Allting fungerar prima ballerina på dagis för Christopher. Han blir arg på mig om jag inte går därifrån, så arg att han bara sitter ner och inte gör ett skit. Så idag, tredje dagen, vinkade jag hejdå till honom och gick ner till centrum. Där träffade jag Kate och jag visade henne mitt finger. Det har ju inte läkt minsta lilla! Det blöder fortfarande lite grann när jag tar bort den där cääääpägrejen som sitter på. Det är väl bra skit?

Man sätter alltid sin egen lycka framför andras olycka. Jag är bra på sådant, tror jag. Skillat.

Jag har glömt bort att publicera det här, skrev det för en sisådär 3 timmar sen (?) kanske.