Jag har tänkt tillbaka. Det är snart jul.. Och ångesten dämpas inte alls. Inte någonting eller någonstans. Jag vill ge Christopher en oförglömlig julafton varje år. En julafton som han kan referera till när han blir äldre. Julafton är fint för alla barn, eller ja, för nästan alla barn. Det här året har jag inga planer alls för jul. Jag vill att det ska bli julafton, jag vill att julafton ska bli överstökad och jag vill kunna längta till nästa julafton istället. Då kanske allt blir mycket bättre?

Jag vill passa på att tacka en människa förresten. Tack för att du ser till att min jul, ännu en gång blir kaos. Kaoskris&helvete. Bara.. Tack liksom.

Jag ska försöka iallafall. Jag ska ge allt jag kan för att det här ska bli något minnesvärt. Allt jag kan!