Jag vill kunna leva i en bekymmersfri tillvaro en liten stund. Det är A ena sekunden, andra B, tredje C, fjärde D.. Jag vet inte var jag ska börja, vilka trådar ska jag dra i och vilka ska jag absolut inte dra i? Det är alltid någonting som kommer i min väg och nu har det ju hänt igen. Tre gånger dessutom. Jag vet att jag inte är så klok för tillfället, jag skulle nog behöva en känga eller två.

Okej, lycka på ashög nivå. Det är nästan så man skulle kunna tro att jag tagit droger eller något. JAG SKA TITTA PÅ HEROES KLOCKAN 23.00! Me lööööjk it.

Det är någonting som ligger och gnager hos mig. Det är någonting jag vill säga, men jag vågar inte. Helt enkelt. Jag är en analytiker, så jag måste analysera sönder saker och ting i helt fel ordning.

Mia om Carl Chapal (IDOL 2009): "Det låter som dåligt sex blandat med en dålig mage på toaletten."

Oh God, save me. Typ. Jag har lite ångest över vissa beslut jag borde ta snarast. Jag vet inte om jag klarar av att ta beslut i det tillstånd jag är i. Inte för att jag är i något speciellt tillstånd just nu, men ändå. Jag är osäker som fan.

För jag saknar dig.

Mia ropade nyss på mig från vardagsrummet:
"Sandra! Ska ni äta ris till maten?"
"Ja, det ska vi, men jag håller på med pasta till dig."
Jag är bäst som vet vad min sambo tycker om och inte tycker om.

Ajm dö grejtest!

Jag kommer inte ta mig till en läkare idag, för nu börjar astman bli bättre igen. Eller så är det bara för att det är dag nu? Whatever. Jag mår lite bättre nu, men hostan vägrar försvinna, näsan är fortfarande täppt och min hjärnkapacitet ligger verkligen på minimum, fast hjärnan arbetar för högtryck.
Idag ska jag och Ticke träffa mamma, får se när hon orkar pallra sitt arsle ut till Jakobsberg.. Hon kanske rentav vill stanna på middag idag? Korvstroganoff blir det idag, för jag ska tamejfan klara av att äta det en gång till innan jag dör. Får ju spykänslor varje gång någon säger det ordet, för jag skar ju av mig min fingertopp i samband med att jag skulle göra stroganoff sist...
Nu ska jag plocka fram kläder till mig och Ticke.

Puss!

Skit också. Har jag sagt att min astma helt plötsligt har förvärrats typ gånger tiotusen? Jag tycker jag går och tar mina astmamediciner helahelahelahela tiden, men dom hjälper inte. Oxis och Pulmicort, my ass att dom funkar. Oxis fick jag förra året, sist jag vaknade med andnöd typ tusen gånger/natt (inlägg). Jag har snott av Christopher mediciner, men dom hjälper väl fan inte heller någonting. Bricanyl, Pulmicort, Singulair tuggtablett och sen av den där apparaten som Tickes pappa hämtade ut förra månaden. Nu får inte jag ta någon mer medicin, så jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig tills imorgon bitti? Jag kanske skaskära upp halsen och andas på det sättet, eller sätta ett sugrör ner i luftrören. Typ. Fast det är ju redan så det känns. Whatever, jag är van så det är väl inga problem.
Men jag måste iallafall få tag i en läkare imorgon som kan skriva ut lite vettiga mediciner till mig, jag måste väl kunna leva?

Puss!

Seriöst. Nu är det någon som går bärsäkragång i min kropp. Blåsor på tungan, hjärnkapaciteten ligger på minimum, näsan är täppt, halsen rivig, bröstkorgen/luftrören piper, ögonen kliar, öronen gör ont, huvudet dunkar, ryggen bråkar, vänstra handleden låser sig emellanåt, höfterna värker... Ni vill nog inte läsa mer om mina Agda 85-syndrom för det är egentligen inte spännande. Inte någonstans. Men ni kan väl tycka synd om mig hälsa att jag ska krya på mig?

Christopher har det inte lätt just nu. Han vill absolut inte gå till dagis på morgonen. Så fort vi kommer till backen som går upp till dagiset börjar han pipa och gnälla, han gråter och blir verkligen jätteledsen. Jag (som f.ö. har ett mammahjärta) blir alldeles gråtfärdig. Det tar så himla mycket på krafterna att försöka vara den där pigga, glada mamman som lämnar sitt barn på dagis, som om allt annat vore onaturligt. Han blir helt förstörd när det börjar bli dags att vinka hejdå, han greppar tag i mitt ben och klamrar sig fast, håller sig kvar med alla sina krafter. Han skriker och gråter och blir arg och vill absolut inte att mamma ska gå. Men jag måste. Varenda satans jävla gång måste jag. För det är väldigt viktigt.
På eftermiddagen däremot när jag hämtar honom är han helt underbar. Iallafall idag! Han var ute på gården när jag kom dit och så fort han fick syn på mig sprang han runt till alla pedagoger och de andra barnen som lekte och ropade "Nu kommer min mamma! Jag ska gå hem nu! Min mamma har kommit nu, jag ska vara med mamma!". Han blev tokglad när han såg mig. I vanliga fall klättrar han upp i vagnen på en gång när vi ska gå, men idag ville han gå själv. Så han gick från dagiset ända ner till sjukhuset och när vi väl hade kommit dit så frågade han "Kan vi leka i Riddarparken lite?". Jag sa ja, så han sprang mot RP. Efter en stund verkade han tröttna lite, varpå detta hände.
Christopher: "Mamma räknar till tio, sen vi gå hem!"
Jag: "Okej... 1..2..3..4..5..6..7..8..9..10.."
Christopher: "Så! Nu går vi!"
Och så gick vi. Ända bort till stora vägen kom vi, då han plötsligt stannar och säger:
"Det kommer mycket bilar här, nu måste jag sitta i vagnen." Och så klättrar han upp i vagnen och sitter i den ända tills vi kom hem till A-K och N.

Christopher är världens mysigaste, mest underbara lilla individ jag någonsin träffat på. Att han dessutom är min son gör bara saken ännu bättre! För mig finns det bara en kille och det är han. Christopher Juhani Rask Kristensen.

Jag mår fan inte bra idag. Min hals är verkligen helt sönderhostad och mitt huvud håller på att sprängas och mina leder bråkar med mig typ hela tiden. Och desstom går min hjärna verkligen på högvarv, den kämpar med att försöka klura ut vad som egentligen är bäst att göra nu. För jag har det ganska svårt just nu.. Jag förstår absolut inte var allting kom ifrån? På en och samma gång -poff- som ett jävla bombnedslag typ. Och nu försöker mina små hjärnceller reda ut lite av all röra som har uppstått på mindre än... Sisådär ett par veckor?

Vad är det för fel på dig nu då? Jag älskar dig, din idiot. Men jag orkar fan inte hur mycket som helst, jag vill inte ta din skit längre. Jag har torkat dig i arslet tillräckligt länge nu, skaffa någon annan.
Nu ska jag gå iväg till dagis och hämta min alldeles underbara Christopher. Smell you later!

