Det är inte många saker jag ångrar, men om jag ska välja en av de få grejer som jag verkligen ångrar så är det väl någon av dom gångerna när jag inte låtit mig tänka klart, analysera sönder saker och ting, känna efter. Och så ångrar önskar jag att jag inte var så snäll som jag är, att jag kunde stå upp någon gång och säga nej. Men, det blir väl så också så småningom.

Men ja, det jag ångrar i mitt liv är som sagt dom gångerna jag inte lyssnat på mig själv riktigt, utan mest lyssnat på vad andra har haft att säga. Jag ångrar att jag inte vågat känna efter, eller snarare sagt inte velat känna efter.
Äh, nu vet ni iallafall vad jag ångrar.