Jag sa åt honom att vi måste gå hem och byta blöja och då blev han jättearg på mig.  Jag försökte förklara för honom att om vi inte tar bort bajset kommer han få jätteont i rumpan, men då blev han om möjligt ännu argare. Till sist tog jag honom i handen och började gå, men då slängde han sig istället ner på marken och vägrade gå. Jag lyfte upp honom och skulle bära honom istället, men då började han slåss. Och sparkas. Och spottas. Och han skrek. "Dumma mamma, jag vill inte gå hem! Du kan fetglömma det!" skrek han. Det kändes som att folk runtomkring stirrade ögonen ur sig.
Till sist kom vi hem iallafall. Han fortsatte slå, sparka, spotta och skrika (hur kommer det sig att dom dumma sakerna han gjorde börjar på bokstaven s?). Jag tog med honom in på toaletten och satte mig på knä framför honom och försökte prata. Jag sa till honom att han jättegärna får vara arg på mig, men han får inte vara otrevlig. Jag sa att om han slår och sparkar på mig så blir jag jätteledsen och får ont och om han spottar på mig så blir jag jättejätteledsen. Till sist verkade det som att han förstod, eller iallafall lugnade ner sig. Han satt där på toalettlocket och snyftade och snyftade och så tittade han på mig och sa förlåt.
Nu under kvällen har det varit på väg att bli bråk igen, men då har jag frågat honom om han vill att vi ska bråka som vi gjorde efter dagis idag. "Neej.." har han svarat då och så har det varit lugn.

Jag tror att hans utbrott idag kan bero på att han ska till sin pappa imorgon. Inte för att han inte tycker om att vara där, men eftersom dom inte träffas så himla ofta blir det en väldigt stor sak för Christopher. Han blir glad när han väl får träffa sin pappa, men han säger alltid att han inte vill åka dit. Han vill vara hemma med mamma, Natha och Zacke. Men så fort dagen D är kommen och han äntligen får träffa sin pappa är han glad. Såna här utbrott brukar han få dagarna innan han åker iväg. Det är en stor psykisk påfrestelse för både mig och Christopher när dom här utbrotten kommer, men på något sätt lyckas vi alltid hantera det - tillsammans.



I will always love you, no matter what.

Jag hade tänkt beklaga mig över vårens lurendrejeri först, men jag inser faktiskt att det inte kommer hjälpa ett dugg. Istället tänker jag beklaga mig över magsjuka. Jag skulle egentligen varit på mitt nya jobb idag och jobbat, men efter att ha vaknat tre gånger i natt för att jag mådde så sjukt illa, så mejlade jag och bad om ny introduktions- och utbildningsdag. Så nästa måndag ska jag vara på jobbet klockan nio.

Jag och Ticke ska gå ut en liten stund, han är så himla rastlös nu.

Jag är trött på att bråka. Jag har inte försökt bråka minsta lilla sekund med någon på väldigt länge, men uppenbarligen tycker någon att jag gör det. Jag förstår verkligen inte varför. Som svar på ett inlägg som jag tror är till mig vill jag bara säga: Du får gärna slänga mina saker. På riktigt så orkar jag inte bry mig om det här längre. Jag är trött på att alltid få höra att jag är äcklig och att jag alltid tar mamma ifrån dig. Mamma väljer väl själv hur hon vill göra, jag kan inte påverka henne någonting. Jag pratar inte med henne om det här bråket du har med mig, för jag vill inte smutskasta någon. Jag är ledsen att det har blivit såhär, men du har ju valt hur du vill ha det nu. Jag tänker inte ägna någon mer tid åt dig, tycker du att det är värt att skriva saker om mig så får du gärna göra det. Jag har som sagt inte gjort någonting för att försöka bråka med dig, jag har snarare viftat med den vita flaggan ett tag nu. Men som jag skrev; Du verkar ha valt hur du vill ha det nu...