Puss!

Min telefon är lite trasig, så jag har inte kvar några nummer typ. Ge mig ditt! :)

Ja, jag lever fortfarande. Har dock ingenting emot att något tar livet av mig. Jag mår så jävla dåligt! Igår mitt på dagen började jag hosta lite grann, efter lite mer än 1½ timme var min hals sönderhostad. Jag fick astmaproblem igår dessutom och inatt vaknade jag tre gånger av att mina luftrör höll på att kväva mig långsamt. Men jag fixar det där, det är bara gå in i badrummet en liten stund och sätta på alla kranar på det varmaste, funkar skitbra. Fast astmamedicinen hjälpte ju knappt någonting..

Nu ska jag byta blöja på min älskade son.

Puss!

God morgon eller vad man nu säger... Jag är väl typ vaken. Ska ner till centrum och möta pappa och sen träffa Nathalie. Jag, Dennis och N ska iväg och äta pizza och jag behöver ta upp en liten grej med N...

Nu ska jag gå.

Puss!

Nu är vi på väg till Nathalie från Jakan. Vi har varit på Pergola och sjungit karaoke, sjukt kul var det faktiskt! Skriver mer sen när vi har kommit hem till henne istället, jobbigt att skriva på tåget.

Puss!

Det var den 22/9 igår. Jag vet att det var det, men jag orkade inte. Jag ville inte skriva någonting om det... Det har gått 3 år och en dag nu och det känns fortfarande helt ofattbart. Jag som drömde att pappa ringde och sa att du hade vaknat. Jag väcktes av telefonen som ringde och var helt säker på att det var pappa som skulle säga att du var med oss igen. Jag svarade och hörde pappas röst som sa "Han är borta, Sandra. Chris finns inte mer nu". Det här året har det inte känts lika jobbigt att du inte funnits här, jag antar att man vänjer sig med tiden.. Det jobbigaste datumet har nog varit 11:e september. Bilden på bilen, bilderna på dig när du ligger på sjukhuset...

Puss!

Jag blev väckt av Mia för en liten stund sen. Hon kom in i mitt rum och frågade om hon kunde ta en cigarett av mig och så frågade hon var dom var. Jag vet inte vad jag hade drömt, men jag började prata om några skor någonstans och sa att dom låg där hon hade lagt dom, skumt.

Nu är jag iallafall vaken och kommer nog inte kunna somna om. Känner mig vrålpigg, så jag ska nog gå upp strax och göra i ordning en kopp kaffe och sen hänga tvätten. Vid halv ett ska jag möta Sofie och mamma nere i centrum och göra dom sällskap till simhallen. I eftermiddag kommer jag för övrigt få en påtankning till mitt mobila internet av min syster och mor, tack så mycket!

Nu är det bara 4 dagar kvar..

Jag tror att jag kan hålla med om artikeln på metro.se. Man blir lätt beroende av Facebook (bl.a.). Haha, jag får nästan ångest om jag inte kollar alla mina saker på internet dagligen, det är ju skitjobbigt att inte kunna hålla ordentlig koll! Men jag har iallafall insett att jag måste lugna ner mig, haha. Nathalie och Milla har gnällt på att jag är inne på FB för mycket, så jag får väl dra mig tillbaka lite grann. Äh, eller så skiter jag bara i vad folk säger, det har varit såhär nu i två veckor, varför kan det inte vara det i ett par dagar till för då? Christopher kommer ju hem på söndag och då lär jag inte sitta vid datorn hela tiden. Nu gör jag det bara för att jag är så sjukligt uttråkad hela tiden.

Imorgon kommer mamma, Sofie, Dylan, Petra, Claudia och Stephanie (tror jag iallafall) hit. Mamma har lovat mig att köpa med sig en prinsesstårta eller bakelse, så jag hoppas verkligen att hon gör det! Har varit sugen på det enda sen hon pratade om det igår. Fast innan dom kommer hem hit ska jag möta mamma, Sofie och J.D nere vid tåget, för Sofie ska bjuda mig på en liten tur i simhallen. Haha, jag som hatar att visa mig bland folk, hur ska det gå? Nu kommer fläskpaddan kommer folk tänka och så kommer jag gå där och låta låren dallra, skinkorna vibrera och magen hänga och slänga fritt. Typ. Eller så farligt är det nog inte egentligt, bara jag som är lite kinkig kanske?

Nu ska jag kolla klart min FB och sen slå igång en film och försöka sova.

Puss!

Tjenixen! Jag har ju som sagt fått en bild på Sebastian skickad till min mail av hans bror och när jag pratade med R i telefonen tidigare idag frågade jag om jag fick lägga ut den i bloggen och svaret blev ja. Så sagt och gjort; bilden ska läggas upp. Det är mest smågrejer han sitter inne för. Jag skulle ju inte rekommendera någon som sitter inne för typ... kvinnomord eller kvinnomisshandel direkt. Det hoppas jag att folk vet!

Jag tycker väl att han är rätt fin, men jag stör mig
väldigt mycket på dom satans solglasögonen. Man
vill ju gärna se ögonen också...

Idag är jag ruskigt lat. Jag har inte ens varit utanför dörren, har bara gått ut för att röka. Men jag ska nog ta tag i det snart, börja fixa mig i ordning och så kanske, för jag ska nog åka hem idag trots allt.

Har precis fått en bild på Sebastian till min mail, haha. Han är riktigt fin!

Jag är verkligen kluven till allting just nu. Jag vet inte vad jag vill och jag vet absolut inte vad jag borde göra. Låt mig vara ifred ett tag...

Nu har Nathalie skrivit klart sitt brev, så vi får väl se om hon får svar snart. Sebastians kompis eller vad det nu var skulle skicka en bild på honom till min mejl, så jag hoppas att jag får bilden snart! Sjukt nyfiken på hur han ser ut.

Det blev inga slingor i mitt hår idag, inte i Nathalies heller för den delen. MEn det löser sig så småningom.

I helgen blir det relativt lugnt för min del. På fredag ska jag väl antagligen till Dennis och kolla på Män som hatar kvinnor. Har hört att den är riktigt bra, så jag hoppas på det bästa. Lär väl antagligen sova kvar hos honom också, brukar lätt bli så när jag ska dit och kolla på film. På lördagen skulle vi på någon fest någonstans. Urk, jag som verkligen hatar att träffa nya människor, hur ska det sluta då? På tal om nya människor... I lördags natt när vi skjutsade hem J från stan så stannade vi till på Donken och jag hade verkligen god lust att smälla till idioten som jobbade där! Jag blev sjukligt irriterad på honom.

Nu ska jag filma mig själv när jag pratar, får se om det kommer upp på bloggen sen eller om det bara hamnar på Facebook, haha!

