Jag vill gråta floder. Jag vill slita hår från huvudet i ren frustration. Jag vill ha sönder någonting som betyder något för mig, bara för att i nästa sekund inse att det var jävligt dumt gjort. Jag vill skrika mig hes. Och slå hål i dörrar och väggar. Hela jag kokar, egentligen av ingen anledning alls.

Saker jag trodde var viktiga betyder egentligen inte så mycket. Vänner jag trodde alltid skulle finnas här, dom är borta nu. Föräldrar som alltid ska finnas där för sina barn - dom sticker också. Och ja, som vanligt så är det min mamma. Hon som alltid försvinner. Henne jag alltid drömmer hemska drömmar om dagarna innan hon kommer tillrätta igen. Jag är trött!

Någon?

Jag och Ticke ska kolla på film nu. Vi ska mysa med chips och choklad och Coca Cola. Hoppas det går någonting relativt barnvänligt på TV vid den här tiden, annars blir det... *trumvirvel* MAMMA MU! Lycka? Njae, det skulle jag nog inte kalla det. Möjligtvis för Christopher.