"Ändå gjorde du det?" Ja, det gjode jag! Och jag ångrar mig... Inte.

Nu börjar jag tänka igen. En riktig vän hade väl stått upp bakom mig, sagt att hon stöttar mig vad som än händer - även fast hon inte gillar det? Fast den här jävla vännen gjorde inte det. Istället sa hon upp bekantskapen med mig. Jag ljög den där vännen rätt upp i ansiktet och jag skäms inte. Haha, liksom förlåt för vad jag tycker, tänker, känner, ser? Jag var väl inte heller en riktig vän, jag ljög ju. Jag ljög ganska mycket, men inte så länge, för jag var rädd att förlora en väldigt bra vän. Jag "prioriterade bort" henne, svek henne, ljög henne rätt upp i ansiktet och gick bakom ryggen på henne. Saker och ting hade redan hänt när den där vännen förbjöd mig att träffa killen. Sen när fick hon äganderätt på killar?
Jag vet, jag L J Ö G för henne, men jag skäms inte ett dugg. Det kanske är lika bra att det blev såhär och det är nog som hon säger: Hon förlorade mest på det.

Det är dags för en cigarett med PreggoMia, sen är det nog toaletten som gäller.