Nu har jag och Nathalie varit i Jakan och flängt runt lite grann. När vi kom hem till henne igen förväntade jag mig att ha massa kommentarer från folk som vill brevväxla med Sebastian, men dom enda som är intreeserade för tillfället är Sofie och Nathalie. Kom igen, det är kul att skriva brev! Vem vet, han kanske är den rätta för dig?

Jag går verkligen in för mitt jobb som matchmaker i min egen show "Den rätte för Sebastian Johnson!". Sebastian kommer ut igen i december om jag inte minns helt fel, så ni behöver ju inte träffas nu. Ni behöver inte ses alls om du inte vill, jag vill bara att han ska binda nya kontsakter som inte är kriminella.

Haha, jag har fått ett uppdrag! En kille som sitter inne för tillfället vill ha någon att brevväxla med. Han är jättesnäll, heter Sebastian och är 23 år. Vad han sitter inne för får ni fråga honom, det tänker jag inte skriva ut i bloggen. Jag ska börja skriva brev till honom också, man vet ju aldrig när man behöver en sådan kontakt! ;) Men han är säkert snäll, det har R berättat för mig.
Nu ska jag hjälpa Nathalie med brevet till Sebastian.

Puss!

Nu sitter jag hemma hos min kusin Nathalie. Vi har precis ätit mat och läst lite bloggar tillsammans. Vi ska strax ut och röka, jag ska snylta har jag bestämt mig för, jag som är så duktig på det. Sen ska bvi slinga håret, iallafall på mig för Nathalie skulle tydligen till Milla ikväll.
Påminn mig om att jag måste fixa basiil.se sen! Rökdags nu.

Puss!

Funderar på om jags ska försöka flirta till mig en ny design av någon. Min provisoriska som jag gjorde i väntan på en ny har varit uppe lite väl länge nu. Den är grå och tråkig och jag vill ha någon färg på den.

Skadligt irriterad jag är nu då. Jag har inga pengar, dom får jag imorgon. Jag har en f*cking cigarett. Jag säger ju det; Jag är otacksam, men ett paket cigg hade fan räckt igår. Usch och fy, haha. Fast jag fick ju minilaptopen av SamboMia, tack så mycket hjärtat!

Nu ska jag nog sätta igång med rökningen av min sista cigarett, sen kanske jag går ut på promenad för nu är det dags att rensa tankarna från onödigt vetande igen.

Puss!

I lördags hade jag aproligt! Jag och Nathalie var först hemma hos mina två bröder och spelade in en låt, haha. Hon och jag skrev den för två år sen, om inte mer ändå? Det var iaf på Södertälje-tiden.. När vi var klara med låten så stack jag och N till Jakan, skulle till PG. Var faktiskt riktigt kul där för en gångs skull.. Jag och Nattis fyllde ju 44 år tillsammans igår (22 år var), så efter tolvslaget sjöng alla "Ja må dom leva" för oss. Efter Pergola gick vi till MP, fick komma in gratis som present. Det var ju snällt. Inne på MP var det en del saker som sades som inte ska nämnas i bloggen, haha, inte ens dom jag var med vet! På natten fick jag åka bil med Dennis, han är så snäll ibland.
Vaknade även upp hemma hos honom igår morse, ville inte att jag skulle vara tvungen att kliva upp. Jag var sjukt trött.. Fast jag var tvungen att gå upp, för jag skulle ner till centrum och ta ut pengar och sen handla lite eftersom Tobbe, Ticke och Pernilla (hette hon så?) kom över till oss. Fick jättefina blommor av dom. Tack så mycket för blommorna!

Idag är det måndag, vilket betyder att det antagligen inte händer speciellt mycket. Jag skulle vilja åka iväg någonstans och hitta på någonting, vet dock inte vad jag ska hitta på. Funderade ett tag på om jag skulle ringa Carro och höra om jag kunde komma dit, men då kommer jag inte vara där förrän om ca. 3 timmar minst. Måste ju duscha och så först.. Fast det ska jag ju göra ändå, men jag orkar inte åka tåg idag...

Jag har iaf blivit gammal nu och det känns väl förjävligt.

Puss!

God morgon! Jag har varit vaken ett par timmar, har bara inte orkat skriva någonting, för det har inte hänt något nytt i mitt liv sen sist. Eller jo, igår var jag ju visserligen barnvakt åt Jack-Dylan ett par timmar, alltid lika mysigt. Han är så fin, min lille systerson och Sofie tar hand väldigt bra om honom. "Är han snäll då?". Nej, det är han inte. Han är förjävlig! Sparkas och slåss och bits och svär det hoppar potatisar ur näsan på honom. Typ. Nej, men han och Christopher är väldigt lika som spädbarn. Ticke var också kolugn. Han sov hela tiden, sov sig igenom alla nya intryck och var allmänt... Lugn. Sen blev det väldigt stor skillnad när han började åla sig framåt och så, då var han överallt och ingenstans på en och samma gång.

Jag borde verkligen börja fixa mig i ordning nu, ska ner till centrum med Nattis om ett tag.

Jag vill bara att det ska bli den 27/9 nu. Jag blir fortfarande helt gråtfärdig när jag tänker på Christopher, min fina son...
Jag förstår allvarligt inte hur man inte kan uppskatta den tid man får med sitt barn oavsett om man är ensamstående eller inte. Man är alltid två om ett barn, det är ju inte så att kvinnan gör sig själv gravid bara apropå ingenting alls. "Nej, nu känner jag för barn, jag befruktar mig själv"... Typ. Sen att det finns olika alternativ, behålla eller inte behålla, det är en annan femma. Men om båda föräldrarna är med på att behålla barnet så är det bådas ansvar att barnet har det så bra som möjligt.
Att bara känna att det är jobbigt med sitt barn är inte bra för varken föräldern eller för barnet, för den lilla känner av om det är dålig stämning.. Tro det eller ej, men så är det. Försök hitta glädjen i umgänget istället, skaffa en relation till barnet. En bra relation till lillen är bland det finaste som finns.
Jag vet att Christopher behöver både mig och hans pappa och jag vill att umgänget med hans pappa ska funka bra, men när det bara blir massa tjaffs av det hela så kan jag lika gärna ha Christopher hela tiden. Mig stör det absolut inte. Vill jag hitta på någonting någon gång så har jag ju alltid Mia som jag kan fråga, och massa andra runt omkring som gärna ställer upp.
Jag har insett att jag inte kan tvinga någon att träffa Christopher och jag tänker sluta helt med det. Nu vill jag bara ha hem Christopher så att allt kan bli som vanligt igen. Jag vill ha hem honom dels för att jag saknar honom så grymt mycket och för att Oliver frågar efter Ticke dagligen. Det är nog det jobbigaste, att Oliv frågar efter Christopher hela tiden.. Då märker man verkligen hur nära varandra mitt barn och Mias barn har kommit varandra.. Jag vill ha min son hos mig så att jag har någon att gå till Riddarparken med eller gå ut på promenader med. Och nu längtar jag ännu mer efter min födelsedag för då kommer Ticke hit (med sin pappa), så jag får träffa honom en stund då.

Jag tjatade inte fram Christopher. Jag blev gravid. That's it liksom. Jag blev gravid och VI behöll honom.

Jag älskar mitt lilla risgryn mer än allt.
Nio dagar kvar tills han kommer hem <3

Det regnar i Stockholm - Carola

---

På tal om ingenting alls så drömde jag den där satans jävla drömmen inatt igen. Jag tror det har att göra med att jag aldrig drömmer klart. Någon gång ska jag ta itu med det där. Känns inte bra att ha något ogjort...


Det blev en SamboKväll. Vi tittade på ett par avsnitt av Buffy och Vampyrerna, trevligt. När klockan var kvart över elva tackade Mia för sig och vände sig om i soffan för att sova och eftersom jag ändå skulle gå vid halvtolv gick jag in i mitt rum.
Sen gick jag ner till centrum och plockade ut mina pengar, fick sällskap av Nattis. Gick upp till my beloved Pergola för att kolla läget, var inte så mycket folk där och det var ändå torsdag idag. Vad har hänt egentligen? Whatever, det är inte mitt ställe längre...

Nu har jag alldeles nyss kommit hem, gick förbi Dennis och tog en cigg med honom först, så nu ska jag läsa massa bloggar, kolla Facebook och sen spela Bloons tills jag däckar. Typ.

På söndag fyller jag år förresten... Önskar mig inte speciellt mycket, bara smågrejer. Haha, om en digital systemkamera räknas som smågrejer så är ni mer än välkomna att köpa en sådan till mig! Eller ge mig lite pengar så jag har råd att köpa en sån ;-)
Dags för Bloons nu.

Puss!*

Ikväll ska jag och Mia ha en SamboKväll. Myspys på högsta nivå = chips, dip, lite cola och Buffy & Vampyrerna. Jag är inte ett stort fan av BoV, men jag överlever väl det som allting annat. Vi får väl se om jag fastnar för den serien lika hårt som jag fastnat för L Word & O.C. Skulle inte förvåna mig ett dugg.

Nu ska jag vara social med folk på MSN.

Puss!

Hallonballon i lingonskogen!
Jag har varit vaken i två och en halv timme ungefär och jag har redan hunnit med att diska. Duktig Sandra! Fick hämta Oliver från dagis idag också, lagom pigg jag var när jag gick dit då..
Ikväll ska jag laga mat. Kyckling, stekt potatis och sås blir det. Riktig mat två dagar i rad för mig, inte illa, huh?
Nej, nu ska jag prata med gubben som är här och hämtar skåpsluckorna, ska säga vilken färg vi ska ha på dom. Men jag undrar verkligen hur lång tid det ska ta för dom att fixa klart toalettdörren... Länge sen den hämtades och det börjar bli jobbigt att inte våga sätta sig på toaletten närsomhelst.
Skriver mer sen.

Puss!

Jag är äntligen hemma igen! Började dagen ganska snabbt med att springa ner till centrum för att träffa Kate och efter en stund kom mamma till Jakan. Kate var tvungen att sticka ganska snabbt eftersom hon skulle till skolan, så jag och mamma strövade omkring för oss själva nere i centrum. Hittade massor med snygga skor inne på Din Sko och jag blev skokåt igen. Jag är en sko- och väskkåt jävel, ska ni veta! Och så är jag riktigt katalogkåt också, yummie!
Träffade även Camilla en liten stund, fick ta emot lite post och ett brev som jag har väntat på. Jag är en ganska glad Sandra nu btw. För en tid sen frågade Camilla om hon fick gå med i en bokklubb åt Ticke så att hon kunde ge honom böcker ibland, och det fick hon gärna. Så nu har första laddningen böcker kommit; Mumintrollet hjälper till (en väldigt lättläst bok med flikar som man kan lyfta på), Pelle Svanslös och spöket och Pelle Svanslös i skolan. Tack så mycket Camilla! Christopher kommer bli så glad.

Vid tre tog vi (jag, mamma, Sofie och Jack-Dylan som vi mötte upp sen) tåget till Sundbyberg. Mamma och Sofie fick något ryck och var allmänt... Störda? Haha, jag har inte skrattat så mycket på läääänge! Vi tog sen tunnelbanan till Blåsut och gick hem till Petra och hennes familj. Haha, där hade jag också riktigt roligt! Stephanie ska ju börja internatskola. Eller inte, för det var ett skämt fårn min och Petras sida och Stephanie blev inte så glad.'

Nu ska jag sova tror jag.

Puss!

God morgon tråkmånsar! Jag har nog sovit färdigt nu. Skulle egentligen gått upp senast åtta, men av någon jävla anledning vaknade jag inte när klockan ringde? Whatever, jag är ju vaken nu iallafall.
Jag drömde den där idiot-drömmen inatt igen, och jag drömde den nästan till slutet. Ge mig en natt till med den drömmen, så lär ju jag vara död sen. Typ. Pallar inte riktigt med det där, det är förflutet.

2009-08-06 I brist på nya bilder

Nu väntar jag bara på att mamma ska åka till Jakobsberg, vi skulle ses idag en stund. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på, blir väl kanske en fika i Le Riddarpark.
Nej, nu ska jag hoppa in i duschen.

Puss!

Jag hade något att skriva alldeles nyss, annars hade jag inte tryckt upp Nytt inlägg-sidan. Det var något jag verkligen ville berätta... JO! Okej, ni må tycka att jag är löjlig. I don't give a shit about it. Jag fick ett samtal idag, ett telefonsamtal! Jag fick prata i telefon idag, tjohoo faderittan... LAMBO. Jag är glad. Gladgladglad! Imorgon ska jag träffa Camilla och hämta lite grejer som ligger och väntar på mig hemma hos henne.

För jag är nog Sveriges lyckligaste människa nu!

Okej, det är några stycken som har varit gnälliga mot mig idag. Min störda dröm var inte så störd egentligen, mest jobbig. Den var jobbig på ett väldigt nertyngande sätt, så min dag har inte varit den bästa. Min dröm handlade om saker som hänt mig förut, för länge sen och det är väl sånt jag helst inte vill prata om. Men ja, någon dag ska jag väl kunna spotta ut några ord om det till någon som är villig att lyssna... Det är inte många som vet om det som hände, och det är absolut inte många till som kommer få veta heller. Min allra högsta önskan är att jag bara ska kunna glömma allting, gå vidare i livet som om det aldrig hänt...

Helvete vad jobbigt det var att träffa Christopher! Jag började nästan gråta när jag skulle pussa och krama honom och säga hej. Och när vi skulle säga hejdå efter bara någon timme så började jag nästan gråta igen, försökte att inte visa det för Ticke. "Mamma har bara ont i ögonen.." Jag gråter så fort jag hör Oliver ropa på sin mamma. Vart sjutton har mitt barn tagit vägen? Jag ska vara läskigt tjatig i det här inlägget, bara tjata om hur mycket jag saknar Christopher, för då kanske det lägger sig lite. Jag vill att han ska komma hem, men han behöver få vara med sin pappa också. Äh, det blir väl bättre med tiden...

---

Jag saknar dig så mycket. Skadligt mycket. Jag vill att du ska vara här, som du alltid var här förr. Jag vill inte ha någon annan, jag vill bara ha dig. Du var mitt liv. Hela mitt allt. Jag älskade dig då och jag älskar dig nu. Jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig en sista gång. För att få ett riktigt avslut. Jag önskar att du kunde åka hit en sista gång - och stanna förevigt.

---

God morgon allihopa! Mia kom precis in i rummet och sa att hon skulle göra lunch och så frågade hon om jag ville ha. "Lunch? Vad fan är klockan?!". Snacka om noll tidsuppfattning... Men så kan det ju även vara för att jag drömde en störd dröm. Det är väl bara hoppas att den blir till verklighet? Eller kanske inte...

Vet ni vad jag ska göra idag förresten? Haha, jag ska umgås med Tobbe! Vi som verkligen inte drar jämnt någonstans... Vi ska fika lite och så medans Christopher ändå är på dagis. Så nu måste jag fixa mig i ordning fortfortfort! Skriver mer sen.

Puss!

Som vanligt har jag spenderat kvällen med Dennis. Haha, blev lite misslyckat för mig förut. Skulle åka till Märsta och träffa min lillebror, men så kom han på att jag inte skulle kunna ta mig hem sen eftersom tågen slutade gå vid typ.. Halv ett? Så Dennis kom och hämtade mig i Solna och sen åkte vi bil. Ni vet väl hur mycket jag älskar att åka bil? Vet inte varför det är så, bara blev så helt plötsligt en dag. När vi var på väg mot Jakan igen bestämde vi att vi skulle åka och bada! Ja, vi är sjuka. Eller iallafall jag, för Dennis ville vara feg och skippa badet. Feeeegis! Vi hade först tänkt åka till ett ställe i Hässelby(?), men helt plötsligt kom D på någonting som hade hänt där. Så han tyckte vi skulle ta Görväln istället, men jag klarar verkligen inte av det stället. Lär inte bada där på evigheter... Jag tycker Görväln är riktigt skarrigt och jag sätter inte min fot där ännu. Det slutade med att ingen av oss badade.
Kom hem för en liten stund sen och nu är jag hur pigg som helst (jag hoppas att jag blir trött nu när jag skrev sådär).

I bilen på väg från var-vi-nu-var-någonstans hörde jag en låt som jag hörde sist när jag var typ... 17-19 år. Ungefär.. Har helt sjuka minnen till den låten, dock ingenting jag skriver i min blogg för det finns ögon som inte ska kunna läsa det nu.

Dags för lite FarmVille på Facebook och sen kolla Likström.se.

Citat från Torkel i knipa

Jag har inte varit på mitt bästa humör idag, fråga mig inte varför. Jag vaknade någon gång vid 13 och hade nästan panik för att klockan var så himla mycket och efter det har det bara varit kaos. Jag tror verkligen att det är på tiden att jag rensar mina tankar ganska mycket, annars lär jag snart ligga i min säng och räkna fläckar i en evighet eller något.

Men jag har fått saker gjorda! Jag och Dennis åkte till UBG strax efter att jag vaknat upp ur min dvala och så träffade vi två av våra gamla lärare. Trevlans faktiskt. Efter det åkte vi ner till MVC för att jag skulle lämna en TENS som Sofie lånade därifrån när hon var gravid och sen skjutsade Dennis mig hem. Jag bakade bröd, riktigt gott bröd faktiskt.

Och nu är jag på lite bättre humör igen, för jag har dels pratat med en underbart skillad person och dels sett på Torkel i knipa. Underbar film. Menart!

Skrevs för 6 timmar och 7 minuter sen. Typ. Jag glömde bara publicera det..

Satan vad jag saknar Christopher! Dom ringde mig nyss för att Ticke skulle få säga godnatt och när vi skulle lägga på sa han "Jag älskar dig!". Jag skulle nästan kunna tro att det är fel på mina tårkanaler, för jag började gråta. Men damn it, vad jag saknar honom... Imorgon får jag träffa honom en stund innan dom åker hemåt till Södertälje igen. Kommer nog bli jobbigt för mig att säga hejdå, men det är smällar man får ta.

Jag har precis pratat med Christopher i telefon. När vi skulle lägga på sa jag "Jag älskar dig!" och han svarade "Jag älskar mat!". Det är helt sjukt vad jag saknar den ungen... Och så känner jag mig så löjlig nu, för att jag nästan gråter för att jag vill ha honom här. Min fina ögonsten, bara två veckor kvar tills han är här igen. Det är så tomt utan honom, jag är van vid att han kryper ner hos mig någon gång mitt i natten och nu... Nu har jag ingen Christopher som kramas och pussas med mig. Jag saknar honom oerhört mycket och jag bara önskar att han kunde komma hem. Och så ser jag Mia och Oliver... Jag ska kidnappa Oliver någon dag i veckan och ha lite kvalitetstid med honom. Oliver är nästan som min egen. Jag ser både honom och Christopher som mina barn, precis som Mia gör med Ticke. Det blir väl lätt så när man bor tillsammans... Barnen har blivit som syskon och jag och Mia har kommit varandra så läskigt nära, så man skulle väl behöva klippa isär oss när det väl är dags för mig och Christopher att flytta. Flytta? Jag vill inte flytta. Jag vill bo här i en evighet till. Med barnen. Och Mia.

Jag behöver ingen nu.

This love is difficult, but it's real.

Det är typ nu som jag inser hur mycket jag verkligen älskar Christopher. Jag vet att jag älskar honom, men när jag börjar gråta för att jag får höra hans röst i telefon... Då vet jag hur mycket. Och det behövs så himla lite för att inse sånt.

Mitt liv är väldigt innehållslöst utan Christopher har jag märkt. Jag har typ ingenting att skriva i bloggen längre.Det händer verkligen ingenting.. I fredags var jag ute med Dennis och åkte bil typ hela natten, sen skjutsade han mig till P och resten av befolkningen som var där.

Nu måste jag gå, Dennis väntar med bilen.

Helt plötsligt tappade jag suget på allt. Precis allt. Speciellt städningen. Men inte att ligga i sängen och titta på film. Det suget finns fortfarande kvar. Nu har jag lite beslutsångest. Städa eller glo film?

Vad tror ni att det blir?

Jag ska fixa färdigt i köket så fort Oliver har hämtats av sin pappa. Då ska jag dammsuga och torka golvet. Sen ska jag ta itu med mitt rum. Måste dammsuga och så. Det är tråkigt as hell, men det är tydligen nödvändigt. Och så måste jag tvätta upp lite kläder, för det börjar tryta i min garderob. Eller ja, det har varit slut på kläder i nästan en vecka. Fast inte helt slut. Bara nästan. Jag tror att jag har blivit en velare, -gge. Typ.

Gosh, nu måste jag fixa mig i ordning. Skriver nog mer sen.

Puss!

Jag tror att jag råkade ta en paus från bloggen, ganska omedvetet. Jag har skrivit varje dag, bara glömt att publicera inläggen och det känns ganska meningslöst att göra det nu. Det är rätt oväsentliga saker jag har skrivit ändå, så.

Mitt finger har nästan läkt ihop helt, önskar bara att den där sårskorpan som är kvar kunde lossna, men jag tror att mitt finger vill ha den som skydd eftersomd et fortfarande gör lite ont. Men det är ingen större fara med det, blir bara irriterad för jag kan inte göra någonting rätt med väsnterhanden bara för att jag har ett f.d. CP-finger. Men fuck it istället.

Christopher är inte hemma. Saknar honom så otroligt mycket. Vaknar på nätterna och tror att han gråter, så jag går upp och ska trösta honom, men när jag kommer till hans säng ligger han inte där. Han är ju hos sin pappa... Och så gråter jag en skvätt för att jag känner mig så himla ensam. Enda gången jag inte är ensam är när Ticke är hemma, det är så mysigt att ha honom här. Han somnar i sin säng, men någon gång mitt i natten eller väldigt tidigt på morgonen vaknar han. Då tar han sitt täcke, sin kudde och sin snuttefilt och kommer bort till min säng och bäddar ner sig bredvid mig. På morgonen när jag vaknar ligger han fortfarande och sover, så jag får väcka honom.

Vem älskar du?
Jag älskar mamma!
Och vem älskar mamma?
Mamma älskar Ticke!
Jag älskar dig, Christopher.
Jag älskar mamma.

Kan det bara bli den 27/9 så att jag får hem min grabb igen? Jag vill ha hit honom nununu. Helst i tisdags när han åkte...

Nu har min son åkt hem till sin pappa. Jag saknar honom redan, det är tomt utan honom. Men ja, jag är utan Christopher fram till den 27/9. Alltså 19 dagar. I sträck. Bara sådär *poff* borta. Men jag är inte ensam för det! Jag ska nämligen hem till Dennis och titta på Bastard out of Carolina. Gosh, den filmen alltså... Me lööööjk it a lot.

Nej, nu ska jag äta upp mina nudlar och sen röra mig mot Dennis. Kors i taket att vi umgås, va? Haha.

Jag tror att jag har gråtit klart nu, men jag är inte riktigt säker. Uh, varje gång jag tänker på att jag precis gråtit kommer tårarna igen. Jag vet, jag är mes. Den största mesen ever, aiiiiight? Och varje gång jag tänker på att tårarna kommer så blir det värre och jag tänker på typ.. Dig? Det är rätt jobbigt, men det är väl bara för mig att gilla läget. Ta det som det är.

Det är din röst jag hör, dina ögon jag tittar i
Det är dig jag ser, din doft jag känner
Men du är någon annan i mina tankar

Okej. Jag känner mig som en liten barnrumpa nu. Jag gråter. Till O.C. Säsong 3 hämtar Mia imorgon. Imorgon ska hon hämta säsong 3. Punkt slut. Vi sitter här, två stora tjejer, och lipar till O.C.

För vi älskar Ryan, Marissa, Seth och Summer. Fårävah.

Dåligt med uppdateringar, jag vet. Jag är helt enkelt sämst. Som vanligt. Jag har en bra anledning! Mitt mobila internet (kontant, som ni vet) har tagit slut, så jag använder Mias när hon inte använder det. Så fort jag får pengar, den här veckan förhoppningsvis, ska jag fylla på det. Tråkigt utan internet.

Nu ska jag hämta Christopher från dagis. See you later!

Puss!

Det här känns lite skumt. Jag och Dennis kände varandra för typ... 4-5 år sen. Vi gick samma klass på UBG när vi gick IV. Vi skolkade tillsammans från vissa lektioner och satt på bänkarna utanför. Han tiggde alltid cigaretter av mig, som om han trodde att jag var gjord av dom (visserligen hade jag alltid cigg, för jag fick limpor av min morfar och när dom var slut fick jag alltid ett paket om dagen av min storebror). Jag tjatade på honom hela tiden om att han skulle köpa sina egna j*vla cigg, men icke sa Nicke. Kunde väl hända någon gång ibland att jag fick en av honom, typ varannan vecka? Haha. Okej, det här känns riktigt lustigt. Ända sen första gången vi träffades (sen vi flyttade hem till Mia och Oliver) har Dennis tydligen känt igen men, men han är ju trögare än trögast ibland, så han fattade inte från var. Det var först när vi började prata om en gemensam klasskompis (R) som vi kopplade, för då berättade jag att gått i samma klass som R. Gosh, kommer väl ta ett tag att smälta att vi kände varandra då. Hm...

Några har ringt mig och frågat vem X är. Denna X är en person av manligt kön som hjälpte mig med en hel del saker i somras. Jag kommer inte berätta vem det är, för det är något ni inte behöver veta just nu.

Barnen ska strax få gå och lägga sig, jag ska ligga bredvid Christopher en liten stund, tills han har somnat bara. Sen ska jag gå över till A-K och N och vara där ett tag. Det händer väl ingenting speciellt hos dom, vill bara ha en liten skitsnacksstund med A-K. Typ.

Nu ska jag förbereda inför nattningen, så vi hörs sen.

Puss!

Ensamhet i all sin ära, men det här är väl för fan löjligt! Absolut ingen är hemma ikväll, alla är ute och festar. Jag har försökt få hit några stycken, men ingen hade tid, för PG är viktigare? Typ. Haha, jag bryr mig inte. Vill folk roa sig, varsågod. Men ni får gärna svara på mina sms...

Ikväll och inatt har jag hand om Jack-Dylan. Sofie har nämligen gått till my beloved Pergola för att festa till det lite och efter Pergola går hon och resten av tjejerna till my beloved MP. Jag sitter i fotöljen med laptopen i knät och TV:n påslagen. O.C. går för fulla muggar, så det kikar jag på lite grann mellan varven.

Jag har nog iaf fått mina farhågor besannade nu, men jag hade inget annat val än att berätta för dig hur det ligger till. Nu ligger bollen hos dig och jag hoppas att du inte skjuter för hårt in mot mål... Jag har tid på mig att smälta det här, jag behöver inte träffa någon om jag inte vill. Jag behöver inte ens prata med någon eller ha kontakt med någon överhuvudtaget om jag inte vill. Jag har blivit en starkare person.

Jag tror jag ska upprepa det för mig själv typ var tredje minut eller så. Jag har blivit en starkare person. Så har det blivit och jag är glad över det. Jag vet inte vad det är som har gjort att jag vågar säga saker rakt ut till folk, kanske är det preggosaurusen här hemma som har hjälpt mig på traven? Eller så har min självkänsla och mitt självförtroende helt plötsligt bara ökat till en enorm storlek.

Imorgon har jag en väldigt viktig grej att göra. Jag ska skriva ytterligare ett brev och bekänna en sak till. Jag måste få det här ur världen en gång för alla och det kommer säkerligen ta all min energi tills jag får svar på brevet. Men jag måste få veta...

Det kanske bara är jag som är dum och läser in för mycket mellan raderna? Jag vet att personen (X) ifråga bryr sig, annars hade X inte hjälpt mig i somras. Jag fick mycket hjälp på alla sätt och vis, men den bästa hjälpen jag fick var att lära mig stå upp mot folk som ville bestämma vad jag skulle tycka och tänka. Jag vet, mycket snack om vad jag tycker och tänker. Men för tillfället är det viktigt för mig att få skriva om det. Hah, den som orkar läsa ända hit ska ha mycket creds för det. Det blir mest en massa svammel nu, känner jag och det kan väl bero på att jag är väldigt sällskapssjuk. Jag har två barn hemma just nu, båda ligger och sover. Mia är inte hemma för tillfället. Dennis är på Karlsson's och lirar. Sofie och Denise är på MP nu och jag hoppas att dom har roligt. Jag sitter hemma och glor på O.C och dricker Coca Cola. Men ja.. Jag fick iaf som sagt mycket hjälp av X i somras och jag är verkligen så himla glad för det.

Jag har förresten bestämt mig angående vissa saker. Det må låta löjligt, men jag ska leva i celibat ett tag framöver. Jag kan klara mig utan någon som jag ska krama och pussa på. För ja, jag saknar att ha någon att pussa på ibland. Jag saknar någons mjuka läppar. Jag kommer klara mig utmärkt utan någon som tar på mig, håller mig i handen, någon som är lycklig. Med mig. Jag klarar mig utan det, jag vill inte ha någon nu.

Nu har jag skrivit på det här i typ 1½ timme, så det får räcka nu. Jag ska gå ut och röka och sen gå in i rummet och plocka undan lite från sängen och bädda med rena lakan. Jag skriver säkert mer sen, vi får se.

Puss!

Tänk att man blir extra toanödig bara för att man inte har någon toalettdörr. Skitjobbigt är det! T.o.m. att kissa är svårt, trots att vi har kissat tillsammans så många gånger förr...

Har ägnat dom senaste 20 minutrarna åt att prata i telefon med B, men nu ska jag ägna den närmsta timmen med att hämta Ticke från dagis, gå ner till centrum och ta bussen upp till Höjden.

För ja, idag är jag lat. Ännu en gång.

Jag stör mig så otroligt mycket på människor som är ruskigt fega. Jag har också varit sån, men jag är förändrad. Jag säger vad jag tycker och tänker och framför allt vad jag känner. Jag är en duktig tjej numera! Det jag blir mest irriterad på är när folk går och säger (till andra som inte har med saken att göra för fem öre): "Jag saknar Ticke så oooootroligt mycket!". Det är väl bara slå mitt nummer och fråga om du får träffa honom? Det enda jag inte gillar med den här situationen är att Ticke blir behandlad som en jävla dörrmatta. Varje gång någon blir sur på mig så kliver dom ur mitt liv och även Tickes. Sen förväntar dom sig att vi tar tillbaka dom utan att det blir några konsekvenser av det hela. Vill man vara en del i mitt och Tickes liv, så får man göra något för att förtjäna det. Sluta behandla min son som en dörrmatta, lägg undan stridsyxan (jag har aldrig haft den uppe) och bete dig som den vuxna människa du förväntas vara. Varken jag eller Ticke är något som du kan skrapa av skiten från dina skor på, även fast du verkar tro att så är fallet. Både han och jag är värda så himla mycket bättre.

Jag har städat köket. Hela köket. Vilket då innebär att jag även har diskat. JAG HAR DISKAT! Om ni bara visste hur mycket jag har saknat det under dom här nästan-tre-veckorna.. Imorgon ska jag dammsuga och torka golven. Men nu ska jag äta chips, dricka cola och titta på OC med Mia och Kniv.

Puss!

Jag blir snart riktigt j*vla förbannad! Nu har jag också pratat med PhoneHouse och dom har inga svar att ge. Ena stunden säger odm att Mia får tillbaka pengarna inom 5 arbetsdagar, i nästa sekund säger dom att pengarna betalades ut till kontot ett specifikt datum (som var samma dag hon skulle haft pengarna). Nästa sekund har dom ingen aning om vad som händer och sker. Nu ringer jag den där apkärringen hela tiden för att höra vad hon har att säga om saken, men tror ni hon svarar? Nej, det gör hon inte. ÅH, VARFÖR EXISTERAR PHONEHOUSE ÖVERHUVUDAGET?!

Jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen, men jag tror inte jag gillar Blogg.se's nya grej. Att inte allting visas på Översikt, utan man måste använda fingrarnas energi extra mycket och klicka sig vidare till Arkiv. Samma sak med alla kommentarer, man måste klicka sig vidare till Arkiv - Kommentarer för att se kommentarer från igår. I-landsproblem, ja. Men det är jobbigt. Jag kanske inte orkar använda fingrarna så mycket hela tiden? Jag vill ha tillbaka det gamla Blogg.se!

Sen jag skrev sist har jag hunnit hänga en omgång tvätt, tvättat av mig sminket, noppat ögonbrynen och slängt i ännu en ny omgång tvätt i maskinen. Väntar bara på att den ska bli klar så jag kan hänga den också, sen är det faktiskt dags för mig att säga god natt! Men först ska jag röka min cigarett och spela lite...

Jag har gjort ett erkännande. Jag gjorde erkännandet idag och jag fattar inte att jag vågade! Jag vet inte, är väl bara allmänt less på att inte våga säga vad jag tycker och tänker och framför allt vad jag känner, så jag tog mod till mig och sa som det var. Nu väntar jag bara på käftsmällen som lär komma relativt snart.. Jag släppte bomben, nu är den på väg att explodera. Det krävs väldigt mycket från min sida för att ens kunna prata om vad jag känner.



Du förtjänar att ha det bra. Du förtjänar att få det bästa. Det är ditt val nu. Jag stöttar dig hur du än gör.

Shit, det här börjar bli lite stört. Är det såhär tufft att vara sambos? Vi är inte ens borta från varandra en hel dag utan att vi skickar massa sms där det står typ "du får komma hem snart, saknar dig". Vi går upp tillsammans varje morgon, fixar i ordning barnen och tar sällskap till dagis trots att Oliver börjar en halvtimme tidigare än Ticke. Vi pratar i telefon med varandra typ hela tiden och vi umgås med varandra typ.. Like all the time? Det är svårt att vara utan någon man verkligen bryr sig om, någon man älskar. Och jag älskar Mia och Oliver. Väldigt mycket. Just nu är det dom två viktigaste människorna som finns i mitt och Christophers liv. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har Mia att prata med om jobbiga saker och för att Ticke har Oliver att leka och bråka med.

Me lööööjk you, SamboMia!

Jag såg nu att jag faktiskt har skrivit 100 inlägg i bloggen redan. Grattis till mig själv då.

Jag blir så jävla less! Eller besviken, kanske? Haha, vem försöker jag lura egentligen? Jag blir inte besviken. Jag läser en sak, men ser att det står något annat. Jag ser någons blickar och får för mig att jag ser något som inte finns. Jag vet, jag kan inte läsa mellan raderna. Det är upp till Mia att göra. Och hon verkar vara bra på det, när det inte gäller henne såklart..

Christopher gapar och skriker. Han gapar och skriker. Min son gapar och skriker. Mitt barn vill inte sova. Ticke gapar och skriker. Barnet gapar och skriker. Ungen gapar och skriker. Det finns nog hur många benämningar som helst på att ett barn gapar och skriker. Smeknamn, tilltalsnamnet, andra namn... Men i vilket fall som helst så älskar jag min son. Det gör jag verkligen. Men just nu ligger han i sin säng och gapar och skriker. Han är nog lite arg på mig för att han inte får vara uppe och leka och dessutom får han ingen varm mjölk att dricka, för det har vi slutat med sen ett par dagar tillbaka. Nu ligger han i sin säng, skjuter ut den från väggen och ropar "ojdå! mamma, ojdå!" och så förväntar han sig att jag ska komma springande på två röda mikrosekunder. Men tji fick han! Det gör jag inte. Jag går inte med jämna mellanrum, skjuter in sängen mot väggen igen och lägger honom, stoppar om honom med täcket och så lägger jag kaninen tillrätta.

Och nu tror jag dessutom att mina tuttar ska sprängas.

Ni vet väl att jag fyller år snart? Jag ska inte ha något firande alls, blir väl typ lite fika med några ur släkten på lördagen och/eller söndagen. Och om jag mot förmodan skulle få presenter, vilket är ovanligt, så vill jag ha..

1. Bidrag till en kamera (en kamera fungerar också utmärkt, haha)
2. Bidrag till en tatuering
3. Bidrag till en ny piercing i läppen
4. En lägenhet som är MIN
5. Presentkort på typ.. Skor? Väskor? Kläder?
6. Ett bankkonto med sjukt mycket pengar på

Jag vet, det är väldigt vettiga saker jag har listat, men dom 3 sista är inte så viktiga i dagsläget. Så småningom kommer jag få en lägenhet. Skor och väskor kan jag köpa själv, utan "hjälp" från någon och ett bankkonto med sjukt mycket pengar på är väl bara att römma om? Haha. Men jag försökte iaf. Det jag helst vill ha är kameran, sen piercingen och sist tatueringen. Yes, so I say.

Fortfarande när folk frågar mig hur gammal jag är vill jag säga 19. Jag hinner påbörja ordet: "nitt.. tjugotvå snart!" och folk skrattar åt mig lika mycket varje gång. Jag kanske bara känner för att vara ung och vacker ett tag till?

Btw, det är den 20:e jag fyller år, don't forget.

Så mycket för den åttadagarsperioden som jag har sett fram emot så mycket. Kom i lördags (söndags?) och nu är den slut. Redan igår tog den slut. What is going on with min kropp? Hm, jag kanske ska ta kontakt med en läkare trots allt så vi kan göra en liten utredning på min mage och de nedre regionerna..?

Jag har precis kollat på Hitch, trodde ju att jag skulle lyckas somna under filmen.. Men nej då, här sitter jag. Klarvaken som en annan tupp. Tänk om killar kunde vara som Hitch, värsta drömmannen, eller hur? Haha, eller inte. Jag vet inte, men jag tror inte att jag skulle falla för en sån, jag är mer för Bad Boys.

Pappa kommer nog inte hem från jobbet förrän vid 17-tiden och först då kan jag hämta brevet. Sjukt nyfiken på vad det står i det den här gången! Varje gång jag ska svara på ett brev så skriver jag säkert 4-5 stycken innan jag väljer ut ett av dom. Vet inte varför jag gör så, för jag skriver i princip samma sak i allihopa.

God morgon, eller jag kanske ska säga god natt? Kom hem från dagis för en halvtimme sen ungefär, nu tänkte jag passa på att vila lite innan det är dags att hämta Ticke igen. Det känns så jobbigt att lämna honom när han gråter och säger att han inte vill leka med dom andra barnen på dagis, men jag kan inte göra annat än att säga hejdå och gå.

Nu ska jag titta på en film och försöka sova lite grann.

Puss!

Vi bestämde oss för att gå ut en stund förut, så vi gick till centrum. Träffade Johannes vid Wayne's, så vi satt där en liten stund. Sen gick vi iväg till Träffen så att barnen fick äta lite och sen blev en tur till Le Riddarpark. Johannes var med oss hela tiden och nu har jag lovat honom att följa med till House Of Pain på fredag när han ska tatuera sig. Ska bli trevligt. Göra lite "vuxensaker" när Christopher är på dagis, det är väl aldrig helt fel?

Åhå, jag har ju glömt att berätta! Vi har fått tillbaka dörrarna till lägenheten nu och allt är bra. Det enda som är lite störande är att toalettdörren är borta nu, men jag satte dit badrumsdörren... Spegelvänt. Snyggt? Njae. Bra? Njae. Bekvämt? Verkligen inte! Det är lite läskigt att sitta på toaletten och veta att någon kan stå utanför och nästan höra vad man tänker...

Och så är det ju en sak till jag har glömt att berätta. Jag kan slappna av ordentligt nu, 5 veckor försent kom mensen men det var ingne bebis som grodde sig i magen på mig. Skönt, kan jag lova! Som det är just nu vill jag inte ha fler barn. Inte ännu. Först vill jag jobba, plugga, jobba, ta hand om Christopher, jobba lite till, skaffa egen lägenhet, umgås med Ticke ännu mer och vara med Christopher typ dygnet runt, 24/7.

Ticke dricker apelsindricka ute på gården hos Petra.

Idag är en händelselös dag. Lämnade Christopher på dagis vid nio, kom hem halvtio ungefär och sen dess har jag suttit i fotöljen med laptopen i knät. Om 20 minuter ska jag gå och hämta mitt barn, sen hem igen. Skulle visserligen behöva hämta ut mediciner till lovely Ticke, men då måste jag få tag på hans pappa först... It really sucks to be a socialfall! Men ja, nästa vecka får jag pengar från soc. Har tid hos dom den sjunde, så jag ska dit då och böna och be om lite ekonomisk hjälp.

Den nya katten (Skitsöt) ligger bakom mig (på fönsterbrädan). Hon ligger och släpper sig och det luktar så illa att jag helst bara vill stoppa fingrarna i halsen och spy.

Men jag gör inte det, för då får SamboMia torka.

Min SamboMia är nog inte världens lyckligaste människa. Inte just nu iaf. PhoneHouse bråkar med henne. Fast Oliver är glad. "Mamma! Hihi. Mamma bannad!"

Och ja, din mamma är lite bannad, Oliver.